...
Vad gäller språkinlärning vuxna kontra barn och att dra slutsatser om ett specifikt ords grundläggande betydelse så funderar jag dock på om du verkligen har rätt i att vuxna har en fördel eftersom de medvetet kan använda hjärnan till att räkna ut detta.
...
Jag uttryckte mig nog lite slarvigt här.
Visst uppfattar barn den underliggande logiken väldigt bra. Men det sker, som du säger, omedvetet. Därför reflekterar de inte över det på samma sätt som den som har tvingats att lära sig ett främmande språk med hjärnan. Och då menar jag den vuxne utlänningen i Baa's fråga.
Som du vet är jag född i Tyskland med tyska som modersmål. Jag lärde mig svenska som vuxen när jag var ca 23 år. Min som som är född i Sverige och uppvuxen med svenska som modermål lärde sig tyska först här i skolan (högstadiet/gymnasium) och bor nu i Österrike/Tyskland. Tyvärr missade vi chansen till en tvåspråkig inlärning som barn då det kräver att föräldrarna är överens om det och framförallt mycket konsekvent.
Nu har vi alltså en situation där far och son har den andres modersmål som inlärt andraspråk. Naturligtvis pratar vi ofta om denna speciella situation och det som förvånar mig att min son faktiskt vet mer om den tyska grammatiken än jag själv, och omvänt jag mera om den svenska. Fastän vi naturligtvis behärskar våra modersmål blir det ofta svar som 'det har jag aldrig tänkt på men visst, så är det' eller liknande.Vi är helt enkelt inte lika medvetna om våra modersmåls egentliga strukturer och egenheter.
För att återgå till trådens huvudämne så tycker jag att det är ingen tillfällighet att det är just noBuzz som startar en tråd om språkliga finurligheter. Han har ju som bekant inte heller svept in svenskan med modersmjölken och det är kanske just därför han funderar på 'kort&kort' där vanliga svenskar räknar får.
//Singha711
