I förra veckan gjorde vi en liten utflykt, 3 dagar och två nätter. Vi började med att styra kosan mot Nong Khai. Det har ju varit så många rapporter om det extremt låga vattenståndet i Mekong floden att jag ville se med egna ögon. Precis före friendship Bridge i Nong Khai tänkte vi ta en titt på akvariet men vi var för tidigt ute och dom öppnade inte förrän 10, så det får bli en annan gång. I Nong Khai såg vattennivån ganska låg ut fast inte värre än vanligt tycker jag. Mekong är ju ganska bred i Nong Khai och ser väl nästan alltid mäktig ut här. Sedan styrde vi kosan uppströms och västerut och ganska snart förändrades bilden av Mekong radikalt. Här på långa sträckor var det antagligen ganska grunt och på många håll såg det ut som om skulle kunna gå torrskodd över till Laos fast antagligen fanns det väl en djup och smal strömfåra nånstans, som man inte såg ifrån vägen. Det måste ha varit lågt vattenstånd ganska länge för i flodbädden växte massor av buskar och ogräs och det var väl en av anledningarna till att man inte såg till någon flodfåra. Vägen var ganska hygglig och gick mer eller mindre direkt efter floden. Vi hade en tidig lunch i Pak Chum på en trevlig restaurant efter strandpromenaden.
På båda sidor om floden var landskapet kuperat med en rad kullar och en sak man började lägga märke till var att på Thai-sidan var all skog avverkad och ersatt av i många fall banan eller så verkade det mest växa sly. På Laotiska sidan däremot växte skogen kvar.
Dagens etappmål var Chiang Khan i provinsen Loi, ett back-packer paradis enligt Lonely Planet. En ganska liten håla med en mysig liten gata efter floden och en liten strandpromenad där vartannat hus var ett guest-house med restaurang och suvenirbutik. Såg väl ganska trevligt ut men jag tror att natt-/nöjeslivet är ganska begränsat. Inga problem med att hitta ett nybyggt hotel med rum som vette mot floden. På floden kunde man göra båtturer för 1.000 B/timme. Var får dom sina priser ifrån, det var inget vi brydde oss om. Är man riktigt korkad så tar man en tretimmarstur med båt till den stora Budda-statyn som ligger just där Mekong svänger norrut. Är man lite smartare tar man bilen. Budda sitter på en kulle minst 300 meter upp och varför klättra när man kan köra bil hela vägen upp?
Nästa morgon tog vi väg 201 söderut riktning Loi. Just utanför Chiang Khan finns ytterligare en stor Budda uppe på ett berg med fin utsikt över stan och floden. Jättefin väg mot Loi. Vad vi la märke till i Loi-provinsen var att det var väldigt rent, inga sopor efter vägkanten. Tyvärr så vi också att det verkade vara populärt att elda upp ogräs och buskar och alla vägkanter var avbrända och även många av fälten efter vägen. Vid Loi svängde vi rakt västerut mot Phu Reua (National Park). Här började det bli ordentligt kuperat och vägen svängde åt alla håll hela tiden. Målet var Chateau de Loi där det tillverkas vin. Jag dricker gärna vin och såg fram emot detta besök. Vilken besvikelse, på Chateau de Loi är dom tydligen helt ointresserade av att marknadsföra sig till lokala turister. Först höll vi på att missa stället helt för dom hade en klart ointressant skylt nere vid vägkanten. Sen till lokalen med försäljning och vinprovning, ett kalt rum med en disk och ett kylskåp i ett hörn. På disken ligger 8 flaskor varav 2 saknar pris, den dyraste kostar 1.800 B och det är inte ens den som ligger längst till höger. Den billigaste 350 B. Inga fynd eller lockpriser här inte. Vinprovningen sedan, en iskall omärkt flaska tas fram ur kylskåpet och frågan är om det var ens 1 fjuttig centiler man fick, tungan blev knappt fuktig och vinet var så kallt att inga smaker gick fram. Nå vilket vin var det då? Ja det är dom här, svarade ynglingen, som inte hade någon aning om vad han höll på med, och pekade på 3 flaskor framme på disken!! Smaka på det röda vinet? Nä! Vad kostar det röda vinet? Vet inte. Ajö….
Tillbaka mot Loi. I hela det här Phu Reua-området vimlade det av handelsträdgårdar med blommor och grönsaker, såg väldigt trevligt ut. I Loi tog vi in på finaste hotellet, Loi Palace, jättesnyggt med stor pool, 800 B natten, klart överkomligt och prisvärt.
Nästa morgon styrde vi kosan hemåt, österut vi Nong Bua Lamphu. Strax före Nong Bua ligger Erawan Cave med en Budda i en grottöppning högt uppe på en bergssida. Duktig klättring upp och sen ner i grottan och upp igen fast högre på andra sidan berget. Klart sevärt.
Lunch i Nong Bua och sen var vi hemma på eftermiddagen.
En sån här utflykt kan klart rekommenderas. Det är intressant att se hur provincerna, som ju faktiskt är ganska små, skiljer sig åt.
Nästa tur går mot Nakhon Ratshima, det skall ju ligga vingårdar där också.
Efterlyser "sevärdheter". 
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
?
