Summer in Siam, cirkeln sluts

Good evening Vietnam!

Good mooooorniiing vieetnaaam!!!!

Platsen: Bamboo Bar i Da Nang, Vietnam.

I glaset: Isat vietnamesiskt kaffe.

I högtalarna: Bob Dylan, "Hurricane".

Vädret: En svalkande havsbris och soligt. 29 grader.

Här är livet bra.

Nu växlar musiken till Van Morrisons "Brown Eyed Girl".

Do you remember when we used to sing... sha-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-te-da

Besökte världsarvet Hoi An, en historisk sjöfartsstad tre mil bort som numera lockar besökare från hela världen. Staden är perfekt att utforska till fots och erbjuder en blandning av kultur, mat och dryck. Rekommenderas!

I Sydostasien hör det till att man besöker shoppingmalls. Jag tog därför en Grab, det fungerar lika smidigt som i Thailand, till närmaste galleria.

Den var inte lika flådig som ett Central i Thailand, men strukturen kändes igen. Det var mestadels asiatiska kedjor och restauranger, men även H&M och Starbucks fanns representerade.

Den medelålders kvinnan i caféet som jag besökte talade felfri engelska och jag frågade artigt om hon hade bott utomlands. Mycket riktigt visade det sig att hon var uppvuxen i USA.
Av hennes ålder att döma skulle hon kunna vara dotter till någon av alla de amerikaner som utkämpade kriget här för drygt femtio år sedan. Jag frågade aldrig om det eller om varför hon i så fall hade återvänt. Sådana frågor kändes alltför privata och laddade.
Kaffet hon gjorde var riktigt gott.

Gårdagens utflykt till tempelruinerna vid My Son Sanctuary fick jag hastigt, och mindre lustigt, ställa in.
Resans första missöde inträffade vid frukosten, då jag upptäckte att köttet jag ätit inte var genomstekt.
”Kyckling”, förklarade personalen med stort mått av ånger och beklagade det inträffade.
Efter att ha konsulterat min kamrat ChatGPT och fått olika scenarier beskrivna insåg jag att det klokaste var att hålla mig på rummet, ifall magen skulle rasa.
Så dagen blev som den blev.
På kvällen tog jag i alla fall en promenad runt kvarteret och fick chansen att ta några bilder. Alltid något.
Nu har snart 30 timmar gått utan symptom, vilket gör att sannolikheten för magåkommor har minskat.
De sista elaka bacillerna har dock ett fönster på cirka 48 timmar. Jag håller tummarna för att slippa onödiga tömningar.

Har om utifall inträffar ändå införskaffat lite medicin...

Kul och mycket bra tråd

Tack. Det är roligt att posta när det uppskattas.

🙏🙂

39 minuter sedan, skrev John Khonken:

Kul och mycket bra tråd

51 minuter sedan, skrev John Khonken:

Kul och mycket bra tråd

Kan inte annat än att hålla med. Keep up the good work👍

5 timmar sedan, skrev Raggarn:

Kan inte annat än att hålla med. Keep up the good work👍

Tack 🙂🙏

Jag tar det lugnt under den här resan och är nöjd med det lilla. Att få nosa lite på nya platser och koppla av är det viktigaste. Som jag har skrivit tidigare handlar det om att skapa nya, goda minnen.

Därför ägnar jag mig inte särskilt mycket åt utflykter och strapatsrika upptåg. En stund på ett kafé eller en stillsam promenad kan vara mer än gott nog vissa dagar.

I finns det gott om riktigt bra kaféer, och tempot här passar mig väl.

Jag har också bytt hotell. Nu har jag havsutsikt, och här vid stranden är känslan en helt annan än vid floden.

Stranden är lång och inbjudande, och längs den löper ett generöst promenadstråk som lämpar sig fint för stillsamma promenader.

På kvällarna råder en behaglig puls här. En blandning av turister och ortsbor rör sig längs den upplysta strandlinjen. Vinden gör temperaturen behaglig och stämningen är genomgående avslappnad.

På morgnarna är det full aktivitet på stranden och längs promenadstråket. Morgongympa, löpturer, promenader, styrketräning och bad avlöser varandra. Här har vietnameserna sin egen fitnessanläggning, alldeles gratis. Det måste ha varit närmare tusen personer längs strandremsan nu på morgonen.

På vägen skymtade dessutom ett gäng cyklister förbi. Själv gick jag 3 000 steg i rask takt, vilket borde innebära att den del av stråket jag såg var omkring en kilometer lång.

Det var en upplevelse. Nu väntar strax frukost.

På återhörande.

Skönt att det gick bra trots matmissen.

7 timmar sedan, skrev NilsGJ:

Skönt att det gick bra trots matmissen.

Tack Nils 🙂🙏

Jag skrev igår att jag inte gör så många utflykter på den här resan, utan mest nöjer mig med det lilla och tar dagarna som de kommer. Men Bana Hills lockade ändå till slut, kanske för att det verkade så pass annorlunda.

Det ligger ungefär 30 kilometer väster om Da Nang, uppe i bergen på cirka 1 500 meters höjd, där luften är svalare än nere vid kusten. Man tar sig upp med en imponerande linbana över djungel och berg, vilket nästan är en upplevelse i sig.

Det hela känns som Disneyland möter alpresort. Där uppe finns en konstgjord fransk by, slott, restauranger, trädgårdar och den berömda Golden Bridge som hålls uppe av jättelika stenhänder. Tillrättalagt och turistiskt, men samtidigt rätt fascinerande.

Det är en mycket populär plats som lockar stora mängder besökare varje dag, både vietnamesiska familjer och turister från bland annat Sydkorea, Indien och andra delar av Asien.

Min känsla är att man inte åker dit för autenticitet, utan för utsikten, upplevelsen och det smått overkliga i att hitta ett nöjesrike uppe bland molnen.

Vietnam är världens näst största kaffeproducent och Da Nang är en stad med stark cafékultur. Efter lite hjälp av Google hittade jag ett ställe som hade rykte om sig att servera riktigt premiumkaffe.
Jag tog en Grab dit och steg in på XLIII Specialty Coffee.

Här bryggdes kaffet med precision och serverades med nästan högtidlig noggrannhet. Själv är jag mer av den klassiska svenska sorten, det som är gott är gott. Inför valet av en lång rad kaffesorter pekade jag därför ganska enkelt på det som baristan rekommenderade.

Vad jag inte visste då var att kaffet inte ens var vietnamesiskt, utan kom från Peru. Ett exklusivt kaffe med namnet Nueva Alianza Yellow Gesha. Elegant, blommigt och rent i smaken, med toner av jasmin, frukt och frisk syra. Framför allt mycket gott.

Det som fascinerade mig ännu mer var att kaffebönorna i det industriellt designade kaféet förvarades i lådor märkta SKF. Dessa returemballage är troligen tillverkade av NEFAB i Runemo i Hälsingland, inte långt från min släkts månghundraåriga ursprungsgård.

Världen är rätt liten ibland.

Därefter tog jag en promenad genom några kvarter och avslutade flanerandet med en garanterat vietnamesisk iskaffe. Sedan blev det en Grab tillbaka.

Snart väntar utcheckning. Därefter ett avslutande stopp i Thailand, till en av de platser som en gång väckte min kärlek till landet.