Jag har aldrig gått på SFI.
Men jag har gått andra kurser med elever från olika nationaliteter.
Först var det tolkkursen - och då var det en tjej från latinamerika som jag uppfattade som störande och egoistisk. Vid några tillfälle snäste jag till henne. Och jag tyckte hon blev lugnare.
Sen var det en preparandkurs för tolkar. Då tyckte jag att många var störande som ställde dumma frågor som inte hörde till lektionen. Då sa jag till läraren och hela klassen att vi borde fokusera på frågorna som skulle komma på prov istället. Trodde att jag skulle få Yam-tiin (fotsalad - alltså att bli nedsparkad av de störande eleverna). Men jag klarade mig bra - fast jag fick huvuvärk. Det krävdes ju mycket mod att säga ifrån.
Tyckte att kursen blev bra vid slutet.
Senast var det också en preparandkurs. Vi tre thailändska tjejer satt och pluggade i tv-rummet på studenthotellet. Efter en liten stund kom en tjej. Hon frågade om hon kunde titta på nyheterna. Jag tyckte det var ok. Man kunde samsas.
Men vad högt hon hade ljudet på.
Jag trodde att det var inställt så och det lät så när hon satte på´tv:en. Och trodde att hon skulle sänka volymen.
Efter en stund märkte jag att vi inte kunde plugga för ljudet var så högt.
Då sa jag "Ursäkta - kan du sänka lite?".
"Men ni pratar också" - blev hennes svar.
Det blev jag skitförbannad!!!
Då skrek jag åt henne: "SÅ HÄR KALLAS FÖR ATT PRATA HÖGT OCH STÖRANDE".
De följande fem minuterna satt vi thailändskorna och skrek istället för att prata normalt.
:::
Efteråt kunde vi konstatera att vi är olika.
Vi är inte vana vid prata så högt som folk från vissa kulturer. När vi pratar högt hör vi istället inte varandra. Vi fattar ingenting av vad som sägs. Det är nog samma sak för de som vi upplever att de pratar högt och störande. De kanske är vana att prata högt. När de försöker prata tystare så hör de inte.
Det var intressant att komma på det, tycker jag.
:::
Av de gångerna som jag gått kurser med blandade nationaliteter så har jag nog lärt mig att vi thailändskor oftast inte vågar säga till eller säga ifrån. Vi kommer hem och klagar och berättar för våra män hur hemska de andra eleverna är.
Men många andra elever från andra länder. De säger ifrån direkt. De verkar inte bli osams för det heller. De verkar inte vara lika långsinta som vi. (Ja, jag är fortfarande arg på den där kvinnan med TV-grälet) Skulle jag se henne igen nu (om jag minns hur hon ser ut) så skulle jag inte heja på henne. Tycker inte jag har behov av sådana hänsynlösa människor i mitt bekantskap.
---
Som jag har hört och läst både här och på andra forum så verkar det bli bättre om någon thailändsk tjej vågar säga till eller säga ifrån - istället för att komma hem och hata en hel grupp människor från en viss land.
---
Mvh
Magrood
Ps. Tycker att jag själv alltid varit konflikträdd. Men ju längre jag har bott här,
eller kanske ju äldre jag blir - desto mer energi verkar jag vilja lägga ned för att bevaka min rätt. Eller så är det bara småbarnshund-syndrom som vi kallar på thai. หมาแม่ลูกอ่อน