Militären tog över i Thailand när landet var i ett stadium av anarki och närmade sig något som liknade inbördeskrig. Lagar och regler var för länge sedan passerade, alla gränser var redan överskridna. Militären var den enda kraft i landet som kunde hindra vidare färd mot ett troligt blodbad på Bangkoks gator. Även om jag inte gillar diktatur av princip så hyser jag ändå en viss respekt för dom som satte stopp för vansinnet. Man kan se det som ett fall av nödvärn, då lagar av nödtvång måste åsidosättas.
Man kan snacka om lagar, regler och principer hur mycket man vill, men när det passerat en viss gräns måste man vara realist också. Man måste knäcka ägg om man skall laga omelett. Så enkelt är det.
Jag har upplevt en del diktaturer i min livstid - Sovjetunionen, Spanien, Saudiarabien. Det som sker i Thailand just nu är ljusår från verkligt hårdföra diktaturer. Relativisering kan vara riskabelt, men jämfört med Stalin, Mao, Pinochet och MPR favvon Kim Jong Un är Prayuth rena korgossen. Hade Thaksin fått hållas är jag rädd att det hade blivit etter värre med tiden.
Så diskussionen blir lite konstig här. Ja, militären bröt mot reglerna, men nej, det är inte alltid fel.
Sedan gastar ju allahanda organisationer för att dom måste. Hur fan skulle det se ut om dom teg? Självklart måste dom reagera, annars vore det som att Greenpeace såg på medan någon grillade pandakött över regnskogsved. Sedan är det ganska måttfulla reaktioner världen över på det diplomatiska planet. Inga hemkallade ambassadörer, inga bojkotter eller embargon. Lugna gatan, således. Så Prayuth får hållas ett bra tag till utan den sortens problem, det är min prognos.
Om man sedan ser på rubriken och att det antyds att Prayuth oemotståndligt dras till Ryssland för ingen annan vill leka med honom så tror jag man bör minnas att det finns en annan sida av myntet också. Putin har inte så många lekkamrater just nu han heller! Däremot kan man konstatera att Putin och Thaksin torde vara själsfränder. Samma metodik, att komma till makten med demokratiska medel för att därefter bit för bit montera ner demokratin och röra sig i riktning mot Khadaffi och Mugabe, som rimligen är idoler för både Thaksin, Putin, Berlusconi, Hun Sen...