Väl hemma i vid huset utanför Korat satte de igång med lite gräsklippningsarbete,
vilket de vet att den där Siam-Nilsson uppskattar.
("Piska och morot" - Det blir en liten slant på kontot för den insatsen)
Ja, så då var gräset på vallen ovanför dammen färdigklippt.
(men bara fram till grannens tomtgräns så klart . . .)
Och det ser ju prydligare ut nu.
Det har under senare tid även gjorts lite renoveringsarbeten på gammelfarmors hus.
Det huset ligger granne med frugans kåk.
Men i det projektet är jag och frugan inte inblandade.
Gammelfarmors hus hade under årens lopp sjunkit ner en dryg meter.
Därför tyckte hon och hennes barn att det var dags att "lyfta" hela huset,
och därefter bygga på en undervåning. Hur det gick till har jag dessvärre inga bilder på.
Antar att de använde en massa domkrafter och pallade upp husets stomme efter hand som det lyftes upp.
Slutresultatet blev ju i alla fall riktigt trevligt.
Så här såg det ut tidigare på framsidan.
I plåtskjulet var det kök.
Numera ser framsidan ut så här.
Ett nytt kök har också byggts.
Här är sidan på huset som det såg ut tidigare.
Här är sidan på huset idag (nyrenoverat och målat)
Här är ett par bilder från gammelfarmors trädgård.
Hon vill inte ha någon gräsmatta som ni kan se.
Här sitter frugans bror och inspekterar något som skall vara ett grönsaksland.
Nja, det ser inte mycket ut för världen tycker jag.
Siam Nilsson kanon bilder tänk om man skulle kunna hitta nåt liknande i tomt väg.. 
Mvh Maitan.
Här står visst den nya flickvännen och poserar nedanför det belamrade vitrinskåpet
med alla foton och bilder på div dignitärer. Exempelvis svärfar i sina stiliga uniformer.
Siam Nilsson kanon bilder tänk om man skulle kunna hitta nåt liknande i tomt väg..
Tack maitan,
- jo det är en fin och eftertraktad tomt i detta område.
Om några år kanske jag och frugan har sparat ihop lite mer stålar så att vi kan bygga ut
hennes kåk så att vi får den som vi vill ha den. Men i år har vi andra projekt som tömmer plånboken.
Det gör inte så mycket, för väntar vi några år till så har träden vi planterat vuxit upp och blivit ännu finare.
Förra veckan var frugans bror på utflykt i Bangkok.
Med sig hade han sin "nya" flickvän från BuriRam (38 år).
Anledningen till besöket var att han skulle hämta upp sitt
visum vid Amarin Plaza.
Därefter åkte de till flickvännens lillasyster som bor i ett rum nära Rachadapisek Rd.
Hon är frånskild sedan några år och klarar sig själv så gott hon kan.
På eftermiddagen gick de och hämtade hennes korvvagn, och vid en parkering nära Ratchada
parkerades korvvagnen där hon satte igång med att sälja sina grillade thailändska korvar
mellan 15.00 - 02.00 på natten. Detta gör hon varje kväll i veckan,
precis som många andra hårt arbetande thailändska kvinnor.
Frugans bror och hans flickvän nattade över hos lillsyrran, och dagen efter for de hem med bussen.
Hemma i Korat väntade lite jobb med att klippa gräs (bilder på det kommer snart).
Lillasystern följde med till bussstationen och vinkade av.
Kanske svågern fiskar efter lite sin sod från bæste S-N...
//bob
Kanske svågern fiskar efter lite sin sod från bæste S-N...
//bob
Nix - någon "sin son" är inget som jag eller frugan sponsrar.
Den förra flickvännen ville ha 10 000 bath + en 2-baths guldkedja.
Det blev inget med det, då vi tyckte att de kunde prova att bo ihop ett par år först.
Då ledsnade hon och fiskade fram en annan snubbe istället.
Vet inte om han pröjsade eller om de över huvud taget är ihop längre.
Frugans bror tog inte till lipen när hon drog, snarare drog han en lättnandes suck. 
Den nya flickvännen som har redan vuxna och utflyttade barn
har inte framfört några önskemål om någon ”sin sod”,
bara att frugans bror ska komma och bo i hennes hus och där hjälpa henne
med att bygga en liten äggfarm på hennes 4 rai.
Ett sådant projekt skulle kanske få mitt intresse, men aldrig en "sin sod".
SN
Det blir nog inga problem S-N, du verkar ha tuktat familjen bra enligt god lutheriansk anda...
Sen får jag hålla med Maitan, det ær en riktigt fin tomt ni har dær.
Førresten, kan man bada i vattnet?
//bob
Hej Bob,
Det går att hoppa i om man nu får lust,
men det är inte tillåtet att bada där enligt komunen som äger dammen.
Det som får frugan att avstå att simma där är förekomsten av blodiglar.
Man får inte fiska i dammen heller,
men det är väl ingen större iver från myndigheterna att hålla efter dessa regler och bestämmelser.
Som du kanske ser på vy-bilderna så har kommunen nu satt upp gatubelysning utanför frugans hus.
Den sattes upp som tack för att alla ute på udden hade röstat på "rätt" kandidat vid det senaste valet.
SN
Om ca 1 vecka ska de börja måla muren runt huset.
I det projektet har jag även involverat Svärfar som ska få "äran" att måla framsidan av muren.
De andra får agera plankstrykare på insidan.
Det kommer bilder på det också, bara de kommer iväg till internetbutiken
och drar iväg ett mejl till mig.
Vi hörs,
SN
Här är ett par bilder från gammelfarmors trädgård.
Hon vill inte ha någon gräsmatta som ni kan se.
Gräsmattor är så svåra att sopa rena, så jag förstår henne.
Hur mycket man än sopar blir gräset aldrig kortare.
En gräsklippare är nog vad hon skulle behöva. 
Projekt målning av muren runt huset.
Jag och frugan började detta projektet med att via telefon vid upprepande tillfällen under
en dryg veckas tid sälja in hela vår målningsidé och samtidigt vänja Svärfar vid tanken
att få axla ännu en karaktärsdanande syssla.
Noggranna instruktioner hade givits till honom vad det gällde vårt önskade färgval, kvalitet, prisnivå mm.
Muren skulle alltså målas matt vit – och därom var vi väldigt tydliga.
Dagen D hade snart infunnit sig och så var det dags att inhandla färg.
Upp på moppen med både svärfar och svågern på sadeln, och så bar det av till affären där
färg och penslar inköptes för de pengar som vi halvtimman innan hade girerat över till svågerns ATM-konto.
Hela köpeprocessen förlöpte under tiden som frugan stod i direktkontakt med både ägaren av färghandeln, hennes bror (min svåger) och svärfar som med jämna mellanrum valde att skicka runt telefonluren emellan dem själva och affärsägaren.
Allt blev naturligtvis en salig röra av frågor och splittrade instruktioner, och självklart skulle det
hela vägen från Sverige prutas och joxas en hel del innan alla parter var överrens om vad det
skulle kosta, och vad som skulle hamna i påsarna.
Det blev ganska många liter färg, och kalaset gick väl på ca 3500 bath.
Men det var för mycket att forsla hem på mopeden så det blev till att svågern fick lasta
in alla grejorna i en TuckTuck istället, och sedan åka med hem i den.
Svärfar är ju äldst i huset, och kanske därför även "visast" bland de återstående familjemedlemmarna som bor där permanent. Det är i alla fall den rådande uppfattningen om han själv får göra den självkritiska bedömningen.
Jag själv är dock av en något annorlunda uppfattning vad det gäller hans förmåga att bruka
kroppsdelen som sitter fäst ovan axlarna, men vad sjutton - farangen kan ju ha fel förstås.
Det har ju hänt förr, . . .
Det var ju sagt från oss att Svärfar, Svåger och hans nya flickvän skulle få dela på jobbet, och det var även utlovat att farangen skulle betala dem alla den furstliga lönen av 1000 bath per man/kvinna för besväret att fästa färgen på muren. Men eftersom Svärfar är så pass fiffig så tog han naturligtvis på sig hela målarjobbet själv utan att säga något till mig och frugan. På så vis skulle han ju tjäna 3000 bath. Att de andra blev utan, tja det var ju deras huvudverk, och man får ju inte vara dum!
Sagt och gjort, Svärfar sätter igång och målar och målar efter alla konstens regler.
Och vitt och fint blir det i alla skrymslen och vrår.
– Ja, han är nog i denna stund mäkta belåten över sin arbetsinsats, och framför allt nöjd med sin förslagenhet. Tänk vad farang Nilsson och hans dotter i Sverige ska bli nöjda och belåtna när de
får se fotobevis på mit hantverk, tänker gubben.
Det kanske även blir en liten fin bonus i form av en ny mobiltelefon från Nilsson, vem vet??
- Den gamla mobiltelefon var ju så krånglig och otymplig av sig, och den ”råkade” jag ju av en händelse tappa ner i dammen med ett förargligt plums. Det var också det sista ljudet som hördes från den rackarn, hmm, vilken osis en gammal pensionär kan ha . . .
Under tiden som svärfar agerade plankstrykare ute i det fria och drömde om farangen´s gillande
så satt de andra två istället inne och flätade fingrar och funderade över sin situation.
Flickvännen var nog lite besviken över den förlorade tusingen, men snart var de ledsna minerna
borta eftersom min Svåger kom på att han skulle visa att han kan baka kakor.
Iförd gul kungatröja så skred han till verket med att baka kokostoppar som han förra året
hade lärt sig baka i Sverige. I byn där de bor kan man inte köpa någon torkad och riven kokos i
plastpåsar som vi kan här i Sverige. Men man kan istället köpa färskt riven kokos som man
sedan kan torka i ugnen. Jo då, det finns en spis med ugn i huset , och den införskaffade vi
förra året som en del i ett annat litet projekt. Hmm . .
Logga in för att svara.