Jag har nyligen skrivit en doktorsavhandling (jo det blev ett långt inlägg) på min blogg som inefattar mina personliga sparknep för de kostsamma årliga resorna till Thailand. Det vore kul att läsa om hur ni andra beter er för att peta undan det kapital som tyvärr behövs för "några månaders frihet" per år. Här under följer några av mina egna "snålerier" som hjälper mig att spara några spänn. Hela avhandlingen finns att tillgå på :www.mangeudon.se
* Matlåda. Att ta med sig matlåda till jobbet är en besparing på cirka 900 kronor i månaden mot att äta ute på lunchservering. Ett plus i kanten är att mina matlådor oftast är både godare och nyttigare än vad de alternativa lunchsjappen har att erbjuda.
* Kvällstidningar. Köp inte dyngan. De erbjuder inte ett dyft mer nonsens än gratistidningen Metro, som kortfattat och effektivt fyller en med kostnadsfritt skvaller. Cirka 3500 kronor per år spar man in på det.
* Storhandla. Prisskillnaden mellan att storhandla en gång i månaden och att springa på snabbköpet fem ggr i veckan är enorm. Det räcker med att stödhandla lite mjölk och andra färskvaror på det sistnämnda haket. En besparing på 5000 om året är lågt räknat, då är vi ändå bara två personer i hushållet.
* Abonnemang av alla de slag. Undvik löpande abonnemang. Behöver man hemtelefon? Mobil blir billigare att använda ifall man har köpt den kontant och inte betalar en dold avbetalning på den. Fjolårets modeller på en bra mobil kostar inte mer en ett par tusen spänn. Personligen så spar jag in flera tusen om året på att jag sagt upp massa bundet elände. Jag försökte ett tag att surfa på grannens bredband utan hans vetskap. Jo, höjden av snålhet, jag vet! Tyvärr var det oskyddade nätverket åt helskotta för slött för min smak så jag fick bita i den sura mangon och skaffa mig ett eget bredband.
* Facket/a-kassan. Är man solidariskt lagd vill man kanske vara med i facket för den sakens skull. Annars ser jag ingen som helst anledning till det. Förbunden har spelat ut sin roll. Tyvärr. Och det har blivit åt helskotta för profithungriga. A-kassan är väl kanske ingen rekommendation att kliva ur, men själv har jag valt att göra det. Totalt blir det en besparing på cirka 7000 per år. Det kunde ha blivit högre men istället för att försäkra mig kollektivt har jag valt att teckna en del privata (även bättre) alternativ.
* Avbetalningar. Som Göran Person sade. En människa i skuld är aldrig fri. Jo, ibland lyckades Göran komma med lite kloka visdomsord. Avbetalningar är ett aber som till varje pris bör undvikas. Varför köpa en tvättmaskin med en ränta på sju procent (ingenting är räntefritt när man räknar med uppläggningsavgifter och dylik). Om man sparar till utgiften har man kanske till och med tjänat lite ränta på kuppen. Jag har sanerat mig från alla former av avbetalningar och har därför många hundralappar extra per månad att röra mig med.
* Systembolaget. Jag vet inte vad snittkonsumtionen av öl ligger på för en man i min ålder, men nog skulle jag kunna tänka mig att det är cirka fem-sju flaskor i veckan om man räknar snålt. Låt oss säga det för enkelhetens skull. Gifter är ju något man ogärna skär ner på. Det gäller såväl alkohol som nikotin. Men åtminstone alkoholen går det att göra besparingar på om man nu inte vill vara utan. 5 burkar öl i veckan blir cirka 3500 kronor om året om man inhandlar dem på systembolaget. Att handla ölen via smuggelkamrater innebär en besparing på 2500 om året om vi räknar med den låga mängden fem flarror öl i veckan. Fulöl smakar lika bra som bolagets lågprisalternativ.
* Använd kontokort/kreditkort. Jo, jag vet hur den allmänna och konservativa synen på kreditkort är: Livsfarligt, lurendrejeri, hög ränta, lätt att missbruka för andra …bla, bla, bla. Jag håller inte med om det. Ett kreditkort är aldrig farligt att använda så länge man har teckning för sina krediter, tvärtom! Använder man sen ett kreditkort som inte är bundet till det egna kontot är det bara att shoppa loss utan att oroa sig. Ett bra kort har bra försäkringar. Kortbolagen är mycket angelägna om att behålla sina kunder så har kortet missbrukats av annan part täcker försäkringarna som regel alla utgifter. Fördelen med kontokort/kreditkort kontra kontanter är att man betalar för det man vill ha, sedan är ”växeln tillbaka” likvida medel istället för grus i fickan. Grus är alldeles för lätt att sprid! En ”spräckt” hundring är inte mycket mer värt än en mosbricka på macken och på sin höjd en påse gott och blandat. En ”spräckt” hundring på kontot/kortet ligger kvar och bränner inte i fickan. Många kreditkort erbjuder även bonus på alla inköp. Handlar man sina flygbiljetter och andra dyrare varor med kortet brukar bonusen täcka årsavgiften. Ränta på inköp behöver man aldrig betala ifall man sköter sina räkningar.
* Kontanter. Envisas man med att använda kontanter. Se då åtminstone till att lägga alla mynt som blir över av spräckta sedlar i en sparbössa. Det blir lätt några tusenlappar per år.
* Töm lönekontot. Inte en spänn utöver det jag anser mig behöva för den kommande veckan ligger och ”dör” på mitt räntefria lönekonto. Nä, de flyttas oavkortat över till ett räntekonto. Idag är förvisso räntekontona löjligt låga, men hellre ett par procent än ingenting. Det är trots allt en hel del tusenlappar som passerar lönekontot på ett år. Se till att låta kronorna passera, stannar de kvar så växer de inte. Nä, istället mördas pengarna av digerdöden, även kallad inflation.
Dessa enkla "åtstramningar" ger mig cirka 40.000kr extra i behåll per år. Tillsamans med de stackars slantar jag redan spar så blir det ju en del att lägga undan för månadslånga vardagsflykter. 
Hur gör ni? Urflippning av tråd undanbedes tacksamt. 
liv har i Sverige dom 10 månaderna man lever har varje år. 
