Denna resan skulle egentligen inte vara särskillt annorlunda än någon av de tidigare 5-6 resorna jag gjort till Nepal eftersom uppdraget såg ut ungefär som vanligt. Dock föll det sig som så att det skulle bli min sista resa med jobbet, iaf för denna gång. Detta föranledda mig till att för första gången faktiskt ta med mig kameran dit och se till att ha mer än bara ett par timmar över till att se mig omkring. Efter lite trixande och fixande kunde jag ordna till så att totalt 1 och 1/2 halv dag kunde läggas på att upptäcka staden.
Jag har som sagt varit här flera gånger förrut så jag var lite kaxig och kände mig ganska hemma och avböjde artigt men bestämt diverse erbjudanden från lokala kollegor om att de skulle guida mig runt - det skulle visa sig vara mer än lovligt korkat.
Men innan vi öser in lite bilder på berg, byggnader och diverse nepaleser vill jag skriva lite mer om landet Nepal. Jag kom hit första gången i April 2006 och då befann sig landet i halvt kaos. Generalstrejker, kunglig inblandning i politiken, vilda kommunistiska ungdomsgäng som terroriserad allmänheten, osv ledde till en mkt osäker situation. För att inte missa planet hem första besöket pga generalstrejk och massdemonstrationer på gatorna fick jag ta moppe till flygplatsen medan en kollega kom med min jätteväska surrad runt ryggen på en moppe bakom. Nu sitter jag på flygplatsen och andas ut igen eftersom det igår snackades om generalstrejk idag Fredag igen. Det händer någon gång i månaden, och oftast på Fredagar, och lamslår hela staden. Men jag kom hit i tid och sitter nu och författar denna text i en sparsmakat inredd Thai Air lounge utan internet.
Åren efter 2006 var politiskt hektiska då kungen avsattes och parlamentarisk republik infördes. Maoisterna som hade haft en väpnad kamp mot militären gick med på att avväpna sig och en Maoist valdes som ny Premiärminister för landet. En rad reformer infördes på maoisskjutits upp av parlamentet ternas initiativ och accepterades av de andra politiska partierna pga rädsla av nya oroligheter. Efter diverse konflikter ersattes den maoistiske Premiärminister av en representant för kongresspartiet. En av knäckfrågorna är den nya konstitutionen. Landet brottas liksom Thailand med att de har en interimkonstitution med begränsad legitimitet eftersom den kom till i och med att kungen kastades ut och landet övergick till republik från monarki. Frågan som återstår är dock vilken typ av republik osv. Mer än 5 ggr har sista deadline att slutföra och komma överens om en konstitution skjutits upp av parlamentet. Nästa deadline är den 28e Maj men inget talar för att det skulle gå vägen denna gång heller.
Bakgrunden till maoisternas framgång kan självklart diskuteras men de har ett mkt brett stöd i de lägre kasten och hos Dalits (kastlösa) samt de mindre etniska grupperna utanför Kathmandu valley. Utvecklingsmässig befinner sig Nepal relativt långt ned på listan av utvecklingsländer och ca 75% av befolkningen jobbar fortfarande inom jordbruk. I vissa delar av landet är fattigdomen akut och vissa grupper är helt eller delvis beroende av hjälp utifrån. Utbildningsnivån hos folk har generellt varit mkt låg, och i de lägre kasterna extremt låg. Drygt halva befolkningen är inte funktionellt läskunniga och Dalit barn, barn från etniska minoriteter, samt de som bor i svårtillgängliga områden går sällan i skolan. Stora skillnader mellan hur flickor och pojkar behandlas syns mkt tydligt i det mesta av det dagliga livet.
Nåja, resan då. Jo, det blev mkt bilåkande på Kathmandus ändlösa och horribla grusvägar. Små, snirklande gränder är det som agerar infrastruktur och den som letar highways göre sig icke besvär.
Nytt för denna resa var att jag bytte bort det vanliga hotellet mot ett nytt alternativ. Kantipur Temple House är ett ekologiskt hotell som var en mkt trevlig bekantskap (). Ok, att de inte tillåter att man tar in plastpåsar, plastflaskor, etc och det mesta är gjort av typ hampa men det var ett prisvärt alternativ mitt i centrum. Är ganska trött på stora hotellkomplex så detta lite mindre hotellet passade perfekt. Tegel en masse’ och träsniderier av den högre skolan – samt mkt bra service.
Första dan efter jobbet tänkte jag fortsätta i den miljövänliga andan och valde Rickhsaw som transportmedel för att ta mig runt i stan. Det är ruggigt charmigt, i typ 2 minuter iaf, men sen är det bara lite segt. Men skam den som ger sig så jag hängde i och skaffade mig lite njurskador genom att skaka sönder på stadens smågator i säkert en timme iaf. Men som gammal Enduroåkare är man van att pissa blod ibland.
Folkskådning är det bästa jag vet! Att glo på folk är helt klart spännande och underhållande och om man får chans att få en inblick i människors liv när de befinner sig mitt i vardagen ser jag det som en bonus. I Nepal är folk annorlunda än man är van med. De är fler, färggrannare och och socialare. Oavsett vilket håll man tittade och oberoende på vilken lite skiten bakgata man befann sig så var man alltid omringad av folk. Barn, gamla, och folk som jobbade. För jobbar gör man i mångt och mkt ute på gatan. Oavsett om man sitter i väggrenen och fixar skor eller klipper hår så görs det med fördel inför öppen ridå.
Första stoppet blev Durbar Square – ett klassiskt turistmål och ibland kanske lite av en turistfälla. Dock en viktig plats och nuvarande hem till en av Nepals viktigaste Kumaris (http://en.wikipedia.org/wiki/Kumari_(children)). Det är även en UNESCO World Heritage Site som flera andra platser i Kathmandu. Det var skönt att det är lågsäsong för turister och jag såg bara en handfull andra blekfisar jämfört med förra gången jag var där och 95% av besökarna bestod av diverse backpackers. Dagen till ära var det någon form av cermoni som firades med tillhörande ritualer. Nepal har fler religösa helgdagar och festivaler än det är dagar på året och det är ständigt någon typ av firande som pågår någonstans. Fanns ett fåtal Sadhus där också (http://en.wikipedia.org/wiki/Sadhu).
De traditionella inslagen vid ett hinduistiskt tempel såg man självklart. Shiva, Ganesha, osv samt de traditionella hyllningarna av Kama Sutra. Man får inte var blyg av sig om man skall vara religiös i Nepal. Runt om detta tempel (samt andra Hindutempel) kunde man se de 64 olika ställningarna avbildade. Även vissa av gudarna visade sin uppskattning åt kvinnliga besökare.
Vägg i vägg med templet ligger ironiskt nog stadens häkte och brottslingarna har en strålande utsikt över tempelområdet. Klättrar man lite bland kåkarna kan man komma upp och få en bättre överblick över området.
Tegel var det ja, men vi återkommer till det senare.
Denna sägs vara i helgjutet guld. Hade det inte varit för att guldpriset droppat senaste tiden och Soros dömt ut det hela som en bubbla kanske man hade gett sig på att robba stället, fanns ju inga vakter att tala om.
men nu vaknar lilltjejen från en eftermiddagslur så fortsättning följer senare.
