Tror det beror på selektiv uppdelning av uträkningar i intressanta och ointressanta termer och faktorer genom multiplikation med noll eller substitution av 1.
Säg att vi har pengasumman T och kostnaderna x, y och z. Av z behövs N stycken under månadens lopp.
Kvar har vi alltså T - (x + y + N*z).
x och y betalas av dig och är alltså ointressanta termer, dessa multipliceras med 0: T - (0x + 0y + N*z)
En z har vi ju redan köpt och då räknas den inte fler gånger, därför substitueras 1 för N: T - (0x + 0y + 1*z)
Kvar har vi alltså T - z kronor och x och y är ur världen (de kan t.ex. vara bilförsäkring eller sparande inför semestern).
Dessa kan då ersättas av k och m (t.ex. hudkrämer och skor). 
Vad jag menar är att jag inte tycker det är något fel med räknandet, men man väljer att se det man vill.
Som när vi pratade om bilförsäkring. Frågade hur mycket kostnaden blir per månad som man måste avsätta. - Vadå, vi betalar bara en gång om året!? kom svaret.
Fast det där med ränta är det helt uppenbart många svenskar som inte fattar heller, annars skulle väl inte så många ta helt vansinniga lån.