Det är ganska intressant och även lite märkligt att få ta del av denna bitvis infekterade övertalningsfrenesi som en del medlemmar på Mpr ägnar så stor möda på.
Fraktionerna försöker med både tillmälen och gliringar trumma in olika politiska argument som gärna underbyggs med tidningsartiklar, hörsägen eller annan lämplig statistik. Antagonisterna tycks nästan vilja gå döden för att få försvara den ena eller den andra av Thailands toppolitiker och systemen som dessa står bakom.
Debattörerna på Mpr tävlar också i teorin om vem som är den störste demokratikämpen och om vem som är den mest godhjärtade och vem som i ärlighetens namn ömmar mest för de allra fattigaste i Thailand.
Allt detta går det utmärkt att bråka om.
Men ingen av debattörerna går ju knappast omkring med kurrande magar, ej heller får de vända och vrida på varje bath för att få livspusslet att gå ihop, men ändå är hela bunten av dessa självutnämnda experter helt övertygade om var just dessa stackars fattigjon kan hålla hus, och vilket poliskt system och styrelseskick de bör få ha.
Det finns de som på grund av sin familjesituation ser sanningen ur ett mer islamistiskt perspektiv och därför hävdar att gruppen mest åsidosatta människor naturligtvis härrör från det södra Thailand. Därför är det naturligtvis mest synd om dessa krakar, och det är dessa muslimer som har mest rätt till samhällets omtanke istället för TRT´s risbönder i Isaan.
Sedan har vi även gamla inbitna revolutionärer som inte glömde bort att packa ner sitt svart-vita samhällsideal när de drog till Thailand för att kunna bli landsorthjälte och vördad familjepatriark. För att inte självkänslan och bytillhörigheten ska krackelera helt så läggs stor vikt vid att få fötterna synligt leriga på risfältet, samt att agera låtsasfattig till det yttre och revolutionärt röd i det inre.
Därför tycker jag det är riktigt MÄRKLIGT med all denna energi på politiskt tjafs och även idoldyrkande av makthavare när nu debattörerna själva inte har något thailändskt medborgarskap. Trots sin välvilja kommer de aldrig någonsin att få uppleva att kunna få lägga sin röst eller delta i ett politiskt val i Thailand. De är och förblir dessa utlänningar och gästande faranger som i thailändarnas ögon bara ska hålla med, knipa igen och gilla läget – annars är det bara att pysa hem till farangland igen.
Så tagga ner, riv bort skygglapparna och njut istället av den politiska villervallan. Den dag det blir ordning och reda i Thailand, ja då har de allra flesta svenskarna inte råd att semestra där längre.