Sa där ja, nu tar vi oss vidare igen efter ett kortare break. Var tvungen att stuva in datorn, och allt annat möblemang och skicka iväg till Sverige.
Hur som helst så fortsatte resan med okristligt tidiga dagar. Samtliga dagar i veckan gick jag upp innan 06.00 vilket blir slitigt om man fortsätter
att gå och lägga sig vid 2-3 rycket. Denna tidiga morgonen tog jag mig till Pashupatinath Temple. Templet är egentligen ett helt tempelområde
byggt kring Bagmatifloden. Templet anses vara hyperviktigt bland Hinduer i både Nepal och Indien och är ett hyllningstempel till Shiva.
Endast Hinduer får komma in i templet och templet sköts av Indiska präster. Detta är tydligen tradition sedan många hundra år och prästerna
kommer från en specifik klan i södra Indien. De indiska prästerna är de enda som får vistas inne i det innersta templet och de enda som har tillstånd
att röra vid en del av helgedomarna.
Lite intressant är att när maoisterna kom till makten försökte de bli av med traditionen och tillsatte nepalesiska präster att sköta om templet. Det blev
som vanligt halvt krig och olika faktioner förde fram olika lösningar. Men, en stor andel nepaleser demonstrerade mot skiftet av de indiska prästerna
eftersom de ansåg att staten inte skulle lägga sig i religiösa angelägenheter. Det hela slutade med att högsta domstolen till slut dömde avsättningen av
de indiska prästerna olaglig och krävde att de skulle återinsättas. Trots detta vägrade moaisterna att gå med på detta och det hela urartade i regelrätta
attacker mellan olika demonstranter utanför templet. Till slut backade maoisterna och de indiska prästerna kom tillbaka.
Överallt fanns de små eller stora grupper av indier som vallfärdat till templet för att be. Överlag var det klart fler indier än nepaleser som besökte templet
denna dag. Återigen var det också tydligt att det knappast var turisthögsäsong eftersom jag under hela besöket inte såg någon annan icke-asiatisk turist.
För att komma runt templet, korsa floden och få lite utsikt blev det till att ta trapporna. Väl lite högre upp kunna man spionera in på templet och få en liten titt
på den heliga oxens nos.
Men, på vägen ned lyckades jag välja helt fel väg och folk undrade nog vad jag pysslade med när jag klättrade på utsidan av staketet.
Det finns gått om Sadhus vid templet. Under en årlig speciell högtid brukar mellan 10-20,000 Sadhus vallfärda hit.
Nere vid floden förberedda man sig för en ny kremering
Tempelområdet är ganska så stort.
Fler Sadhus. Denna kille sades ha nästan 3 m långt hår undangömt i ett gäng imponerande Dread Locks.
De puffades en hel del röka och man kunde sätta sig ned och avnjuta lite andrahandsångor..
Sadhus är tillåtna att röka gräs och det tillhandahålls även av staten under vissa högtider. Under dessa högtider är det även
mer eller mindre legitimt för vem som helst att röka på.
Bagmatifloden är som sagt helig och likt andra liknande platser sker kremeringen vid strandkanten. OBS, lite obehagliga bilder nedan!!!
Så snart som möjligt efter dödsfallet läggs kroppen upp i väntan på tvättning och kremering samt att familj och vänner skall hinna ta sig
till platsen. Då är det vanligt att rökelser placeras ut längs med kroppen.
Sen skall kroppen tvättas av några av de statsanställda begravningsförättarna. Detta görs inför familjen vid flodkanten.
Sen draperas kroppen i väntan på kremering. Beroende på kast och samhällstatus bränns kroppen på två olika sidor den bro som
Korsar floden mitt i tempelområdet. Rika på ena sidan och fattiga på den andra.
Till sist kremeras kroppen och processen tar ett par timmar. Jag väljer här att vissa en efterbild endast.
Askan soppas sedan ned i floden.
I floden kan man även se rester av klädesplagg etc.
På andra sidan floden satt nepaleser som firade årsdagen av släktingar eller vänners bortgång.
På andra sidan floden diskade även Sadhus sina tallrikar och grytor!
Det hade inte varit ett Hindutempel utan lite Kamasutra-instruktioner.
Finns en hel del apor där men de var inte särskillt påträngande eller jobbiga.
Det var mkt äldre personer som rörde sig kring tempelt.
Jag hade även en mkt stark upplevelse på ett ålderdomshem som ligger vid tempelområdet. Det är tvådelat och den ena delen är statlig medans den andra delen sköts av en stiftelse som en gång startades av Moder Theresa för leprasjuka åldringar. Nedan kommer lite bilder från några av de sköna gubbar och gummor som levde där, många hade förmodligen inte
klarat sig någon annanstans.
Snart är det slut på bilder men lite fler kanske kommer lite senare.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
:great:
