Sanning med modifikation. Deras överlägset mest populäre kolumnist, tillika politisk kommentator, sade upp sig nästan omedelbart efter kuppen och deras mest populäre gästkolumnist, också politisk kommentator, har slutat skriva sedan strax efter kuppen.
Att objektivt rapportera vad som händer är inget problem och mild kritik är också OK men mer än så är inte att rekommendera. Det var det dock inte under Thaksins storhetstid heller, om något var det med livet som insats istället för som nu; ett smärre förhör och ett förslag om karriärsbyte under en tid.
Det finns grader även i helvetet och det är ingen stenhård censur men vill man vara juntafientlig så bör man inte bo i Thailand eller ha några planer på att flytta hit/tillbaka under närstående framtid.
Veera slutade av helt andra skäl än kuppen och ev censur. Jag kan bara relatera till de jag känner på BP.
Jag håller med i princip om att det är viktigt, t.o.m. avgörande, i en demokrati att man håller isär media och staten. Den traditionen saknas i Thailand.
Problemet är den självcensur som man har som tradition att använda. Detta har man gjort så länge jag haft med Thailand att göra (15 år) och sannolikt tidigare än så.
Vi tillämpar denna typ av censur även i Sverige.Se bara på frågan om invandring och brottslighet vilket det inte skrivs ett dugg om i etablerad media.
Om man vill bo i ett land där det inte finns junta eller korrupta regeringar; ja då finns det inte särskilt många alternativ i Sydostasien. Det blir inte Kambodja, Burma, Laos, Vietnam, Malaysia, Singapore, Filippinerna..vad återstår? Valet blir nog mest en fråga om vilken grad i helvetet man vill acceptera.