Själv har jag nästan skuldkänslor för att dra vår 2 åriga grabb från sitt svenska dagis till Thailand under några få vintermånader. För redan i den åldern så är det massvis med pedagogiskt utformad lek och lär som han kommer att missa under den tid vi är borta. Givetvis får han ju å andra sidan lära sig så mycket annat nyttigt under den tid vi tillbringar med honom i Thailand men det är ända svårt att skaka av sig den där gnagande känslan av skuld.
Vad gäller thailändsk kontra svensk skolgång så har ju min fru avverkat 16 år i thailändsk skola samt senare läst in ett komplett svenskt gymnasiebetyg dom senaste åren. Har under den tiden fått kämpa med att hjälpa henne med diverse hemuppgifter och jag har ibland slagits av frugans stora förvåning över frågeställningarna i dom svenska skoluppgifterna där en hemläxa ofta består av frågor som - Vad tycker du om .. (det ämnet behandlar)? följt av, motivera dina åsikter.
Det känns som att hon från Thailand är mycket van att t ex skriva en recention, berätta en handling, svara på frågor som står i en text, skriva egna personliga berättelser, sammanställa material från olika böcker osv men har betydligt svårare att faktiskt dra en helt egen slutsats av någon enskild samhällsföreteelse som behandlas i uppgiften. Vi i Sverige är ju van att få som hemuppgift att bilda oss en egen åsikt från något tema samt motivera denna i egna ord. Och just det verkade hon tyvärr inte ha så mycket erfarenhet av från sina thailändska skolor. Och det är väl med detta jag fått hjälpa henne mest tror jag. Alltså att leverera olika åsikter för och emot som hon sedan kunnat spinna vidare på själv.
Och visst föredrar jag den svenska skolans ifrågasättande pedagogik jämfört med den thailändska skolans pluggande av lärarnas sanningar. Så att våra barn i framtiden ska läras upp i thailändsk skola är uteslutet.
