Kläderna gör mannen, sägs det, och i vissa fall är jag nog böjd att hålla med.
I min svågers fall så blir det en metamorfos av sällan skådat slag!
En engelsk rubrik på detta inlägg skulle ju kunna bli "from rags to riches" - i alla fall till det yttre 
Den 3e september 2011 anlände till Landvetters flygplats en något tanig och
skamfilad thailändsk man med ett stukat självförtroende.
Jag förstod då att något radikalt måste göras för att få fart på min stackars svåger.
Jag tog då initiativet att fungera som ett slags ”livscoach” åt honom under hans kommande 6-månadersvistelse här.
Fas 1:
Träning varvades med rikliga portioner mat, och min svåger var inte sen att mumsa i sig
av både ordinerade träningsprogram och diverse framdukade svenska läckerheter
som exempelvis multivitaminer, varmkorv och goda Mariestadsöl.
Fas2:
När svågern efter tre månader hade ökat sin kroppsvikt till drygt 60 kilo från
de ynka 52 kilona som han vägde vid ankomsten till Sverige
så var det dags att ekipera honom efter hans nya kroppsmått.
Klädaffären ”Brothers” hade lämpligt nog en flyttrea i början av december,
och vi passade då på att köpa honom en snygg blazer, skjorta, livrem och byxor.
Det var den första kostymen som han någonsin hade burit i sitt liv, och inför
Julens släktkalas ville han gärna träna lite på hur man bör föra sig i en sådan konstig persedel.
Hemma framför spegeln blev det därför läge att i olika omgångar provklä sig i den nya utländska munderingen.
Det är inte helt lätt det här med utländsk vett och etikett, och hur man bör agera och bära upp en kostym.
Svågern undrade förvånat vad han skulle ha i alla dessa innefickor och ytterfickor?
Och skulle man ha båda händerna i fickorna på kavajen, eller räcker det att stoppa ner en näve?
Eller är det så att man kanske inte bör ha någon av händerna i fickorna eftersom de av någon
mystisk orsak var hoptråcklade, undrade svågern?
Och hur är det med den där lilla taniga röda näsduken i bröstfickan?
Ska den bara för syns skull stoppas ner eller ska den vikas på något speciellt vis,
och får man använda den till att torka av munnen med under middagen?
Tre knappar fanns det på framsidan av kavajen, men var det verkligen tänkt att den
alltid skulle vara knäppt eller bör den kanske vara oknäppt ibland, och i så fall när och var?
Min svåger tycker helt klart att det räcker med att ha en son som är fullfjädrad Katöj,
och därför vill han inte själv se ut som en fjolla.
Till en början var han inte alls bekväm med att ha skjortan instoppad i byxorna,
och istället ville han endast bära skjortan lite "manligt" hängande utanför byxorna?
(på landsbygden i Thailand så anses det nämligen lite bögigt att ha skjortan instoppad i byxorna)
Men efter ett tag framför spegeln så insåg han att skjortan faktiskt gjorde sig
bättre innanför byklinningen om han nu bar kavaj.
- Ja, det blev som sagt en hel del tränande efter SN´s instruktioner, och till slut blev han
till synes mäkta stolt över att kunna bemästra de grundläggande exklusiva farangtipsen,
och att han i mina föräldrars närvaro på julafton förmodligen skulle kunna agera som en världsvan och belevad snubbe.
Och hur det gick med det har jag ju redan visat under dagens bild 
(synd bara att jag själv inte kan uppbåda samma kraft och intresse för stiliga kläder och maner)
Fas3:
Man kan ju faktiskt undra vad min svåger har i tankarna när han på kortet här nedan
intar en pose som andas adlig värdighet lång väg.
Aspirerar han möjligen på den kommande tronen eller är det bara ett litet spex från herr svåger?
Hur som helst så tycks han må riktigt prima nu efter Julen, och det är ju kul att kunna stötta
denna sköna snubbe lite grann – speciellt när personen ifråga är ödmjuk, villig och mottaglig
för lite hjälpande tips – det är det ju sannerligen inte alla som är . . . .
Ha det nu fortsatt bra, önskar
SN och ”tjocka släkten”
