Kylan och snålblåsten i staden vid norrlandskusten gav sig aldrig. Den tärde på en, vecka efter vecka. En tidig morgon i påskhelgen fick jag nog. Jag kollade bokningssajterna och hittade en billig enkelbiljett till Phuket.
Nu sitter jag på Arlanda. Det är Norse Atlantics sista vårflygning och snart går jag ombord.
Efter tjugo resor till Thailand och två långa förhållanden med thailändskor sluter jag cirkeln.
Förra året lämnade jag jobbet. och nu är det som att gå tillbaka till början; min allra första resa gjorde jag just så här, på egen hand och med lätt bagage.
Jag söker mig tillbaka till den där speciella känslan som bara finns därnere, dofterna, det mjuka mörkret och den totala närvaron.
Shane MacGowan fångade det bäst:
"When it's summer in Siam / And the moon is full of light"
Jag reser ensam den här gången. Bara handbagage och inga spikade planer, förutom de första nätterna i Karon Beach. Resten får ge sig efter hand. Songkran ser jag fram emot.
Hur länge jag blir kvar i de här krokarna får vara osagt. Det var länge sedan jag skrev en reseberättelse, men just idag fick jag lust.
Häng med.










