Kan berätta om en riktigt skrämmande sak, egentligen den enda gången som jag var aningens rädd i Sverige under vår ca 2 åriga vistelse där.
Vi hade bestämt oss för att flytta tillbaka till Surin.
Tuk (vår dotter, 15 år) meddelar detta i skolan till sina lärare, bl.a. hennes hemspråkslärarinna.
Denna lärarinna säger då på fullaste allvar att om Tuk inte vill flytta med oss, så hjälper hon gärna till med att fixa en ny familj till henne.
Hon har hjälpt många unga tjejer förut, säger hon.
Ska påpeka att detta inte är första gången denna lärare klämmer ur sig något sådant, utan det har hänt förut.
Dessutom ganska tidigt under Tuks tid i skolan. Precis som att hon faktiskt vill att tjejer ska göra uppror med familjen och att hon ska få fixa en ny familj till dem... Anar ugglor i mossen.
Detta var för övrigt en av mina 5 gånger som riktigt arg 
Nåväl, Tuk kommer hem och meddelar att hon visst kan stanna i Sverige om hon inte vill flytta med oss.
Detta är sant pga hennes thai-lärare sagt så. Och t.o.m. frun tror på detta.
Denna frustration som jag känner nu är obeskrivlig.
Det krävs en del kraft att övertyga dem om att det kanske inte är det smartaste att låta socialen (eller nåt ännu värre) komma och överta vårdnaden om Tuk.
Urk... vilken känsla att vara så maktlös.