jag såg en dokumentär nyligen på SVT om nåt barnhem någonstans i kungadömet England, det symptomatiska var att samhället med alla medel försökte förneka övergreppen.
Jag tror inte beteende är unikt, men det är ändå intressant att reflektera över.
Nu inträffade detta på 60 talet tror jag, så man får ju tro det blivit bättre.
Jag disskuterade med min bror om hur han trodde våra föräldrar skulle reagerat om nåt sånt inträffat oss på 60 talet, det gav inte mycket hopp.
Men det är ganska vanligt att det mörkas med starka krafter och då självklart av andra personer som inte tror det kan vara sant.
Det gick även en dokumentär om en tysk som utvandrade till Chile eller Argentina eller nåt och bildade en sekt där, och andra personer försvarade honom med näbbar och klor.
Samma visa med katolska kyrkan, men där berodde det mest på att dom försökte undvika konkurs, dvs.
Amerikanska pojkscouter, försvann väl, dom bad sig själva i konkurs tror jag.
Att förneka och släta över är förstahandsval.
Nu är inte jag så konspiratorisk att jag tror att dom biografer som fick problem drevs av nån högre makt, men kan varit helt normala händelser till att enskilds individer fick spunk.
Jag vill även påpeka att vårt eget RFSL är ett tillhåll för pedofiler som ville driva en agenda att det skulle accepteras.
Även i Danmark på 70 talet drevs sådana agendor öppet.
Inget konspiratoriskt eller foliehatt varning över detta, kända fakta som visar på en grogrund, underliggande verksamhet.
