Självmord i Jomtien, min vän är död : del 5, sista delen

Kansligt amne att skriva om men det gjorde du bra

Stort +

Besoket pa polisstationen och domstolen kom faktiskt som en befrielse for mig.

Nu var jag tvungen att halla mig borta fran kontoret.

Efter nagra jobbiga veckor fick jag antligen semester.

Jag kommer inte ihag sa mycket av kvallen men jag vet att

VAXET

bjod pa mat och dryck (Brunos)

Det intogs aven en hel del alkoholhaltiga drycker pa andra stallen ocksa

Efter allt som hande sa blev jag valdigt radd for Thailand.

Hade jag inte haft en sa bra tjej som jag har sa hade jag nog inte akt tillbaka.

VAXET och jag har pratat mycket om vad som hant under dom senaste aren

och det sista vi sade till varandra, nar VAX med familj akte tillbaka i hostas

det var att hor av dig om det hander nagot for vi hade bada pa kann att det skulle handa nagot

For mig slutade det lyckligt.

Jag har inga problem att fa visum

Jag vill ocksa tacka alla som hjalp och stottat mig,

VAXET, mr.Ben ,James m.flera

Goran Knifetown

Man kan bara beklaga att det som hände med larsa, det var många signaler han visade o sade, en mycket tragisk utväg, som tillika drabbar dom efterlevade, en mycket stark berättelse som var mycket välskriven, med mycket känslor som var en god väns handlade och omtanke. all heder åt fru Vax med make.mvh Jan /flipp502

Hej Knifetown!

Jag har varit hemma hos Vaxet ikväll och vi har talat om dig.

Du har kommit lite i skuggan här.

Du gjorde en stor och berömvärd insats under Larsas kristid och även före och för det förtjänar du stor kredit för, men tyvärr räckte det inte denna gång med din uppoffrande hjälp och sympati.

Larsa hade bestämt sig!

Hoppas du kommer ner snart så vi får träffas.

Janne

Quote

Och så kan han skriva också. På TT-tiden startade han en hel del intressanta trådar men att han kunde skriva på ett sådant här fängslande vis visste jag inte.

Mvh

Kimmo

Läser ofta Pattaymail och alla dessa självmord måste väl göra Pattaya överrepresenterat i statistiken.

Din historia grep mig något fruktansvärt. Klumpen i halsen växte och tårarna ville fram.

Kanske därför att jag själv gjorde något i stil med Larsa. Flyttade aldrig ned men bröt med med Fru och drog tillbaka utan familjen. Lockad av allt som fanns och förälskad i Thailand och en Thailändska.

Tre dagar innan min Thaitjej kom hit flyttade jag ifrån min Familj. När jag tänker tillbaks så var jag fullständigt rubbad. Och fullständigt besatt. Naturligtvis fungerade det inte och där satt jag utan familj och utan den framtid jag själv såg som lockande.

Jag ville inte leva! Satt med en plastpåse över huvudet men när det väl gällde tänkte jag faktiskt på mina barn. Jag kunde helt enkelt inte.

De jag sett "överleva" i Thailand har en sorts speciell personlighet, där allt rinner av dem som vatten på en gås. Jag själv är inte den typen och kommer inte att försöka övervinna min personlighet.

Jag kände inte Larsa men har kompisar i ungefär samma situation. De har brutit med allt här hemma, den jag närmast tänker på har en bar. Hur den går vet jag inte, men han kämpar på.

Vaxet, acceptera att Larsa inte orkade längre. I Thailand råder ett speciellt affärsklimat, om det går dåligt så.. Larsas affärsidé verkar ju har gått verkligt bra, enligt din historia. Därför är det för dig svårare att förstå!?

Larsa kommer aldrig att känna din frustration över hans beslut. Dina känslor är dina! Genom att skriva av dig här kommer du att kunna bearbeta dina känslor och så småningom komma till det oundvikliga...Du kunde inte göra mer. Larsa ville inte längre. Att alla hans vänner inte räckte till för att uppfylla det han saknade är ju knappast erat fel.

Larsa lever fortfarande genom era minnen och så länge någon kommer ihåg honom är han inte "död".

Tack Vaxet för din historia.

Vaxet!!

Jag tar av mig hatten..

Rock on!

En berättelse som troligen blir årets klassiker.

En verkligt dyster saga med ett slut som inte var oväntat även om man inte hade vetat rubriken. Larsa levde ju genom att bränna ljuset i båda ändar. Det kunde knappast ha slutat på något annat sätt. Tänker på vad Siam-Nilsson skrev i del 4:a

Depression är en djävulsk sjukdom när den väl sätter klorna i människan.

Destruktiva tankar är ofta jobbiga och seglivade att dras med och de vill bara långsamt lämna ens undermedvetna. Hur man än försöker förtränga det upplevda och gå vidare utan att älta det som hänt, så ligger där olika minnen och pockar på uppmärksamhet.

Det kan t.ex. vara möten med gemensamma bekanta, eller åsynen av en viss restaurang som kan trigga igång en oönskad Déjà Vu upplevelse - och vips så börjar man ovilligt att minnas det tragiska igen.

Jag känner igen det där och det kan visa sig på olika sätt. Larsa orkade till slut inte med alla motgångar och försökte på sitt sätt dölja dem för andra så gott det gick. Ibland sken det igenom. När man är som gladast så är faran som närmast, för det är då som vännerna släpper uppmärksamheten. Det har väl vissa likheter med alkoholism antar jag. Genom lögn försöka övertyga andra, och kanske sig själv, att man mår bra och inte behöver någon hjälp.

Här blir Larsa ihågkommen vare sig han vill det eller inte genom en storslagen berättelse. Tack Vaxet.

Den mest intressanta verkliga historia jag läst på ett forum någonsin. Tack för att du delade med dig av den tragiska historien Vaxet. Kanske har du hjälpt någon av trådläsarna från att i framtiden hamna i samma omöjliga sits som den Larsa hamnade i. Frid över hans minne.

Är "Vaxet" ägaren och grundaren till [censurerat av HC] i Sverige? Isf har vi druckit några öl ihop. Iaf så har ni mitt djupaste deltagande i hela den här sorgliga historien. Man önskar att man hade en vän som Vaxet när det blåser storm i livet...

Får bara lyfta på hatten och stämma in i kören, en mycket gripande och välberättad historia som förmodligen får en och annan att tänka till. Vaxet, du och Larsas vänner gjorde allt ni kunde för att hjälpa honom. Det visste Larsa också men han hade bestämt sig.

Jag har en viss anknytning till den här storyn också trots att jag aldrig (trot jag?) träffat någon av de inblandade, samma eftermiddag som Larsa hittades död ringde en redaktör för en av Pattayas skandaltidningar till mig.

-En svensk har hittats död i Pattaya och vi har bilder och info om det hela! Sade han upphetsat i luren.

-Jaha, hur har han dött, frågade jag.

-Förmodligen självmord, sade redaktören.

-Sorry, vi skriver inte om självmord i Svensk media och ifall vi gör ett undantag (Läs en välkänd person i Sverige) så köper vi inga bilder på det.

-Så du vill inte köpa några bilder på det?

-Nej, tack!

Sen funderade jag lite på vad som kunde ligga bakom, namnet sade mig inget och då jag sällan är i Pattaya och inte spelar golf så hade jag ju ingen aning om vem Larsa var.

Men nu vet jag mycket mer om bakgrunden, detta är en story som är värd ett större öde än att "bara" hamna på ett internet forum. Det finns massor som känner sig precis som Vaxet, Knifetown, Ben och James som gjort allt de kunnat men det var ändå inte tillräckligt. Denna story skulle vara balsam för deras själar och den eviga frågan om jag kunde gjort mer eller annorlunda...

Min djupaste respekt för dig Vaxet som delar med dig av din historia

-

Återigen insrämmer i vad de flesta andra skrivit.

Vill utveckla Rospiggs resonemanglite och upprepa vad jag skrev efter avsnitt 3 (eller var det 4).

Larsa becik inte självmord, låt vara att han dog för egen hand.

Men att "vara sjuk i själen", lida av depression är en dödlig sjukdom precis som cancer eller hjärtinfarkt.

Det är ytterst få självmord som verkligen är kalkylerade självmord.

Väldigt starkt att skriva detta.

Har en god vän som har gjort detta för några år sedan

bara 28 år gammal.

Skillnaden i dessa två tragiska händelser var att ingen i hans närhet

fattade något.

Han hade planera allt skrivit ner allt vem som skulle ärva mm.

En god vän som är läkare förklarade för mig att när en person som

gått över den gränsen och väl bestämt sig för att ta sitt live finns det ingen återvändo

och då heller ingen som kan göra något.

Ni gjorde så mycket ni kunde och mycket mera där till.

Lider med er vet vad ni går igenom.

Har velat skriva något i flera dagar nu men hittar inga ord. Blir också jag mest förbannad när jag läser historien.

Ena gången på Larsa, nästa gång på Fon och ytterliggare nästa gång på den kompletta onödigheten i det hela.

På enfalden, fegheten, girigheten, den bortkastade möjligheten att göra något bra med firman och fortsatt liv.

Och mycket annat.

Historien väcker verkligen många tankar. Mest mörka sådana.

Usch. Urk. Och grrr.. 

Quote

Jag tycker samma som dig! Vad ska man säga? Det är intressant att du skriver att du blir förbannat på både Larsa och Fon. Jag tänker på Vaxet som tycker att det är konstigt att han även blev arg på Larsa. Det tycker jag att han har all rätt till. Detta får han inte ha dåligt samvete för. Det finns ingen i historien som har varit perfekt även om Fon var förmodligen bove nummer 1.

Hälsning

Svarten