Separationsångest

Gula febern är dock inte död.Jag hade 2 veckor tillbaka besök av två kompisar hemifrån.Planen var 2 veckor här,hem o jobba 2 veckor och 2 veckor i Polen,en killes hemland

Men efter 2 veckor i mitt Thailand så blev planerna ändrade så om 2 veckor kommer dom igen.

Hej Hej!

Jag tycker att det både är roligt och tråkigt att många kännar av detta, känns som att det är mer en regel än undantag att man har dessa känslor, kanske även som tidigare skrivet kallad för "gula febern".

Måste bara betyda att det samhälle som vi lever här i swedala är jävligt strigt och tråkigt, vi lever i ett överflöd, har all världens möjligheter när det gäller utbildning, jobb, välfärd MEN ändå så suger livet av någon konstig anledning, man känner ingen lycka och frihet här i Sverige, jag upplever det så i alla fall.

Åker själv iväg nu på torsdag den 19:e juli, så jag får väl se hur det artar sig sedan när tillbaka färden närmar sig, vill egentligen inte kalla den för hemfärd även fast man åker tillbaka till sitt hem med allt vad nu detta innebär.

Ändå så måste man ju vara rationell i hur man tänker och hur allt ser ut, personligen är det mer eller mindre omöjligt att idag bygga upp en framtid i Thailand. Jag är 30+ har en son på 7 år, bor i villa, har ett jobb som jag trivs med och som betalar bra vilket gör att jag kan göra det som jag vill göra. Känns som man sviker ganska mycket, framför allt min son, om man skulle ta steget och frigöra sig för en framtid i Thailand.

Däremot kan man ju alltid bygga långsiktigt för att sedan göra det som man drömmer om.

Tänkte som avslutning lämna en tankenöt: Vad är Lycka och frihet?

Hej då från mig!

Vad du än gör, Flyttar du ner så ta med dig din son!!.

Försök få med han så ofta som möjligt.

Han är fortfarande liten och har stora möjligheter till att lära sig språket!

Jag talar av egen erfarenhet.

Ta med honom!!!

Såhär på gamla dar...It's good to touch the green, green grass of home.Annat vart det när man gick på sjön...då längtade man him ...och när man vart ledig längtade man ut

Har ett svagt minne av att det för typ 10-15 år sedan kändes väldigt trist och onödigt att åka tillbaka till Sverige igen efter några månader på vift ensam i Thailand. Men ångest.. nä aldrig.

Kanske beroende på att man aldrig varit helt black när man kommit hem och alltid haft möjligheten att åka tillbaka rätt så snart eftersom jag har turen attt ha ett jobb som ger stora möjligheter till långa ledigheter. ofta.

Numer känns det dock bara skönt att komma hem igen. trots att man trivs bra i Thailand. Har sina fördelar att trivas bra i båda länderna och jag har väl ganska dålig förståelse för varför många känner sig tvingad att antingen hata det ena eller det andra. Ni vet diskussionerna Sverige vs Thailand, Pattaya vs Phuket, landsbygden vs turistorten, svensk mat vs thaimat etc.. etc. Bäst är väl att gilla allt och plocka russinen ur alla sammanhang.

För dom som numera har familjen med sig både dit o hem så har väl betydelsen ingen roll,,man är ju med dom som står närmast..

Aldrig tänkt på att en del kanske känner sig ensamna här hemma i sverige när dom lämnar det dom tycker om på andra sidan jordklotet.

Bara en liten tanke på din dåliga förstålse varför en del känner sig nere o mår dåligt när dom kommer hem...

Men denna gång försvann separationsångesten redan dagen efter vilket var jätteskönt, nu mås det prima här