Tjejen o byn

Hej!

I tråden där jag berättade om mina problem med maten i byn så skrev jag även om att min tjej inte alls skulle vilja bosätta sig i byn på heltid.

Om vi är i Thailand en månad så skulle hon nog kunna stanna i byn hälften av tiden men är precis som mig nöjd med 3-4 dar, en vecka.

Är vi i Thailand en lite längre period på typ 2 månader eller mer så är det nog otänkbart att hon skulle vilja vara i byn hälften av tiden.

Vi brukar oftast samlas hos hennes ena systers familj i Pattaya och där brukar även hennes mamma bo då vi är nere.

Hon tycker även att det är roligt och givande att åka runt lite, Singapore, Hongkong eller något annat ställe i regionen.

Jag skulle nog inte få med henne till Himalaya utan det bör vara en stad eller en turistort som det inte är allför påfrestande att ha med en lite livlig kille till.

Hade vi inte haft upplägget att familjen träffas i Pattaya hade troligen tongångarna varit annorlunda och hon hade velat tillbringa mer tid i byn.

Men det jag vill komma till är att det är inte byn i sig som drar.

Jag får ofta uppfattningen att när falangen bygger hus och flyttar till byn så är det flickvännen som har störst talan.

Inte sällan ska det nybyggda huset imponera på grannarna även om det naturligtvis aldrig nämns.

Detta gäller naturligtvis inte alla.

IsaanLover är det ju ingen tvekan om att han har ett genuint intresse och stor kärlek till byn, människorna i densamma samt göromålen som erbjuds.

Men i min bekantskapskrets så finns det en hel del tjejer som inte alls skulle vilja bosätta sig i byn eller ens vill tillbringa större delen av semestern där.

Jag uppfattar det som så att har man som relativt ung flyttat från byn och vant sig vid ett lite mer modernt liv så vill man gärna inte tillbaka i byn.

Så min fråga är!

Vill era flickvänner tillbringa största tiden av semestern i byn?

Och om ni skulle flytta till Thailand eller leva där under tex vinterhalvåret skulle dom då vilja bo i byn eller på en liten större ort?

Frun trivs ypperligt i byn och skulle nog gärna tillbringa hela semestrarna med favvosysselsättningen att sopa huset, plocka, dona, prata med mamma och fräsa ihop lite god mat då och då. Fast hon har aldrig knorrat över mina idéer om att fara kors och tvärs över landet i tid och otid heller så antagligen trivs hon rätt bra med det också.

Tycker själv det är perfekt att flitigt resa runt landet med hembyn som bas där all skrymmande packning kan lämpas av. Själv behöver jag rörlighet för att trivas och kan inte tänka mig att stanna någonstans flera veckor i sträck. Efter 4-5 dgr på valfri turistort, stad eller landsort vill man vidare, att göra samma sak dag efter dag blir bara så himla långtråkigt.

Vad gäller frugan så har hon växt upp i byn men lämnade den som 15-åring för att studera 3 år utanför Bangkok och sedan ytterligare 4 år i stan 7 mil hemifrån. Skolloven tillbringade hon i centrala provinser för att jobba hos släktingar. Direkt efter avslutade studier blev det Sverige där hon nu tillbringat 10 år.

Så rent krasst har hon fler år i städer än i byn men jag tror nog ändå att hon skulle välja byn om hon tvingades välja en enda plats. Som tur är behöver vi ju inte välja utan har den ekonomiska styrkan att ta det gottaste från både och. Stan går dock inte att välja bort helt eftersom det ju är där ekonomin genereras.

Varken frugan eller jag har heller någon lust att bosätta oss i Thailand så att välja bostadsort är inte aktuellt.

Varför frugan trivs i byn är självklart för att hennes föräldrar, morföräldrar, kusiner etc finns där, fanns de någon annanstans skulle hon trivas där istället. Själv är jag väldigt adaptiv och trivs egentligen jättebra överallt i Thailand. Alla ställen blir nog vad man själv gör de till. Men som sagt, jag trivs allra bäst med att röra på mig. Rutiner blir bara tråkigt var än de uppstår.

Frun trivs ypperligt i byn och skulle nog gärna tillbringa hela semestrarna med favvosysselsättningen att sopa huset, plocka, dona, prata med mamma och fräsa ihop lite god mat då och då. Fast hon har aldrig knorrat över mina idéer om att fara kors och tvärs över landet i tid och otid heller så antagligen trivs hon rätt bra med det också.

Tycker själv det är perfekt att flitigt resa runt landet med hembyn som bas där all skrymmande packning kan lämpas av. Själv behöver jag rörlighet för att trivas och kan inte tänka mig att stanna någonstans flera veckor i sträck. Efter 4-5 dgr på valfri turistort, stad eller landsort vill man vidare, att göra samma sak dag efter dag blir bara så himla långtråkigt.

Vad gäller frugan så har hon växt upp i byn men lämnade den som 15-åring för att studera 3 år utanför Bangkok och sedan ytterligare 4 år i stan 7 mil hemifrån. Skolloven tillbringade hon i centrala provinser för att jobba hos släktingar. Direkt efter avslutade studier blev det Sverige där hon nu tillbringat 10 år.

Så rent krasst har hon fler år i städer än i byn men jag tror nog ändå att hon skulle välja byn om hon tvingades välja en enda plats. Som tur är behöver vi ju inte välja utan har den ekonomiska styrkan att ta det gottaste från både och. Stan går dock inte att välja bort helt eftersom det ju är där ekonomin genereras.

Varken frugan eller jag har heller någon lust att bosätta oss i Thailand så att välja bostadsort är inte aktuellt.

Varför frugan trivs i byn är självklart för att hennes föräldrar, morföräldrar, kusiner etc finns där, fanns de någon annanstans skulle hon trivas där istället. Själv är jag väldigt adaptiv och trivs egentligen jättebra överallt i Thailand. Alla ställen blir nog vad man själv gör de till. Men som sagt, jag trivs allra bäst med att röra på mig. Rutiner blir bara tråkigt var än de uppstår.

Hej

Själv var jag väldigt intreserad av att resa runt och se nya saker, träffa nya vänner och pröva nya saker men numera roar det mig inte riktigt på samma sätt längre, kanske har det med åldern att göra vad vet jag, numera är det som ger mig mest att upprätthålla och underhålla dom kontakter jag redan har, och jag uppskattar nog numera att ha familjen, släkt och vänner runt mig och prioriterar nog livet tillsammans med dom mer än att lära känna nya människor och platser, det kanske låter tråkigt och lite händelsefattigt men så upplever jag det konstigt nog inte alls, kanske är det en ny fas i livet som har med åldern att göra?

Men hade vi levt i en stad både i Sverige och Thailand så hade jag nog inte resonerat så här, livet på landet är ju både tillräckligt omväxlande och innehållsrikt i sig om man är intreserad av jordbruk, jakt och fiske tillsammans med släkt och vänner under trivsamma, avstressande former varvat med lite större festligheter som alltid dyker upp av olika anledningar, hade vi bott i en stad i Sverige och eller i Thailand så hade jag nog gillat att resa än, men nu har rötterna slagit rot ordentligt.

Att bara vara en i mängden och deltaga i och utföra dom dagliga sysslorna som finns på landet räcker numera för att göra mig nöjd med livet vare sig jag är i Thailand och t.ex hjälper en släkting att flytta ett rishus eller är på sjön i Sverige och fiskar hummer, enkla vardagliga göromål med goda vänner och en öl eller två under ett träd i skuggan eller på bryggan efter utfört arbete är belöning nog.

Och att följa pojkens utveckling och ha roligt med honom, och samtidigt försöka ge honom kunskap, intresse och förståelse för naturen med jakt, fiske, svamp, bär och ved, det enkla och okomlicerade livet på landet och att inte fastna framför en dator eller TV är också något som sysselsätter en och ger stimulans var vi än befinner oss.

Mvh isan Lover

Hej

Själv var jag väldigt intreserad av att resa runt och se nya saker, träffa nya vänner och pröva nya saker men numera roar det mig inte riktigt på samma sätt längre, kanske har det med åldern att göra vad vet jag, numera är det som ger mig mest att upprätthålla och underhålla dom kontakter jag redan har, och jag uppskattar nog numera att ha familjen, släkt och vänner runt mig och prioriterar nog livet tillsammans med dom mer än att lära känna nya människor och platser, det kanske låter tråkigt och lite händelsefattigt men så upplever jag det konstigt nog inte alls, kanske är det en ny fas i livet som har med åldern att göra?

Men hade vi levt i en stad både i Sverige och Thailand så hade jag nog inte resonerat så här, livet på landet är ju både tillräckligt omväxlande och innehållsrikt i sig om man är intreserad av jordbruk, jakt och fiske tillsammans med släkt och vänner under trivsamma, avstressande former varvat med lite större festligheter som alltid dyker upp av olika anledningar, hade vi bott i en stad i Sverige och eller i Thailand så hade jag nog gillat att resa än, men nu har rötterna slagit rot ordentligt.

Att bara vara en i mängden och deltaga i och utföra dom dagliga sysslorna som finns på landet räcker numera för att göra mig nöjd med livet vare sig jag är i Thailand och t.ex hjälper en släkting att flytta ett rishus eller är på sjön i Sverige och fiskar hummer, enkla vardagliga göromål med goda vänner och en öl eller två under ett träd i skuggan eller på bryggan efter utfört arbete är belöning nog.

Och att följa pojkens utveckling och ha roligt med honom, och samtidigt försöka ge honom kunskap, intresse och förståelse för naturen med jakt, fiske, svamp, bär och ved, det enkla och okomlicerade livet på landet och att inte fastna framför en dator eller TV är också något som sysselsätter en och ger stimulans var vi än befinner oss.

Mvh isan Lover

Förstår dig helt och fullt och även jag känner samma sak när vi är i byn i Thailand. Har inga som helst problem att få tiden att gå i byn.

Men eftersom jag trivs med att variera miljöer och upplevelser så åker vi också än hit än dit med bilen lastad för ungefär en vecka eller 10 dar. Oftast stannar vi bara 1 eller 2 nätter på varje ställe och åker runt dit näsan pekar för tillfället. Efter en sådan roadtripp är det sedan alltid lika skönt att åter landa hemma i byn och leva det livet ett tag.

Och våra roadtrippar går ju ofta också bara till andra liknande byar och diverse landsbygdsprovinser där vi har vänner att hälsa på så det är absolut inte suget efter turistort som gör att vi åker runt.