Jag vill då påstå att SFI här i Uppsala är hur bra som helst!
Även jag hade dessa förutfattade meningar om SFI, så Fru Vax började läsa svenska på folkuniversitetet istället.
Det var ju bra, och studietempot var mycket högt, men 7 000 kronor för varje 5 veckorskurs är kostsamt.
I sommras beslutade Fru Vax att ge SFI en chans, eftersom hon har god utbildning i bagaget så fick hon göra ett test.
I Uppsala drivs SFI av kommunen själv för de med lite mindre studievana, och av Hermods för de som kan lite mer.
SFI: indelas i A1-8: Som är för de som i det närmaste är analfabeter (gradering 1-8 görs för att det även inom denna grupp finns stora skilnader i studieförmåga, motivation etc. Det vill säga kan jag inte läsa och inte tycker det är viktigt så blir A1 min klass. Kan jag inte läsa men vill lära mig fort så blir nog A5 något för mig)
Allt gjort för att man skall få klasser där alla kan studera efter sin egen förmåga etc.
Sedan finns B1-8: De som har grundskola samt gymnasium från sitt hemland, indelning som A.
C1-8: Bachelor, master eller annan högre utbildning från hemlandet, även här indelning efter test.
D1-8: Vidareutbildning för alla som genomfört C utbildningen och vill lära sig mer, ca 4-6 månader.
Bra lärare, ett högt tempo som kräver mycket självstudier, en genomtänkt studieplan och en god stämning på skolan!
SFI är något helt annat än vad jag trodde, i alla fall här i Uppsala, mycket imponerande och tanken är att alla skall kunna studera efter sin egen möjlighet vilket ger både mindre duktiga och mycket duktiga ett verktyg att lära sig svenska och om Sverige.