Thai Airways föryngrar

Denna åtgärd vore mer behövlig på SAS.

Vem fan bryr sig om plastattiraljer.. För 3-4 tusen billigare biljett så är jag gärna utan skärmar o dyl. Filmer kollar jag på hemma betydligt tidigare än vad som visas på diverse flygbolag. Ärligt inköpta piratkopior från MBK.

Allvarligare, tycker det är synd att skönhet får gå före yrkeskunskap. Men är erbudandet frivilligt så ska jag inte bli för upprörd. /mvh

Ja mbfpk, jag uppskattar också erfarenheten hos äldre flygvärdinnor på Thai Airways. Vissa SAS-häxor kan jag dock klara mig utan.

Herr Chang har talat.

Jag bryr mig inte så mycket om bestättningens ålder, så länge dom är trevliga och serviceminded, vilket jag alltid upplevt på Thai. Dom borde föryngra planen istället, iaf på CPH-BKK. Herregud vad det sett ut de senaste gångerna på den sträckan. Trasiga säten, kvaddad inredning och femtioelva olika färger och mönster på stolklädslarna osv. Överhuvudtaget känns dom gamla kärrorna - i förhållande till biljettpriserna - väldigt ofräscha. Men det är ju iofs bara inredningen. Så länge fågeln håller sig i luften och kommer fram är jag ändå ändå ganska nöjd!

Håller med dej Clash.

Det är ju lika jävligt på TG 960 & 961 Bkk - Arn.

Jag har kollat Turkish airlines men jag fick inte ihop det, så det blev snusk-Thai air igen.

Det känns förjäkligt att skriva det här för sevicen på Thai är outstanding, men kärrorna som flyger på Svea är under all kritik.

Fast vafaan de e väl bara att ta en sömntablett och duscha så fort man landar.

Ja mbfpk, jag uppskattar också erfarenheten hos äldre flygvärdinnor på Thai Airways. Vissa SAS-häxor kan jag dock klara mig utan.

Herr Chang har talat.

Tja. Jo jag känner igen det där. Jag tror att det att det har med SAS-skandinaviska serviceattityd att göra som jag uppfattar som: 'Kunderna-ska-betjänas-som-en-jämbördigt-med-personalen'. När man betjänas av en en yngre tjej så känns det i bästa fall lite klämkäkt, men från en äldre eller jämnårig person upplevs det som lite mässande.

men i mitt svar försökte jag tänka lite längre. Tänk om man själv vid en viss ålder inte längre ska bedömas för sin yrkeskompetens utan på andra premisser?

mvh

Tja. Jo jag känner igen det där. Jag tror att det att det har med SAS-skandinaviska serviceattityd att göra som jag uppfattar som: 'Kunderna-ska-betjänas-som-en-jämbördigt-med-personalen'. När man betjänas av en en yngre tjej så känns det i bästa fall lite klämkäkt, men från en äldre eller jämnårig person upplevs det som lite mässande.

men i mitt svar försökte jag tänka lite längre. Tänk om man själv vid en viss ålder inte längre ska bedömas för sin yrkeskompetens utan på andra premisser?

mvh

Javisst, för egen del bryr jag mig inte om hur gammal servicepersonalen är, det enda jag fäster vikt vid är vad jag får för service. Det är för all del lite deprimerande om någon anser att det viktigaste är att dom ska vara unga och attraktiva.

Herr Chang har talat.

Servera och tala i mic kan alla lära sig oavsett ålder (+16) Vad som är viktigt är hur de reagerar i nödläge. En äldre dam som aldrig har varit med om någon nödsituation är troligtvis inte bättre skickad än en yngre. Allt har med personliga egenskaper att göra. För ett antal år sedan var min svägerska som är flygvärdinna på Lot med om ett bombhot över atlanten på väg till NY. De gick ned på 3000 fot och nödlandade i Newfoundland. Hälften av cabinpersonalen på den resan fick sparken eller valde att sluta efter den resan och alla dessa hörde till de äldsta. Någon hade låst in sig på toaletten och andra blev apatiska. (Svägerskan blev befordrad)

Servera och tala i mic kan alla lära sig oavsett ålder (+16) Vad som är viktigt är hur de reagerar i nödläge. En äldre dam som aldrig har varit med om någon nödsituation är troligtvis inte bättre skickad än en yngre. Allt har med personliga egenskaper att göra. För ett antal år sedan var min svägerska som är flygvärdinna på Lot med om ett bombhot över atlanten på väg till NY. De gick ned på 3000 fot och nödlandade i Newfoundland. Hälften av cabinpersonalen på den resan fick sparken eller valde att sluta efter den resan och alla dessa hörde till de äldsta. Någon hade låst in sig på toaletten och andra blev apatiska. (Svägerskan blev befordrad)

Hur du själv eller någon annan reagerar i en verklig nödsituation kan man aldrig veta i förväg. Att öva på olika situationer ett flertal tillfällen kan ge ett invant mönster som man nästan kan upprepa i sömnen. Men verkligheten är något annat.

När jag gjorde lumpen blev jag också utbildad till sjukvårdsman och en bit in i grundutbildningen fick vi vara med i en realistisk övningsolycka. Några klarade då inte av att se det fejkade blodet, andra klarade inte av de skrikande människorna och de drabbades av handlingsförlamning. Några av dem hoppade av och andra tog lärdom och klarade det betydligt bättre nästa gång.

Vi fick efteråt skriva ner en motivation till vårat handlande i de situationer vi hamnat i och sedan jämfördes det med vad rapportörerna sett. Den första jag stötte på hade blod i hela ansiktet och ner på bröstet och satt och skrek rakt ut som en galning och jag kände att enbart skriket höll på att göra mig vansinnig. Jag gav honom en ordentlig hurring och han tystnade tvärt. Då var det bara att plåstra om honom och gå vidare.

Min motivering till det var att enligt ABC-principen (Andning, Blödning, Chock) så hade han inga problem med andningen eftersom han kunde skrika så förbannat. Blödningen kom från ett jack i pannan som orsakar en liten men inte livshotande blödning och hade jag inte gett honom örfilen så fanns det en viss risk för att han skulle gå in i chocktillstånd.

Jag fick beröm för mitt agerande även av löjtnanten som jag gett en örfil. Han tillhörde inte vårat kompani och jag hade inte sett honom tidigare. Då kanske jag hade handlat annorlunda.

Men trots att jag och säkert många andra har en liknande utbildning så kan jag inte med säkerhet veta hur man kommer att agera i en verklig situation. Jag hoppas ju hela tiden att slippa hamna i en liknande situation men man kan aldrig veta vem som kan behålla lugnet och vem som tappar fattningen.

Risken med att öva för mycket är att det till slut blir en rutin och när det sedan händer något som bryter rutinen så välts allt man lärt sig överända. Erfarenhet från riktiga händelser är det enda sättet att få veta om man klarar av att vara lugn och om man har den erfarenheten så spelar åldern ingen roll.

Vad gäller flygvärdinnors ålder så spelar det inte mig någon roll. Är de bara trevliga och duktiga på sitt jobb räcker det för mig. Ögongodis är alltid kul men helt oviktigt i en flygkabin.

Servera och tala i mic kan alla lära sig oavsett ålder (+16) Vad som är viktigt är hur de reagerar i nödläge. En äldre dam som aldrig har varit med om någon nödsituation är troligtvis inte bättre skickad än en yngre. Allt har med personliga egenskaper att göra. För ett antal år sedan var min svägerska som är flygvärdinna på Lot med om ett bombhot över atlanten på väg till NY. De gick ned på 3000 fot och nödlandade i Newfoundland. Hälften av cabinpersonalen på den resan fick sparken eller valde att sluta efter den resan och alla dessa hörde till de äldsta. Någon hade låst in sig på toaletten och andra blev apatiska. (Svägerskan blev befordrad)

Tja, nödsituation är ju ett speciellt läge som alla kanske inte varit med om. Men du kan väl inte förneka att det är mer sannolikt att äldre personal har varit med om det någon gång, och då fått vissa erfarenheter hur man ska agera?

Dessutom är min erfarenhet att personal med lång erfarenhet förstår mycket bättre hur farang tänker. Vilket är värt en hel del.

Herr Chang har talat.

Jo då visst kan ålder ha sin inverkan under förutsättning att man har varit med om något "skarpt" tidigare. Men cabinpersonal är bara människor och ju äldre en människa blir desto "fjolligare" blir hon.(Ödet och 1 gång kan man överleva men inte 2). Har varit med om 3 "tillbud" med Thai under alla år. Första gången var en "aborted takeoff" i Manila. Vi lyckades stanna men vissa flygvärdinnor blev väldigt upprörda och kastade hela cognacsflaskor på passagerarna när de bad om något att dricka. (Vi var tvungna att sitta kvar i planet tills de hade släckt och kylt brinnande bromsar och hjul.) Andra gången var för knske 8 år sedan från BKK med 747 till Sthlm. Vi hade precis startat och det var molnfritt med hela staden upplyst under oss Jag såg en stor utomhusrestaurant och efter ett tag dök den upp igen på samma höjd. Likaså 3:e och 4:e gången. Samma höjd. Då kom meddelande från cockpit att vi var tvungna att återvända p g a tekniska problem men att vi skulle flyga ut över havet för att dumpa bränsle. Efter en timme gick vi in för landning. Jag tittade hela tiden på cabinpersonalen och de rörde inte en min till tecken på oro. När vi landade åkte brandkår, katastrofvagnar och ambulanser parallellt med oss. Eftersom jag är pilot så stannade jag kvar lite i planet och frågade vad som hade hänt. De sade att de inte hade fått signal på att stället var uppe och låst. Värsta som konde ha hänt var således ett vikande ställ med buklandning som följd (kul). Därav räddningsbilarna. Personalen var hela tiden kolugn. Kanske de visste lika lite som passagerarna?? Allt gick bra. Medan vi cirklade runt och väntade på landning fick vi upplysningar om att ett nytt likadant flygplan höll på att göras i ordning till oss och vi skulle få behålla våra platser. Mat och bagage skulle bara flyttas över så vi skulle få vänta ca 20-30 min i terminalen. När vi kom ombord var det ny besättning. 3:e gången var för 2 år sedan. 747 från BKK till Puk. Han försökte landa i mörker i regnstorm. Jag satt vid fönstret framför vingen och förstod på ett tidigt stadium att det skulle misslyckas. När han drog på så sjönk vi igenom och jag trodde att vi skulle slå i backen. Vi klarade oss men det kan inte ha varit med många meter. Vi flög tre varv runt ön och sedan blev det en perfekt "smörlandning". Personalen var kolugn.

Att vara kolugn utåt sett är väl något som all flygpersonal får inpräntat i sig från första början?

Oavsett vad man känner inombords.

Herr Chang har talat.