Sverige är fantstiskt!

gäst
12 juni 2009#61

Kim,

Du hade inte kunna skrivit något om dina urinvägsinfektionserfarenheter tidigare? Prostatacancern var för mig ett faktum innan jag gick till kliniken här i BKK i förrgår ;)

@MangeUdon:

Vill bara säga att jo, jag tycker 4-5 timmar är rimlig väntetid i vissa fall - nu har jag svårt att avgöra hurvida era åkommor var mer akuta än andra där på sjukhuset, men jag skulle säga att när man har tagit sig till akuten/vårdcentralen så skall man ta sin sjukdom på allvar. Många kanske har bedömts mer akuta, och jag kan ju hålla med om att det är beklagligt att man måste vänta i timmar, men det är ju för att allvarligare fall prioriteras.

Skatterna vi betalar går inte heller enbart till sjukvård. Kan tillochmed berätta att de som ansvarar för ekonomin på våra svenska sjukhus sitter och sliter sitt hår för att få det att gå ihop. Ändå så är jag rätt glad att betala mycket skatt - även arbetslösa drogmissbrukare och alkoholister förtjänar vård.

@surin:

Beklagligt med din far också, men det måste vara ett undantagsfall utav vad jag kan utröna utav dina senare inlägg? Men jo, dåliga läkare och sköterskor finns det på alla sjukhus och avdelningar.

Herr Chang
12 juni 2009#62

Nu menar jag inte att Kim skulle blivit felbehandlad för att han fick antibiotika.

Däremot är jag lite tveksam till thailändska läkares benägenhet att skriva ut diverse piller. Ungefär som om att patienten inte tror att han fått korrekt behandling om en rejäl laddning piller uteblir.

En gång i Chiang Mai snubblade jag i fyllan och villan på trottoarkanten och rev upp ett ganska långt sår på högerarmen. På sjukhuset rengjorde man såret och satte på bandage. Jag fick dessutom en uppsättning piller, lugnande, insomningstabletter, antibiotika och något annat. Alla dessa piller åkte senare i papperskorgen vid närmare eftertanke, och inga komplikationer uppstod.

En annan gång fick jag någon form av skabb. Man ordinerade någon form av utvärtes medicin att tvätta sig med, och den använde jag givetvis. Men även vid detta tillfälle får jag en massa tabletter av olika slag. De åkte också i papperskorgen till fru Changs förtvivlan. Det visade sig dock vara tillräckligt med den utvärtes medicinen.

Herr Chang har talat.

Kim
12 juni 2009#63

Quote

Det visade sig dock vara tillräckligt med den utvärtes medicinen.

Nu framstår jag väl som värsta sjuklingen men måste nog trots detta berätta om en gång när det inte alls räckte till med den utvärtes medecinen. Om inte annat så för att varna läsarna.

Råkade dom första åren på thailandsresor ett par ggr ut för vanliga ögoninfektioner som tvingade mig att uppsöka sjukhus för att få medecin. Är ju otroligt vanligt i Thailand och smittar väldigt lätt.

Fick vid bägge tillfällena en vätskeflaska att droppa i ögonen samt några färgglada tabletter att äta vilket jag förmodar var antibiotika (?). Gjorde enligt instruktion och blev av med infektionen som utlovat.

Men när jag strax innan milleniumskiftet för tredje gången på 3 års resor råkade ut för en ögoninfektion så tänkte jag att -Nä, jag behöver inte gå till en dyr läkare, jag kommer ju ihåg vad jag fick för droppar sist så jag går på en pharmacy istället.

Sagt och gjort, köpte dropparna och använde dom som jag gjort tidigare. Det var bara det att det inte riktigt ville hjälpa den här gången utan ögat sved och rann bara mer och mer under dom 4 dgr jag försökte självbehandla. På nyårsdagsmorgonen år 2000 så upptäckte jag i spegeln att det börjat växa en liten vit fläck mitt på ögat och bestämde mig genast för att trots allt besöka sjukhuset.

Där konstaterade läkaren att bakterier börjat äta på ögat och jag fick antibiotika både i tablett och droppform samt kortisondroppar och order om att komma tillbaka för undersökning av honom varje dag.

Infektionen gick bort men tyvärr var det för sent eftersom bakterierna hunnit äta ett djupt sår på hornhinnan. Ett sår som läkte ihop till ett ärr mitt på pupillen och som gjorde att jag tappade ca 50% synförmåga på det ögat.

Två år senare lyckades jag av landstinget tigga till mig en laseroperation av hornhinnan hos privatläkare och dom slipade ner så mycket av ärret som det bara var möjligt. Risken fanns att synen skulle försämras ytterligare men som tur var gick det åt det rätta hållet och jag har idag ungefär 90% synförmåga på det ögat. Problemet som finns kvar är ett svagt dubbelseende eftersom ljusinflödet i ögat bryts av den rest av ärret som finns kvar.

Många är dom gånger jag har förbannat min snålhet att inte uppsöka läkaren redan dag 1 den gången utan försöka självbehandla istället. Sparade väl ca en hundralapp på det men fick nedsatt syn för livet på köpet istället.

Så alla gånger räcker det inte med den utvärtes medecinen man får tyvärr. Och gäller den ögonen så är det nog dumt att chansa med att kasta bort dom tabletter man får. Kan då gå som för mig.

swedenfarang
12 juni 2009#64

Tack Kim, det var en tankeställare som jag fick nu. Själv brukar jag alltid självmedicinera mig utifrån mina egna tolkningar av symptom när jag är i Thailand. Men uppenbarligen bör man jäkligt försiktig. Du hade ju trots allt tur i oturen.

Tomp
12 juni 2009#65

Hej kim och ni andra!

Råkade också ut för en ögoninfektion på resa i Thailand för några år sedan.

Medicinerades genom en kinesapotekare. Salvan och  ögondropparna fungerade sådär –kunde ta mig genom resans sista dagar. Väl hemma en fredag ringde jag direkt husläkare. Fanns inga tider enligt dem förens på måndag.  Jag fick rådet via denna telefonkonsultation att omedelbart sluta med de mediciner jag använde då de kunde skada ögonen mer än läka dem. Gjorde så och märkte ingen större skillnad på lördagen. När jag vaknade på söndagen däremot så var jag gravt synskadad. Duscha och ta ut pengar från bankomat var ett riktigt äventyr som tog väldigt lång tid. När det var klart å jag skulle ringa efter en taxi så kunde jag inte se var jag ringde. Jag slumpvis tog fram ett nummer i mobilen och bad den som svarade att ringa efter en bil åt mig.Synakuten på Sant Eriks var målet för resan.

Väl där fick jag vänta i 2 timmar innan jag fick träffa en läkare. Denne unge man sa att ”har du varit i Thailand ? Ojojo kan vara vad som helst då.” De tog prover och skickade mig till apoteket i city vid sergelstorg. Kände mig äventyrlig så jag åkte kommunalt in och hem . Helt livsfarligt var det men jag klarade det. Jobbigast var trottoarslut  och trappor.

Nåja in med ögondroppar och salva och vila lite. Flöt på bra den kvällen – men på måndagen vaknade jag än mer synskadad. Ringde Sjukhuset och uttryckte min oro men dom sa att de inget kunde göra innan provsvaren var klara och att min medicinering var bra efter omständigheterna. Jag lallade runt hemma och lyssnade på radio ,höll på att bränna ner hela hyreshuset genom att jag försökte värma en förpackning i ugnen som absolut inte skulle in dit. Fick flytta in i källaren hos brorsan och hans familj. De blev oroliga efter ett par dagar så de fixade en tid på samma sjukhus innan det var tänkt. Ny doktor som läste i pappren å sa åk hem å invänta provsvaren.

Fem dagar senare med ett par ögon  som bara kunde urskilja ljus och mörker så åkte vi in igen. Ny läkare ,en kvinna som sa ”herregud det var det värsta”.

Hon kolla provsvaren och skrev ut ny medicin. Innan jag lämnade henne så försäkrade hon mig att det skulle bli bättring och lät antyda att jag fått helt fel medicinering med tanke på att det bara var en ”vanlig” ögoninfektion. Då undrade jag naturligtvis vad de trott det kunde vara. Fick reda på att de kollat efter diverse könssjukdomar  bland annat och därför inte givit mig medicin som fullt ut läkte infektion av vanlig typ.

Det tog två dar med rätt medicin innan det började förbättras. Då det väl tog fart så gick det i en rasande fart. Tyvärr så fick jag en ärrbildning som jag alltid ”ser” som små streck i ögonvrån samt en försämrad syn om än inte i sån grad att det ens har krävts nya glasögon för mitt jobb med synkrav.

I stället för att vara lite rödögd och jobba så var jag sjukskriven och gravt synskadad under två månaders tid. Så gott som helt blind var jag bara några dagar men det var inte en rolig upplevelse. Händer det någon mer gång så blir det läkarbesök i Thailand direkt. Har även lärt mig att undvika peta i ögonen även här hemma då det finns mycket bakterier överallt.

Det finns mycket att säga om vad som hände mig under denna tid men det blir för mycket att skriva. En grej dock är att vid ett tillfälle så fick jag av ”misstag” fyra tjugor och några tior i växel tillbaka i ställe för ytterligare sjuhundraspänn. Det sorgliga var att det var på sjukan och på en ögonklinik. Som tur vad var ju brorsan med och redde upp situationen. Några väl valda ord från honom fick duga och man får hoppas hon lärde sig en läxa och har slutat med detta svineri att utnyttja synskadade.

Men det bästa jag lärde mig under denna tiden var att man ska ta tillvara på vänner och tid samt alltid försöka ha roligt då man aldrig vet vad hända kan. Det första jag gjorde när jag var så pass bra att jag klarade mig själv och förstod att jag skulle bli helt återställd var för övrigt att köpa en biljett till  Thailand månaden senare.Så det blev två resor inom kort tid pga. ögoninfektionen.Var frisk som en nötkärna efter den sista. :dance1:

mv

Tomp

Baa
Nattvandrare
12 juni 2009#66

Hej Tomp, har exakt samma erfarenhet av ögonilammation som Du har, faktiskt ganska udda med "könsjukdom" i ögonen, det som Du hade fått heter förmodligen Chronic Hepatitis och det låter ju rätt skumt.

MVH

Baa

MangeUdon
12 juni 2009#67

Tomp, vilken ruggig historia! Skönt att du så smånigom (men på tok försent) fick rätt medecin.

Jag börjar själv oroa mig för att antibiotikan jag fått är för klen, febern har avtagit till viss mån men benet ser fortfarande hemskt ut. Jag höll på att skrämma livet ur morsan idag när hon fick se det, hon är ändå undersköterska.

Det blir väl i värsta fall till att söka sig till sjukan imorgon igen. (sådär då gav jag lite köttben åt pajaserna på MPR igen, som roas av att häckla folk). Jag hoppas innerligt att svullnaden går ner och varet kommer ut, annars är det vidarekopplingar samt kölapp och som gäller igen.

Mvh/

www.mangeudon.se

måne
måne
12 juni 2009#68

Lycka till Mange och hoppas du slipper dom förb..de köerna(inte ironi)Mvh Måne.PS dom som inte haft dylig skada vet inte ett skit va dom talar om DS

Tomp
12 juni 2009#69

Håller tummarna -Krya på dig Mange!

MV

Tomp

Baa
Nattvandrare
12 juni 2009#70

Quote

Lycka till Mange och hoppas du slipper dom förb..de köerna(inte ironi)Mvh Måne.PS dom som inte haft dylig skada vet inte ett skit va dom talar om DS
,

Exatimente, men det är ju klart, har man egen erfarenhet så förstår jag mothuggen, annars tycker jag det tyder på allmän obstinens.

Har faktiskt bara possitivt att säga om sjukvården i Thailand, t.o.m. i de Issanska bonnläpparnas Udon funkar det klanderfritt, inga dj-la telefonköer som skall penetreras på vissa tider när man känner att det inte känns bra i kroppen, har själv legat på ICU i Udon och inte f-n behövde dom leta efter nån läkare, dom fanns där, inte som i svedala där det är ett sällsynt släkte, vitrockarna.

Visst är kvaliteten bra i Sverige, men det ska f-n til att vara frisk för att orka med byråkratin.

MVH

Baa

BanFang
12 juni 2009#71

Quote

Tomp, vilken ruggig historia! Skönt att du så smånigom (men på tok försent) fick rätt medecin.

Jag börjar själv oroa mig för att antibiotikan jag fått är för klen, febern har avtagit till viss mån men benet ser fortfarande hemskt ut. Jag höll på att skrämma livet ur morsan idag när hon fick se det, hon är ändå undersköterska.

Det blir väl i värsta fall till att söka sig till sjukan imorgon igen. (sådär då gav jag lite köttben åt pajaserna på MPR igen, som roas av att häckla folk). Jag hoppas innerligt att svullnaden går ner och varet kommer ut, annars är det vidarekopplingar samt kölapp och som gäller igen.

Mvh/

www.mangeudon.se

Hej MangoUdon.

Du lovade ju att inte älta vidare om din onda vad :whistle:   :na:

BanFang
3 aug. 2009#72

Hej Mangeudon.

Hur gick det med din vad? Jag ber om ursäkt för mitt ironiserande i mina tidigare inlägg.

Det var inte personligt menat gentemot dig som person. Jag hoppas du är bra i ditt ben,

MVH BanFang

BanFang
3 aug. 2009#73

<p class='citation'>Quote</p><div class="blockquote"><div class='quote'>Min far lider av en svår form av reumatism, en sån som gör att han inte kan gå så bra. Och den sitter i hela kroppen. En dag kommer han att sitta orörlig i en rullstol. Orörlig i kroppens alla leder.

Just den här formen är ganska svår att göra nånting åt, men han går och tar prover en eller två gånger i månaden för att de ska kunna prova nya mediciner om det behövs.

Idag var han på Huddinge och ska röntgas, precis som vanligt.

När han är klar säger sjuksköterskan att han kan vänta utanför så ska doktorn bara kolla på plåtarna och meddela hur det ser ut.

Efter en timmes väntan tröttnar han och går till bilen för att åka tillbaka till jobbet.

Det är inte så bra "service" för att vara ett sjukhus.

Han skulle kunna blivit förtidpensionerad om försäkringsbolaget inte sagt nej.

Eftersom detta är en ärftlig sjukdom så hade han förmodligen den redan när försäkringen tecknades.

Det är dålig "service" för att vara ett försäkringsbolag.

Orkar inte dra dålig "service" av staten versionen också, just nu. Men senare kanske.

Jag säger inte att han fått bättre vård i Thailand. Det jag säger är att Sverige har tappat respekten för människoliv överlag. Ingen tar ansvar för andra. Klarar man sig inte själv så är det "somnamnaa".

Better luck next time. (Om man är buddhist, alltså)</div></div>

Hej Surin P3.

Jag tycker det är beklagligt att din far har blivit så dåligt behandlad i sjukvården som du beskrivit.

Är det någon ärftlig genetisk betingad sjukdom? Eller är det något som kan drabba gemene man?

Jag tycker det är konstigt att sjukvården inte tar honom på allvar.

MVH BanFang

HHej SurinP3. Lag lider med dig och din familj, och hppas att all går bra med er.Många hälsningar från Janne och MPR

Logga in för att svara.