En semester på en strand i Thailand skiljer sig väl inte så mycket från en semester
på vilken strand som helst i Europa eller Världen.
Möjligen med undantag av att i Thailand riskerar man regn i flera veckor i sträck
bli uppäten av en haj eller myggor eller bli stungen av nåt giftigt kryp i vattnet eller på land.
Men att verkligheten för många "vanliga" thailändare innebär ynkliga bostäder en sketen miljö
och en daglig kamp för överlevnad, väcker intresse hos de flesta.
Att låta berättelsen om incidenten med ladyboy'en i baren glida över i ett samtal om
hur pass tillåtande det thailändska samhället är mot många minoriteter brukar också
kunna hålla ett samtal vid liv.
Trafiken må vara kaotisk där, men jag upphör själv aldrig att fascineras av beredvilligheten
av att lösa problemen i stället för att förstora upp dom.
Vi mötte t.ex. en bil som körde mot enkelriktningen på en smal gata i Bangkok.
Mörkt och regnigt var det, så en annan hade nog stannat tvärt, rivit av dörren
på den felande bilistens bil och undrat vad i helvete han höll på med.
Nu var det inte jag som körde, som tur var, för hon som var chaufför, backade helt enkelt 10-15 meter
och gjorde en millimeterprecis fickparkering mellan 2 bilar för att släppa förbi den andra.
1 minut extra och problemet var löst. Inte ett ont ord till någon.
Den andra må ha gjort fel men det är ett problem mellan honom och Buddha.
Inget vi rediga svenskar behöver hålla reda på.
Jag tycker inte det är problem att prata om och få folk att lyssna på Thailand.
Tjôter man däremot på om hur lite allting kostar .