Nog skulle det vara av intresse, åtminstone för mitt vidkommande, att få ta del av din analys av att press- och åsiktsfriheten numera i praktiken är helt borta.
Det trodde jag var en rättighet som journalister höll som "heligast" av allt och en förutsättning för att bedriva sin yrkesverksamhet.
Ja inte har det blivit bättre efter den 22 maj-har visserligen inte varit i Thailand under denna tid men det är ju solklart att bårder press och yttrandefrihet tagit stryk av kuppen.
Inte för att det var så mycket bättre bevänt med den innan heller.
Har man ett non-immigrant M visa måste man förnya det varje år och man granskas då av MFA, Ministry of Foreign affairs. Det är inte bara vad jag skrivit som granskas utan även vad andra på den tidning jag skriver för har skrivit. Har aldrig haft några problem med att få visum och WP trots att både militären, PPP och Demokraterna satt vid makten under mina år där.
Sen kommer det in en ny utrikesminister från PTP 2011-även kallad svågern-och efter det har det blivit avsevärt svårare att få visum och WP som journalist i Thailand. Jag fick ingen motivering varför min förnyelse avslogs mer än lite svävande om att "Det finns för många utländska korrespondenter i Thailand" och "det är enklare (och billigare) för media att använda sig av våra pressreleaser istället" och annat svävande bullshit.
Man ville helt enkelt styra och likrikta media till att bli en hejarklack för regeringen. En del journalister från de stora byråerna tog man extra bra hand om, gav exklusiva rättigheter till mycket sensationellt (och tillrättalagt) material. BBC´s Jonathan Head är väl det främsta exemplet på att gå i den fällan och även Reuters före detta skribent Andrew Marshall McGregor.
När det gäller yttrandefrihet så är det något som saknas i Thailand och har gjort så länge, jag förväntar mig inte att den ska bli bättre innan den nya konstitutionen är på plats. Men vad många inte inser är att med yttrandefrihet så kommer också en hel del skyldigheter-man kan alltså inte uppmana sina åhörare på ett massmöte eller i radio/TV att mörda en politisk motståndare och sedan hävda att det är yttrandefrihet.
Pressfrihet och pressetik är också sorgligt eftersatt i Thailand-det är är ägarna som styr det journalistiska innehållet och regeringen håller den avgörande yxan över oberoende media med hjälp av indragna utgivningstillstånd och sändningstillstånd.
