Så om man begått brott så är man för evigt en idi*t som man måste tycka illa om? Jag är övertygad om att han i allra högsta grad bryr sig om sin fru och sitt barn.
Vad har jag skrivit att en som begått ett brott är för evigt en idi*t. Tänker man verkligen om man sätter familjen i denna situation, tänk när barnets kompisar får reda på att pappa sitter i fängelse, har du hört talas om mobbing och hur ofta händer det inte att barnen går i pappans fotspår.
Har en klasskamrat som levde ett lite busigt liv i sin ungdom och det ville hans son leva upp till, sonen hittades död förra sommaren endast 24 år ung.
Nä fy fan för brottsromantik.
