Svenska - det tonala språket.

Fint (snygg dragning av Zlatan)

Fint (snyggt)

Ton (musik)

Ton (1000 kg)

Jädrans No buzz, nu har man gått hela dagen och funderat, hittade ett ord och då var det ett ord tagit av dig redan men det kommer...

Irriterande nog så är det ganska lätt att kasta bort en timme innan man somnar med.

När man väl börjar fundera på det så är det lite svårt att sluta. ("ska bara hitta en till.." )

En (antal)

En (buske)

dansskor (att dansa med)

danskor ( kvinnorfrån danmark)

finskor ( fina skor)

finskor ( kvinnor från finland)

plan (flygplan)

plan (nivå)

plan (Sickan jag har en plan)

plan ( jämn , slät)

OK då, men för en ytlänning då? Knappast samma sak att växla ett lok som att växla en tia!

...

Nejdå, Baa, det är nästan tvärtom.

Normalt är det ett svårt handikapp att behöva lära sig ett språk i vuxen ålder jämfört med barns förmåga till språkinlärning. Men på den punkten har den vuxne utlänningen en avgjord fördel när den använder hjärnan istället för att komma i underfund med den grundläggande betydelsen av det nya språkets 'nyckelord'. De utgör bara en mindre del av språkets alla ord. Kan man dem är det väldigt lätt att gissa sig till de många variationernas betydelse.

Ta t.ex. det engelska ordet 'change'. Om du vet ordets grundläggande betydelse kommer du automatiskt kunna förstå frasen 'keep the change'. Med lite kunskap om vanliga prefix kan man kombinera ordet vidare, t.ex. 'exchange' etc. Det vore dumt att inte utnyttja denna fördel men det kräver en viss analytisk förmåga som barnet inte besitter i den åldern där den lär sig ett språk lekande lätt.

Jag skulle tro att man väljer denna inlärningsstrategi nästan automatiskt som vuxen. Det gör att utlänningen i början bara lyssnar på nyckelord för att kunna 'gissa' sammanhanget. Med tiden ger det en språklig färdighet som rent intellektuellt ger en språkförståelse som ofta ligger på högre nivå än många 'infödingars'. Inte utan skäl brukar man därför säga att nyckeln till att verkligen 'förstå' sitt modersmål är att lära sig ett främmande språk.

Mvh

//Singha711

Ett ifrån melodikrysset Boten ( kort åljud ) Båten som i båt ( Boten Anna Sång ) " Jag har en bot Boten Anna heter hon alltså inte en båt som jag trodde ända tills i lördags Svaret blev då internet ( Vad gjordes )

Offe

Ps nästa alla ord som ni säger utalar jag på samma sätt Dialekt ( Uppläning )

Satt och pratade med Vaxet och Magrood med respektive när vi var och åt för inte så länge sedan, och kom in på svenska ord som stavades likadant men hade olika innebörd beroende på uttal.

Att det finns lika ord som betyder olika beroende på om de är substantiv eller adjektiv etc är väl en sak (som t.ex "kort", han var en kort en. .. hämta ditt simkort etc.)

Men att två bestämda former av något betyder olika enbart p.g.a olika uttal är ju lite speciellt.

Frågan är.. hur många sådana förekomster finns det? Här är de jag kommer på.

Tomten (en jultomte)

Tomten (en villatomt)

Kardan (en näve (slang))

Kardan (en kardanaxel)

Anden (en fågel)

Anden (en människas ande)

Tanken (en tanke)

Tanken (en förvaringstank)

Stället (ett förvaringsställe)

Stället (en plats)

Vilka kan ni komma på?

Jag undrar om kardan i kardanaxel verkligen är i bestämd form, kan inget om bilar men skulle själv säga kardanen i bestämd form.

... Jaha, idag vaknade man fem imorse, klockan brukar ringa vid 6.00 men nu började man tänka på ord så det var bara att kliva upp.

Har egentligen inte kommit på nåt nytt bra exempel, det här var det bästa jag kom på:

killen (kortspelet kille) uttal med sch-ljud

killen (grabben) uttalas med vanligt k, låneord?

Är väl inte riktigt samma sak men men...

Jag undrar om kardan i kardanaxel verkligen är i bestämd form, kan inget om bilar men skulle själv säga kardanen i bestämd form.

... Jaha, idag vaknade man fem imorse, klockan brukar ringa vid 6.00 men nu började man tänka på ord så det var bara att kliva upp.

Har egentligen inte kommit på nåt nytt bra exempel, det här var det bästa jag kom på:

killen (kortspelet kille) uttal med sch-ljud

killen (grabben) uttalas med vanligt k, låneord?

Är väl inte riktigt samma sak men men...

Kardanen är ju rätt. Fel av mig.

Killen & killen är ju också rätt. Fast inte så vidare skiljt tonalt.

Kexet (frugan)

Kexet (som man äter) uttal kexet

Kexet (som man äter) uttal:chexet

Kexet (i rostiga bilar)

Dummare

Domare

Stavas inte likadant men uttalas likadant.

Dummare

Domare

Stavas inte likadant men uttalas likadant.

Var bor du någonstans ?

Skåne ?

Tomt (runt huset)

Tomt (inget kvar i glaset)

Nejdå, Baa, det är nästan tvärtom.

Normalt är det ett svårt handikapp att behöva lära sig ett språk i vuxen ålder jämfört med barns förmåga till språkinlärning. Men på den punkten har den vuxne utlänningen en avgjord fördel när den använder hjärnan istället för att komma i underfund med den grundläggande betydelsen av det nya språkets 'nyckelord'. De utgör bara en mindre del av språkets alla ord. Kan man dem är det väldigt lätt att gissa sig till de många variationernas betydelse.

Ta t.ex. det engelska ordet 'change'. Om du vet ordets grundläggande betydelse kommer du automatiskt kunna förstå frasen 'keep the change'. Med lite kunskap om vanliga prefix kan man kombinera ordet vidare, t.ex. 'exchange' etc. Det vore dumt att inte utnyttja denna fördel men det kräver en viss analytisk förmåga som barnet inte besitter i den åldern där den lär sig ett språk lekande lätt.

Jag skulle tro att man väljer denna inlärningsstrategi nästan automatiskt som vuxen. Det gör att utlänningen i början bara lyssnar på nyckelord för att kunna 'gissa' sammanhanget. Med tiden ger det en språklig färdighet som rent intellektuellt ger en språkförståelse som ofta ligger på högre nivå än många 'infödingars'. Inte utan skäl brukar man därför säga att nyckeln till att verkligen 'förstå' sitt modersmål är att lära sig ett främmande språk.

Mvh

//Singha711

Tack för ett intressant inlägg. speciellt den där sista meningen som jag aldrig tidigare hört men vid läsning inser stämmer mycket bra. Håller för övrigt med om att Baa´s exempel egentligen var lite fel eftersom växel ju definierar något som kan bytas mot något annat, t ex växel för tåg, växel för bil, växel på pengar etc.

Vad gäller språkinlärning vuxna kontra barn och att dra slutsatser om ett specifikt ords grundläggande betydelse så funderar jag dock på om du verkligen har rätt i att vuxna har en fördel eftersom de medvetet kan använda hjärnan till att räkna ut detta. Vetenskapliga studier tyder nämligen på att det faktiskt kan gå fortare att lära sig omedvetet. Så kanske barn faktiskt har en fördel av att de inte behöver plugga språkregler de första 6-7 åren av sin språkinlärning. En människa har ju också förmågan att ta in och lära sig språkliga mönster (grammatik) helt omedvetet. Och vetenskapliga studier tyder på att det faktiskt till och med går snabbare att lära sig mönstret omedvetet än medvetet. Har man initialt kännedom om att det finns ett mönster att hitta så kan inlärningen märkligt nog ta längre tid än om man från början inte känner till det.

Vuxna som lär sig ett nytt språk i skolan tragglar ju grammatiska regler redan från början och utgår sedan från dessa när man försöker lära sig att tala medan barn bara kör på och lär sig använda grammatiken helt omedvetet.

Imponeras t ex av min 2 åriga dotter som berättar att hon sägde något åt fröken på dagis. Heter ju egentligen sa eller sade, men eftersom det är ett undantag från de generella böjningsreglerna så inser jag ju att hon, så liten hon är, förstått grammatiken för hur ord ska böjas. Fast det har hon förstås ingen aning om själv, hon vet i sin ålder naturligtvis inte vad grammatik eller språkregler är för något överhuvudtaget. Men omedvetet så kan hon alltså reglerna redan och skapar hela tiden nya ord med hjälp av denna omedvetna kunskap.

Vad gäller ord med olika tonal betydelse, som de många exemplen i tråden, så har väl barn även där en stor fördel av att de i mycket större utsträckning än vuxna hör skillnaden i ton så mycket lättare. Är ju dokumenterat att barn med sämre hörsel halkar efter andra barn väldigt snabbt.

Och jag gissar att barn också lär sig t ex ett ords grundbetydelse, exempelvis växel, minst lika fort som vuxna gör, dvs om de först får tillfälle att höra ordet i olika sammanhang. Skillnaden är väl bara att vuxna kan ta in detta medvetet medan små barn gör det omedvetet och enligt forskare så är alltså inte medvetet alltid en fördel vid språkinlärning.

Jag är ju barnsligt förtjust i ramsan :

" Får får får ? Nej, får får inte får, får får lamm. "