Samma här, det är ett ämne som inte tas upp överhuvudtaget. Sen har jag märkt att svenska damer i allmänhet snabbt avlägsnar sig och sedan håller sig på behörigt avstånd så fort de förstår att jag inte bara varit i Thailand men dessutom haft Thailändska flickvänner. 
/Siamkap
Hej Siamkap,
Jag har upplevt detsamma som du beskriver.
Speciellt lite längre tillbaka i tiden innan Thailand blev svenskarnas nya Mallorca.
Träffade man då på en trevlig svensk kvinna på kurs, i arbetslivet eller ute på en pub
så var det snarare regel än undantag att den hittills nyfikna atmosfären snabbt dog ut
när det stod klart för henne att jag brukade åka på semester till Thailand.
Eftersom dessa kvinnor visste att jag inte hade åkt dit i arbetet eller i något
missionerande syfte, så var ytterligare förklaringar kring mitt reseintresse ganska ointressanta för dessa kvinnor.
Jag blev då plötsligt som luft, eller snarare som en fjärt
som man skyndsamt vill avlägsna sig från.
Men under senare år har jag funderat lite och kommit fram till att förmodligen även jag
dras med liknande fördomar gällande svenska kvinnor och deras resor till bl.a. Gambia.
Inte så att jag är arg, missunnsam eller besviken på dessa kvinnor, men i ärlighetens
namn måste jag nog erkänna att om jag plötsligt stod inför det faktum att en ny svensk
kvinnlig bekantskap plötsligt hade berättat att hon som singel helst av allt spenderar
sin semester vid ständerna i Gambia – ja då skulle nog något dö även hos mig.
Om jag nu initialt hade tyckt att hon var ok och även spekulerat i att vi kanske skulle
kunna få till det, så vore nog den tanken som bortblåst i ett nafs, och förmodligen
hade jag istället riktat mitt amorösa intresse åt något helt annat håll.
Kvinna eller man, så är vi nog alla lite fördomsfulla och petiga
när det kommer till kritan 
SN
http://www.dn.se/res...ksjakt-i-gambia
Ett urklipp ur artikeln:
//
Det finns ingen stor förståelse i Gambia för dessa unga lycksökare, som brutit mot tabut att ha sex med kvinnor lika gamla som deras mödrar, men det är få som vill klandra turisterna. Bara om man själv tar upp frågeställningen medger de att ett stort ansvar för de unga männens öden vilar hos de kvinnliga turister som utnyttjar dem sexuellt och ingriper i deras liv. Många jag talat med i Gambia, i synnerhet européer som länge levt och arbetat i Gambia, framhåller att kvinnorna själva gärna intalar sig att det handlar om kärlek.
När antropologen Ulla Wagner redan under sena sjuttiotalet på plats i Gambia studerade turismens sociala och ekonomiska följder för lokalbefolkningen kunde hon höra kvinnor ur den äldre generationen klaga över att turisterna förstörde deras söner. De framhöll att pojkarnas sexuella förbindelser med äldre kvinnor var något fullständigt obegripligt, även om relationerna medförde ekonomiska fördelar. Dylika beteenden bröt ner den rådande samhällsskiktningen efter kön och ålder. Pojkarna förlorade respekten för den äldre generationen, bröt med lokala värderingar och förlorade kontakten med de ekonomiska realiteterna i det egna samhället.
Efter flera decennier av formlig terror från de unga pojkarnas sida mot turister i form av vänlig men oerhört påträngande uppvaktning har de gambiska myndigheterna slutligen valt att sätta hårt mot hårt. Under den just avslutade turistsäsongen vintern 2002-2003 var antalet så kallade bumsters (tjänstvilliga strandpojkar) betydligt färre än tidigare. Turiststränderna bevakas nu av uniformerade vakter och det går historier om hur unga pojkar samlas in av militären, får sina älskade rastaflätor avrakade och sätts i arbete på risfälten.
//
Mvh Måne
