Skolstart och Klåpare till lärare och rektorer

Igår började min 13 åriga styvson i vanlig svensk klass i Edsbergskolan i Sollentuna, efter att ha gått 1 år i förberedelseklass I Sofielund. Han var mycket förväntansfull och tyckte efter första dagen att allt verkar kanon .

I dag kommer han hem gråtande. Då har läraren sagt till honom att nej du får inte gå här utan du ska tillbaka till Sofielund.

Personligen så var det så det kokade i mig när jag fick höra om detta.

Nåväl vi går väl på det utlysta föräldramötet kl 19 och försöker reda ut vad som hänt.

När vi är utanför klassrummet möts vi av läraren som undrar vilket barn som är vårat i klassen.

När vi säger namnet så säger läraren, jamen han ska ju inte gå här och rektorn har pratat med honom.

Jag ifrågasatte hur man kan göra så här utan att ens notifiera oss föräldrar då han är antagen i skolan står med på klasslistan o.s.v

Hon hänvisade till Rektorn som var i en annan byggnad, varav hon påstod att han pratat med min styvson om detta.

Jag fick tag på rektorn och framförde min åsikt om det hela.

Funderar på att anmäla skolan till kommunen.

Detta för att jag tycker

1: har man blivit godkänd och inskriven i en skola kan dom inte godtyckligt flytta eleven hursomhelst.

2: Det minsta man kan begära är att skolan tar kontakt med oss föräldrar innan man notifierar om att han ska tillbaka till sin gamla skola.

3: Någon ansvarig ser till att ordna transporten, då man förväntade sig att han utan pengar och busskort bussremsa ska förväntas förflytta sig 3-4 km då både jag är på jobbet och min fru är i skolan.

Inte nog med detta. Då man klåpat sig så har dom genom detta knäckt killens självförtroende, då han själv börjat ifrågasätta sin svenska.

Klåpare är väl det mildaste uttryck jag kan ge inför vad jag känner inför ansvarig skolpersonal.

Mvh Janne

www.thaitruelove.se

Det var fördjä---ligt!

Min frus dotter började förra året direkt i vanlig svensk skola i Stockholm. Dom har tagit bort det där med särskola (nu började hon i 3:an. Kanske har det betydelse) Studier har visat att det där med särskild skola inte är så bra som man tidigare trott. Det blir förstås något betungande för läraren. Dom får då visst stöd i klassrummet för att kunna ägna sig åt alla barnen, då det naturligt blir visst merarbetet med en person som inte kan språket.

Det har gått jättebra!

Jag tycker du har helt rätt i alla tre punkter du skrev om. Anmäl detta till kommunen så att ansvariga där får upp ögonen.

Lycka till!!

Skolan har ju slutat att ta ansvar, och istället skyller på varann. Inkommentänta lärare lyser i hela läraryrket.

Lokalradio brukar att gilla att nysta i sådant

Instämmer med att det är för jävligt

Helt klart uselt och oprofessionellt agerat utav skolan i frågan.

Jag kan dock förstå om läraren insåg att din styvson ännu inte är mogen för denna typ av skola. Det låter dock skumt att läraren redan efter en dag insett detta. Själva undervisningen har väl knappast dragit igång ännu.

När en annan gick i dessa årskurser var man inte igång först efter ett par veckor.

Hur som helst, så är det då konstigt att han blivit antagen, och det sättet som dom har agerat på är under all kritik.

Quote

Ja din spraklarare gjorde onekligen en svag insats

Visst har skolan ett stort och viktigt ansvar, men allt for ofta sa gloms det bort vilka som har det verkliga ansvaret - foraldrarna. Faktum ar att i radande skolsystem sa kravs det att man som foralder ligger pa och dubbelkollar och foljer upp pa allt. Trakigt men sant. Notera att jag pa inget satt men att forsvara skolan i denna situation.

Janne,

I den beskrivna situationen sa star det ju klart att agerandet fran skolans sida lamnar mkt ovrigt att onska.

Dock ar jag nyfiken pa om du upplever att din grabb ar redo for skolan. For tidig inskolning i "vanlig" klass stjalper oftas betydligt mer an det hjalper och aven om lararens/skolan satt hantera det hela var katastrofalt sa kanske de har en poang.

AndersBKK,

Vilka studier hanvisar du till? Jag har inte stott pa nagra sadan, men flera som pekar pa motsatsen sa blir lite nyfiken. Du anvander begreppet "sarskola" som innebar nago helt annat och tar hand om barn med olika typer av utvecklingsstorningar. De har dessutom separat laroplan. Jag antar att du syftar till forberedelseklass.

Ett år i förberedelseklass borde räcka gått & väl , min äldsta grabb gick 4 månader när han var 12 , pluggar nu på KTH.

Mellersta grabben blev satt i ettan utan att kunna knappt ett ord svenska , även han pluggar nu på KTH.

Själv blev jag satt i utländskt klassrum direkt utan att kunna ett ord utav språket ,när jag var 9.

Bäst i klassen efter 1 år , har inte gått i svensk skola sen dess.

Mycket bättre att komma in i vanlig skolgång så snabbt som bara möjligt.

På Edsbergsskolan så måste det vara frågan om en lärare som inte orkar bry sig . 

Mina två yngsta är redan delvis 3-4 språkiga (Engelska/Thai/Mandarin/Svenska), så anpassningen borde gå ännu smidigare för dom.

Quote

Det har fortgått jävligt länge åxå så jag håller fullständigt med! 

Hehe, jag gillar när medlemmarna modererar sig själva ;-)

Tackar UT006 för hjälpen!

Herr Chang har talat.

Mycket trista nyheter Janne!

Jag vet ju att ni hade grabbarna i skolan hela sommaren.

Vad har ni fått för motivering av Rektorn?

Du har helt rätt i dina tre punkter!

Och skall naturigtvis föra detta vidare till kommunen, många rektorer överskattar sina befogenheter, eller kryper för sin lärarkår och lyder deras minsta vink, allt för att slippa bråk

Vi har ju funderat på att flytta tll Sverige när det blir dags för skolgång för våra "elaka dvärgar", men jag tvekar mer och mer...

MVH Tommy

Janne! Nok hälsar så mycket!

Vi undrar om ni pratar Svenska till 100% när barnen är hemma?

Om inte, så är det en grej som jag tycker ni skall hålla stenhårt på.

Grabben kommer att bli mycket bra på Svenska, om han bara kommer igång, och TVINGAS använda den.

Hur går det för den yngsta sonen?

Vår son, Jimmy är lite drygt 2 år nu, och jämfört med andra i sin ålder pratar han lite sämre (jag jämför honom med andra jämnåriga, en-språkiga barn), han förstår dock både Thai och Engelska hyfsat.

Min högst personliga uppfattning är att orsaken till hans problem att prata kommer av att han hör 2 olika språk talas om vart annat, och helt enkelt blir lite osäker på vad han skall kalla saker och ting, och vem av oss han skall tala Thai eller Engelska med... (Undrar när ett barn begriper att det FINNS olika språk???)

Jag pratar väldig lite Thai, frugan och hennes äldsta dotter, pratar både Thai och Engelska med honom, svärmor pratar Thai.

Klart det tar lite extra tid för grabben!

Det hela blir kanske ännu värre av att jag ibland går över till Svenska, vilket jag försöker undvika...

MVH Tommy

Hej. Jag har 3 barn med mitt ex . Då hon kommer från Usa, så pratade hon alltid engelska med barnen och jag svenska. Och barnen pratade alltid svenska med henne.

I dag när barnen är större så pratar barnen engelska med morsan sin , förutom dottern som är äldst . Hon tycker det känns bäst att prata svenska .

Jag tror det är bra om föräldrarna pratar på sitt eget språk med sina barn, när dom sedan har växit upp har dom

fått ett språk gratis, kan man ju säga.

Tommy, vi hade också den känslan att det gick lite trögare för våra barn , jämfört med andra barn i samma ålder när det gäller språket.

Men om man ser till hur det gått , så tror jag barnen har haft en fördel pga två språkigheten.

Janne, självklart ska du på något sätt  klaga eller gå vidare med det där. Är säker på att hans självförtroende kommer tillbaka, men skolan har ju gjort fel och det tycker jag dom ska få veta.

Ja, klåpare är ett ord. Igår på radion pratade de om att lärarna är uruselt utbildade och behöver omskolas.

Ett internt lärarprov för 5000 lärare med katastrofiska resultat.

Kalla det vad du vill med bra är det inte.

Sedan ang. vilket språk vi som föräldrar ska prata med våra barn...?

Jag tror att man ska använda sig av det språket man kan bäst själv, sitt känslo-språk.

Att uttrycka sina känslor för sina barn kan vara väldigt svårt om man pratar ett språk man inte riktigt kan.

Barnen kommer att lära sig svenska, det kommer att ta lite längre tid, men de lär sig.

Jag ser på vår son som är 6 år, vi bodde i Thailand när han föddes och jag pratade bara svenska med honom.

Det kändes lite halv jobbigt ibland när han började förstå vad som sades på Thai och fortfarande tittade på mig som: "Vad konstigt du pratar, gubbe...?!"

Men sen en vacker dag så märkte jag att han faktiskt förstod mig också och det jag sa på svenska.

Vi flyttade hit till Sverige för ca 10 månader sen och nu tycker jag att det är jätteviktigt för hans mamma att endast prata Thai med honom. Hennes känslo-språk. Att man glömmer vissa ord är inget problem, det går att lära sig på nytt. Men att lära sig uttrycka känslor på ett språk på sätt man aldrig lärt sig är betydligt svårare.

Så mina råd är: Svenskar pratar svenska -  Thai pratar Thai med våra barn.

Quote

Om jag inte minns fel sa ar val forskning pa flerspraklighet hos barn ganska entydig och visar att barn hamnar efter i sin sprakutveckling till 5-6 ars alder men sedan kommer ikapp och allt som oftast gar om. 2-sprakiga barn har generellt betydligt lattare for sig att lara sig ytterligare sprak. Tror inte du skall oroa dig for att ga over till Svenska ibland. Aldrig i livet kommer ditt barn ha lattare for att sarskilja ljud/uttal osv an i denna alder och allt som de "tar in" nu kommer de ha nytta av senare i livet.

Vi pratar Svenska, Thai och Engelska med dottern och siktar pa att hon skall bli 3-sprakig fran borjan eftersom vi ar ytterst osakra pa var hon kommer vaxa upp.

Surin P3,

Har du sett/gjort provet de hanvisar till? Jag tycker fragorna ar extremt irrelevanta och inte sager nagot om lararnas pedagogiska kompetens (forutsatt att du pratar om forintelse-provet som det skrevs om i tidningarna igar). I ovrigt tror jag du har helt ratt angaende "kanslo-sprak".

Quote

Janne - Jag hejar på att du tar kontakt med kommunen. Läraren kanske har rätt att barnet behöver mer grundläggande kunskaper i svenska - det kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte känner barnet. Men Men Men - jag har för mig att svenska skolor tar väldigt stor hänsyn till barnens känslor. Så att säga sånt till barnet direkt utan att ha pratat med föräldrarna om det låter lite konstigt.

Skolskjuts får man om det är längre än 6 km avstånd mellan skolan av hemmet - som jag har hört.

---

Vilket språk ska man prata med barn?

Jag håller med Surin att man ska prata sitt språk med barnet.

Jag kommer att prata thai - det språket som jag behärska bäst och är mitt känslo-språk.

Svarten kommer att prata engelska - hans modersmål.

Svenska får barnet lära sig så länge vi bor i Sverige.

---

Barnet behöver utveckla ett helbra språk/två helbra språk och inte tre halvbra språk(Baa skulle nog rekommendera mig Halvmesyr? ). För då kan barnet inte uttrycka sina känslor fullt ut.

En annan nackdel om en thai mor pratar svenska med barnet är att man som mor tappar auktoritär som är nödvändigt i mammarollen under barnets uppväxt och uppfostran.

Nu planerar jag inte att bli en hårding till mor. Tror inte Svarten tillåter det.. he he he... skämt bara ka. 

Men det är tragiskt att se att ungdomar som kan bättre svenska än sin mor köra över sin mor totalt. Ingen respekt. Inget förtroende för mor som förebild. "Mamma, du kan ju ingenting" - barnet förknippar mammas kunskaper om livet med brist i mammas svenska.

Sen är det trist när barnet inte kan thailändska, moders mål (vet att det heter modersmål - men jag menar moders mål  ), och mamma inte kan uttrycka sig tillräckligt bra på svenska. Kommunikationen mellan mamman och barnet blir inte så bra som man kan önska sig.

---

Så - man ska prata sitt språk med barnet.

Så har jag fått från min mor och far i alla fall och jag är tacksam för det. Inte så sällan får man tolka på isaan. 

Mor - riksthai.

Far - isaan.

Och nu hag jag vågat prata norra dialekten när jag är i Chiang Mai också. När man kan lite norra dialekten kan man gissa några ord som Karen pratar också - men bara några enstaka ord.

---

Mvh

Magrood