Svenska VD-fruar i lyxfällan

Det är naturligtvis rätt svårt för mig att säga något om era individuella tillgångars fördelning.

Men jag kan ju säga så pass att jag hade delat all gemensam värdeökning med min partner om vi skiljdes åt efter en mångårig relation.

Att inte göra så känns konstigt. Och egentligen så spelar det inte ens så stor roll om man är gift eller inte.

Jag har iaf gjort så i mina tidigare relationer där vi inte varit gifta.

Naturligt, för mig, hade varit att titta på vilka gemensamma värden som fanns när vi gick in i relationen.

Och sedan göra samma sak vid uppbrottet och dela mellanskillnaden.

Ungefär som vid en vanlig bodelning alltså. Fast avräknat ingående, personliga tillgångar.

Visst kan man ha olika åsikter om hur det ska vara. Huvudsaken är väl att jag och fru Chang är överens om vad som gäller vid separation. Vi är inte gifta i juridisk mening, och då är det sambolagen som gäller i Sverige. Min bostad är införskaffad långt innan jag träffade fru Chang, och ett eget företag ingår aldrig när det gäller uppdelning efter samboförhållande.

Jag sa till fru Chang att visst kan vi gå och registrera hos amphur, men då ska det finnas äktenskapsförord. Tja, då kan det kvitta sa fru Chang. Varför trassla till det för sig vid eventuell separation? Vore förstås annorlunda om vi hade gemensamma barn, men det har vi inte.

En helt annan sak om jag skulle avlida. Fru Chang får då bland annat del av av det efterlevnadsskydd som finns i min tjänstepension.

Herr Chang har talat.

Ni har ju då diskuterat vad som gäller och är lite mer down to eath. Ni och vi lever inte i samma tillvaro som vd-fruarna.

vd-fruarna skulle inte ens pissat på er(oss) om vi legat brinnande på en gata i djursholm. Det är skillnad på folk och folk, glöm aldrig det. White devils som vi är.

Hur hade ni tänkt om det varit en man som articken handlat om?

Ett par stenkast hemmifrån bor en lantbrukare som varit gift 2 gånger med Thaitjejer.

Mannen övertog sina föräldrars ganska stora lantbruk. Han är enda barnet så han betalade bara en symbolisk summa och ägde altså en skuldfri lantegendom.'

Efter 8 år så drog frun med deras gemensamma barn och fick i skilsmässan halva gården som mannen fick arendera för ett marknadsmässigt pris. Frun hade arbetat hemma (tagit hand om familjen) och dom delade allt jluvt och lätt.

Efter ett par år hittade mannen en ny Thaitjej som han gifte sig med. Tjejen hade inget arbete utan "arbetade på gårgen"

d,v,s, tog hand om hushollet.

Efter 5 år drog tjejen med deras gemensamma barn.Vid skilsmässan fick tjejen häften av allt d.v.s. en fjärdedel av gården

så nu äger fru No 1 halva gården, fru No 2 en fjärdedel och bonden en fjärdedel.Gubben arenderar halva av fru No1, en fjärdedel av fru No 2.

Om det funnits ett äktenskapsförord hade situationen varit en helt annan .

Någon som tycker det är ett rättvist utfall?

born41

Hade det varit unga män hade det varit hemska horbockar som untyttjat försvarslösa äldre kvinnor som inte förstog bättre än att de skulle förlora delar av gården.

Edit: Jäkligt korkad kommentar föresten. Så det har betydelse om nån "skjutit ut pengar på mig ur någons urinrör" eller om jag jobbat ihop dem?

Klart att det gör en jävla skillnad.

När min mor dog ärvde jag en liten slant. Har aldrig sett dessa pengar som "mina". Det var hennes pengar jag ärvde. Hon jobbade och slet ihop dem.

Jag accepterar att om man inte begriper skillnaden mellan "mina" och "andras" bortsett från det uppenbara (vem som äger pengarna) så tycker man nog att detta låter korkat.

För mig är "mina" pengar sådana jag förtjänat genom ansträngning. Inget annat.

Men för människor som gråter när de skiter och värderar pengar högre än mycket annat så har det nog ingen betydelse var pengarna kommer ifrån.

Klart att det gör en jävla skillnad.

När min mor dog ärvde jag en liten slant. Har aldrig sett dessa pengar som "mina". Det var hennes pengar jag ärvde. Hon jobbade och slet ihop dem.

Jag accepterar att om man inte begriper skillnaden mellan "mina" och "andras" bortsett från det uppenbara (vem som äger pengarna) så tycker man nog att detta låter korkat.

För mig är "mina" pengar sådana jag förtjänat genom ansträngning. Inget annat.

Men för människor som gråter när de skiter och värderar pengar högre än mycket annat så har det nog ingen betydelse var pengarna kommer ifrån.

Så om pengarna trillar in genom en lottkupong så anser du dom inte vara dina pga för lite ansträngning.

Om ens föräldrar eller någon annan genom testamente lämnar pengar till en så är inte lite tacksamhet helt fel.

Jävligt smaklöst att anse att pengarna din mor lämnade till dig är mindre värde än andra.

Känner mig helt ärligt äcklad av dit inlägg

Så om pengarna trillar in genom en lottkupong så anser du dom inte vara dina pga för lite ansträngning.

Om ens föräldrar eller någon annan genom testamente lämnar pengar till en så är inte lite tacksamhet helt fel.

Jävligt smaklöst att anse att pengarna din mor lämnade till dig är mindre värde än andra.

Känner mig helt ärligt äcklad av dit inlägg

Nej, lottopengar tycker jag inte heller att jag förtjänat.

Dom ägs av mig för att jag fått dem, precis som ett arv, men jag har inte förtjänat dem. Det är tydligen svårt det här..

Och.. uppskattningen av arvet efter min mor kommer från respekten för den uppoffring hon gjort för dessa pengar. Inte för pengarna i sig.

Att du ens gör kopplingen att jag ser dem som "mindre" värda, och inte skulle vara tacksam, är.. snurrigt.. minst sagt.

Hej noBuzz,

Tycker du då att fru Chang ska ha del av en icke obetydlig värdestegring i mina Apple-aktier vid eventuell separation? I så fall, exakt vad har hon tillfört vad gäller den värdestegringen?

Utan tvivel har fru Changs mark i Thailand stigit i värde. Det får jag ingenting av vid separation. Tror du jag får hälften av hennes guld?

Herr Chang har talat.

Exakt vad har du tillfört vad gäller den värdestegringen? Om du menar att din ofta återkommande reklam på MPR för Apple-produkter skulle ha varit ett bidrag så är jag skeptisk, särskilt efter intermezzot med I-PADen på senaste resan .

Skämt å sido, ett par får komma överens om vad de vill så länge båda är nöjda och känner sig den ene parten missnöjd så finns det ju lagar som reglerar vad som gäller.

Personligen tycker jag att man ska dela lika på allt som genererats från den dagen man lever tillsammans. Jag har svårt att se hur man kan leva tillsammans om man inte har gemensamma grundläggande värderingar och mål och har man det så tar man ju alla beslut gemensamt och då kan ju inte den ene anses ha bidragit mer. Visar det sig väldigt snart att man har helt olika värderingar och mål så har man gift sig alldeles för snabbt eller så har endera eller båda parter utgett sig för att vara något annat än vad de är och då får man gilla läget eller avsluta förhållandet. Eller så är man helt införstådd med att man har olika värderingar och mål men tycker att det funkar bra ändå.

Exakt vad har du tillfört vad gäller den värdestegringen? Om du menar att din ofta återkommande reklam på MPR för Apple-produkter skulle ha varit ett bidrag så är jag skeptisk, särskilt efter intermezzot med I-PADen på senaste resan .

Skämt å sido, ett par får komma överens om vad de vill så länge båda är nöjda och känner sig den ene parten missnöjd så finns det ju lagar som reglerar vad som gäller.

Personligen tycker jag att man ska dela lika på allt som genererats från den dagen man lever tillsammans. Jag har svårt att se hur man kan leva tillsammans om man inte har gemensamma grundläggande värderingar och mål och har man det så tar man ju alla beslut gemensamt och då kan ju inte den ene anses ha bidragit mer. Visar det sig väldigt snart att man har helt olika värderingar och mål så har man gift sig alldeles för snabbt eller så har endera eller båda parter utgett sig för att vara något annat än vad de är och då får man gilla läget eller avsluta förhållandet. Eller så är man helt införstådd med att man har olika värderingar och mål men tycker att det funkar bra ändå.

Hej Atom,

Jag har väl för all del inte bidragit något till värdestegringen, annan än att jag haft is i magen när kursen sjunkit kraftigt. Inga paniksälj här... även om fru Chang tyckte det var lämpligt. Jag har alltså köpt aktier $4 styck två gånger år 1997, och igår så var stängningspriset $357. Mitt innehav är nu värt ett åttasiffrigt belopp i svenska kronor räknat och med nuvarande dollarkurs.

Ja, jag och fru Chang har väl lite olika värderingar vad gäller ekonomi, så vi är helt nöjda med att ha separata ekonomier. Hon behöver inte gnälla om att jag köper öl och cigaretter, och jag gnäller inte om hennes inköp av exempelvis överflödiga skor. Vi använder dom pengar som vi tjänat själva som vi vill, och det angår inte den andra parten.

Herr Chang har talat.

Hej Atom,

Jag har väl för all del inte bidragit något till värdestegringen, annan än att jag haft is i magen när kursen sjunkit kraftigt. Inga paniksälj här... även om fru Chang tyckte det var lämpligt. Jag har alltså köpt aktier $4 styck två gånger år 1997, och igår så var stängningspriset $357. Mitt innehav är nu värt ett åttasiffrigt belopp i svenska kronor räknat och med nuvarande dollarkurs.

Ja, jag och fru Chang har väl lite olika värderingar vad gäller ekonomi, så vi är helt nöjda med att ha separata ekonomier. Hon behöver inte gnälla om att jag köper öl och cigaretter, och jag gnäller inte om hennes inköp av exempelvis överflödiga skor. Vi använder dom pengar som vi tjänat själva som vi vill, och det angår inte den andra parten.

Herr Chang har talat.

Det var ord och inga visor.Stå på dig Herrn

Tja, man kan ju se på saken på många sätt.

Jag vet ju att om fru Chang avlider får jag inte en satang. Allt går till hennes släkt i Thailand.

Varför skulle jag göra annorlunda vad gäller mina tillgångar i händelse av min död?

Är det romantiker noBuzz som talar

Herr Chang har talat.

Tja, för att du älskar henne och vill henne väl om du nu skulle gå bort?

För du har väl inga egna barn? Och din familj klara säkert sig utan dina tillgångar?

Men din fru har väl barn i Thailand? Och då är det väl inte mer än rätt att dom får ärva henne.. det är ju ändå en viss skillnad på levnadsstandarden i Thailand kontra Sverige.

Om jag går bort så kommer min sambo och grabben får ärva rubb och stubb. Och om det vore tvärtom och jag skulle få ärva henne.. så skulle jag gett bort dom till hennes nära och kära i Thailand utan att ens fundera på det.

Om Buzzen är en romantiker.. så får jag väl också se mig som det också. Dock så har nog min sambo ett eller två ord att säga om det.

Är det inte jobbigt att behöva tänka i pengar när man lever ihop med nån man älskar?? Menar, ibland låter det på vissa som det vore nån jävla investering man gjort och undra hur blåst man blir i slutändan.

Fan, sluta gneta och lev för fan!

It's better to burn out than fade away!

Tja, för att du älskar henne och vill henne väl om du nu skulle gå bort?

För du har väl inga egna barn? Och din familj klara säkert sig utan dina tillgångar?

Men din fru har väl barn i Thailand? Och då är det väl inte mer än rätt att dom får ärva henne.. det är ju ändå en viss skillnad på levnadsstandarden i Thailand kontra Sverige.

Om jag går bort så kommer min sambo och grabben får ärva rubb och stubb. Och om det vore tvärtom och jag skulle få ärva henne.. så skulle jag gett bort dom till hennes nära och kära i Thailand utan att ens fundera på det.

Om Buzzen är en romantiker.. så får jag väl också se mig som det också. Dock så har nog min sambo ett eller två ord att säga om det.

Är det inte jobbigt att behöva tänka i pengar när man lever ihop med nån man älskar?? Menar, ibland låter det på vissa som det vore nån jävla investering man gjort och undra hur blåst man blir i slutändan.

Fan, sluta gneta och lev för fan!

It's better to burn out than fade away!

Nja, det var väl just vid de tillfällen, när man inte levde med varandra som det var tal om.

Jag sa till fru Chang att visst kan vi gå och registrera hos amphur, men då ska det finnas äktenskapsförord. Tja, då kan det kvitta sa fru Chang.

Herr Chang har talat.

Fru Chang tycks ha en väldigt pragmatisk inställning till förhållande, och därför kan jag förstå att du tänker som du gör.

Har man en partner som inte vill dela med sig av sina tillgångar, men som gärna delar på mina tillgångar, är nog delad ekonomi och ägande väldigt hälsosamt.

Ni har ju då diskuterat vad som gäller och är lite mer down to eath. Ni och vi lever inte i samma tillvaro som vd-fruarna.

vd-fruarna skulle inte ens pissat på er(oss) om vi legat brinnande på en gata i djursholm. Det är skillnad på folk och folk, glöm aldrig det.

Åk till Djursholm och sätt eld på dig själv, du kommer bli förvånad, även där finns det medmänsklighet.

Hur hade ni tänkt om det varit en man som articken handlat om?

Ett par stenkast hemmifrån bor en lantbrukare som varit gift 2 gånger med Thaitjejer.

Mannen övertog sina föräldrars ganska stora lantbruk. Han är enda barnet så han betalade bara en symbolisk summa och ägde altså en skuldfri lantegendom.'

Efter 8 år så drog frun med deras gemensamma barn och fick i skilsmässan halva gården som mannen fick arendera för ett marknadsmässigt pris. Frun hade arbetat hemma (tagit hand om familjen) och dom delade allt jluvt och lätt.

Efter ett par år hittade mannen en ny Thaitjej som han gifte sig med. Tjejen hade inget arbete utan "arbetade på gårgen"

d,v,s, tog hand om hushollet.

Efter 5 år drog tjejen med deras gemensamma barn.Vid skilsmässan fick tjejen häften av allt d.v.s. en fjärdedel av gården

så nu äger fru No 1 halva gården, fru No 2 en fjärdedel och bonden en fjärdedel.Gubben arenderar halva av fru No1, en fjärdedel av fru No 2.

Om det funnits ett äktenskapsförord hade situationen varit en helt annan .

Någon som tycker det är ett rättvist utfall?

born41

Om detta stämmer så är det ju bara tragiskt, och denne man måste ju tänka med röven.

Fru Vax och jag äger allt vi skaffat tillsammans gemensamt, oavsett att jag är den som bidraget mest till investeringarna

Dessutom har vi mycket detaljerade testamente, båda två, och vi uppdaterar dessa 1 gång per år, både i Thailand, och i Sverige.

Jag har ett litet företag, och här finns äktenskapsord, var aldrig ens en liten diskussion om detta från Fru Vax när det upprättades.

Har skilt mig en gång och vet att det kan bli krig, så att ha klara papper på allt är att rekommendera

Ogillar dock skarpt det tänk som många faranger med Thaitjejer har, de anser att om tjejen tröttnar så skall hon få börja om ekonomiskt där hon var innan de träffades.

Ogillar dock lika mycket det tänk som vissa Thaidamer tycks ha, har jag offrat mig och levt med honom i några år så skall jag minsann få rejäl ersättning för detta.

Men dessa två tänk finner man väl mest i förhållande baserade på mer affärsmässiga grunder, och finns det inte något mer, ja då kvittar det nog hur mycket man planerar ekonomin och avtalar, en splitt kommer kosta oändligt mycket för båda två, inte bara ekonomiskt.

Jag har forsorjt min lilla fru i 10 ar nu, om vi skiljer oss borde det val rimligen vara hon som ar skyldig mig och inte tvart om? Rent hypotetiskt givetvis eftersom jag aldrig skulle fora det pa tal om det blev aktuellt. De flesta forhallanden krashar for att paren blandar ihop karlek och pengar och skapar en skulddebatt, sa for mig ligger kanske herr Changs installning narmast till hands. Man lever tillsammans for att man trivs tillsammans, under den tiden har man ett gemensamt ansvar for karlek och ekonomi. Vad som skett innan eller vad som sker efter ar rimligen individens eget ansvar. Par som skiljer sig med gemensamma barn delar givetvis pa ansvaret for dessa barn aven efterat, ett ansvar dar svenska man normalt ses som globala forebilder. Kan daremot inte se varfor jag skulle ha ett forsorjningsansvar mot en annan vuxen manniska som jag tidigare levt tillsammans med.