Veera slutade av helt andra skäl än kuppen och ev censur. Jag kan bara relatera till de jag känner på BP.
Jag håller med i princip om att det är viktigt, t.o.m. avgörande, i en demokrati att man håller isär media och staten. Den traditionen saknas i Thailand.
Problemet är den självcensur som man har som tradition att använda. Detta har man gjort så länge jag haft med Thailand att göra (15 år) och sannolikt tidigare än så.
Vi tillämpar denna typ av censur även i Sverige.Se bara på frågan om invandring och brottslighet vilket det inte skrivs ett dugg om i etablerad media.
Om man vill bo i ett land där det inte finns junta eller korrupta regeringar; ja då finns det inte särskilt många alternativ i Sydostasien. Det blir inte Kambodja, Burma, Laos, Vietnam, Malaysia, Singapore, Filippinerna..vad återstår? Valet blir nog mest en fråga om vilken grad i helvetet man vill acceptera.
Jag tänkte på att Voranai försvann direkt efter kuppen och att Songkran slutade med sina krönikor i samma veva. Båda har alltid varit kraftiga kritiker av Thaksin men skrev ända fram till kuppen att de inte ville se någon kupp då det inte skulle lösa de bakomliggande problemen. Jag vet med hundraprocentig säkerhet att åtminstone en av dem kallades in till ett litet möte med militären direkt efter kuppen och valde att hellre sluta att skriva än att anpassa sina åsikter. Visst, man kan kalla det självcensur men hade de inte idkat denna så hade det nog censurerats ändå.
Det var väl just det jag skrev; att det trots allt är lindrigare, om än långt ifrån bra, att ombeds göra ett karriärbyte än att som under Thaksins storhetstid riskera att mördas.
