Sen kan jag skriva ett separat inlägg om saker jag blir 
på i Thailand.
Tjatande taxichaufförer hatar jag.
Trafik ogillar jag starkt - det är jag mest rädd för när jag är i Thailand.
När folk frågar mig vad de bör ta med när de åker till Thailand brukar jag säga "reflex", om det nu kan hjälpa. 
Korruption hatar jag.
Hierarki hatar jag. Men hur gör man för att rensa hela samhället från hierarkin?
De sakerna med grön text som händer i Sverige blir jag irriterad på:
Att man inte konfronterar och säga som det är.
Nu har jag råkat ut för en sån dålig stil.
Blev kontaktad för att tolka på lördag och söndag.
Fick ingen mer information trots mina desperata försök att få reda på mer så jag kunde förbereda mig.
Fick tag på en tjej på ambassaden igår som inte visste mer än jag.
"De kanske inte vill ha oss längre men vågar inte säga det" sa hon.
"Ja, det har du rätt i. Det har jag aldrig tänkt på. Det stämmer nog som du säger" sa jag.
Idag ringde hon på morgonen och sa att hon fick ett mejl igår efter vårt samtal att företaget inte längre behöver vår hjälp.
"Okey, tre personer som bor i Sverige har gått och ställt in sig på att arbeta i en hel helg och de meddelar en dag förre att det inte blir något. Men det är skönt att få beskedet ändå, (annars hade man åkt dit och stått där som en dåre)" sa jag och tänkte det sista.
Det värsta är att jag har bokat av en föreläsning som ska hållas imorgon.
Nu vet jag varken ut eller in eftersom jag bokade av den ganska sent - under veckan.
---
Ja, ibland önskar jag att (vi) thailändare kan säga som det är och tala om i så tidigt skede som möjligt om det blir någon ändring. Skriver vi eftersom jag själv också är th-are men jag har lärt mig att säga till så fort jag får reda på att det blir någon ändring i alla fall.
---
Sen när man inte håller tiden blir jag också irriterad. Men inte så mycket. Brukar räkna med att det kan bli en timme senare än vad som var sagt.
---
Att man inte stänger av mobilen när man har viktiga möten är respektlöst tycker jag.
Och att sitta och prata i telefon och låta två tre andra personer vänta på under ett bokat möte är också dålig stil.
---
Men - jag älskar Thailand ändå.
Ibland tar jag med mig svenska ögon och måttband med mig till Thailand när jag är på semester, vilket jag snart märkte var ett lidande. På senare resor kunde jag lämna de svenska värderingarna i Sverige mer eller mindre och njuta av Thailand precis som det är - hela paketet. Det märks att jag njuter mer.
Jag iakttar och suger åt mig det som är thailändskt hemma i Thailand. Det är inte perfekt - men de sakerna saknar jag faktiskt när jag är i Sverige - ett s.k. perfekt land.
Ibland känner jag att jag behöver det operfekta för att känna av att jag lever och kan uppskatta min tillvaro.
Jag ser det som lite charm ... är det kanske en sorts förträngning - eller längtan?
Vem vet.
Känns som om man som utlandsthailändska måste gå igenom fas 1-3 när man kommer hem också.
Till slut hör man aldrig hemma någon stans.
Eller så har man har två hem...med lite annorlunda värderingar...
---
Men livet är underbart!
Beror på hur man väljer att reagera...
Mvh
Magrood
- som var mycket förbannad nys -
