Jag har som förhoppning med den här trådstarten att Udoniter (och övriga som rest kring Udon) kan lägga upp lite "reportage" från platser värda att besöka i Udonthani med omnejd.
Det finns ju ett flertal intressanta och vackra sevärdheter i denna del av Thailand.
Jag startar med ett litet hobbyreportage om Kham chanod som jag besökte igår:
Sugen på en sväng till Underjorden?
Sätt dig då i bilen, med Udonthani som utgångspunkt. Ratta i nordostlig riktning och bered dig på att få parera för potthål och veja för både moppar samt överlastadade kubota-traktorer, det kommer du bitvis att få göra i cirka nio mil framöver!
Så småningom infinner sig en fascinerande syn. Du kommer säkerligen först fästa din förbluffade blick på en gigantisk Buddha i guld, sedan kommer du med största säkerhet förundras över vad i helskotta det är för en träddunge som omgärdar statyn. Men du lär slugt dra slutsatsen att det är kokosnötspalmer som breder ut sig över ytan av träd som rymmer de cirka 30 hektaren.
Jag säger som Magnus Härenstam, fast i MangeUdon-tappning: Fel, fel, feeel!!!
Du har kommit fram till Kham Chanod, en helig plats, och porten till underjorden!
Under det som ser ut att vara en märkligt placerad kokospalmsdunge döljer sig en vattenfylld grotta som sägs vara förbunden med Mekongfloden, ja och underjorden då förstås . Där färdas det goda Mekong(monstret) Naga mellan hans olika tillhåll.
Det du trodde var kokosnötspalmer är en helt unik palm. Så pass unik att den bara växer på just denna plats i hela Thailand, ja i hela världen för den delen. Enligt sägen så har vår vän Naga något med det att göra, precis hur pass inblandad monstret är törs jag inte svära på, jag har bara fått historien muntligt, eller för att vara mer korrekt: viskligt: På den heliga platsen råder nämligen största möjliga tyyyyyystnad! Det delvis för att inte störa de andar som sägs bo i träden.
Vid den gigantiska Buddhan finns en parkering. Från den kan man sedan via en vackert smyckad bro gå till fots in i ”dungen”. Det råder skoförbud på hela den heliga marken, men stigarna är klädda med finkornig betong så fötterna lider inte allt för hårt av restriktionen.
Inne i skogen på andra sidan den dryga hundra meter långa bron är ett litet ”mausoleum” uppbyggt. Det är mycket vackert i sin enkelhet. Prakten ligger nog snarare i omgivningen än i själva byggverket. Träden och palmerna som omgärdar det lilla templet är verkligen speciella. En del av dem påminner om de robusta träden som återfinns i Kambodjas Angkor Wat, om än i mindre skala. Men stammarna har samma karakteristiska skruvade form och karga betongliknande struktur. Palmerna i ”dungen” når högt i skyn, och ja, jag har aldrig skådat liknande palmer i Thailand, även då jag är något skeptisk till att de är helt världsunika. Men vem vet, kanske är det mekongmonstret Naga som har ympat dem från sitt tillhåll i underjorden.
Efter det lilla templet leder en stig in till en ”bottenlös” vattenkälla. Källan som rymmer heligt (men tillgängligt för alla) vatten är smyckad av Nagas avbildning. För den som inte känner till hur ”monstret” ser ut kan jag blotta att det i enkla drag är en korsning mellan en orm och en drake, och har flera huvuden som ser tvivelaktigt gemytliga ut. Naga pryder för övrigt många buddistiska monument i den här regionen av Thailand och är trots sitt illa klingande epitet ”monster” en högt aktad varelse, inbjuden i Buddhas finrum.
/
Får nästan lust att åka till platsen på en endaste gång.
