Separationsångest

Varför göra saker om man ångrar det ?? Gör jag något så är det gjort och inget jag ångrar.

Eller är det typisk svensk med ångest ?

det är inget som har sagt nåt om att ångra något.. eller? Ångest kan man få av att man saknar nån eller något, alltid lika trist att komma hem men det går över efter ett tag när kan kommer in i vardagen igen.

Är väl en del av "Gula Febern" ?

Som Povel Ramel sjöng..."Underbart är kort"..Varför??

Jag vill ha de ...Forever

En del av den febern yes

Boka en ny resa så känns säkert mycket bättre sedan

jodå det ska jag, så fort det går

Slå till med en sista minuten thairesa för en vecka eller nåt, så kan man få en veckas förberedande inför nästa riktiga resa..

det går inte finns ingen mer ledighet att ta ut och inga pengar heller

Separationsångesten brukade infinna sig på gamla fina DonMuang eller i vissa fall Phuket flygplats, det man känner när man landat i Stockholm var mer...hurlängeskamanbehövavarahärångest!

Det är bara att inse, din separationsångest kommer att vara kvar varje gång tills du flyttar ner. Jag gav till sist efter för min längtan och flyttade ner 2006. Jag vet att jag inte är botad ännu då den återkommit 2 gånger då jag besökt Sverige för semester.

jo det är jag medveten om så det är bara att rida ut stormen varje gång. finns inga pengar att flytta ner för, har 18 år kvar till pension. fast om harry boy eller svenska spel är snälla sp blir det fortare än kvickt

Har ett svagt minne av att det för typ 10-15 år sedan kändes väldigt trist och onödigt att åka tillbaka till Sverige igen efter några månader på vift ensam i Thailand. Men ångest.. nä aldrig.

Kanske beroende på att man aldrig varit helt black när man kommit hem och alltid haft möjligheten att åka tillbaka rätt så snart eftersom jag har turen attt ha ett jobb som ger stora möjligheter till långa ledigheter. ofta.

Numer känns det dock bara skönt att komma hem igen. trots att man trivs bra i Thailand. Har sina fördelar att trivas bra i båda länderna och jag har väl ganska dålig förståelse för varför många känner sig tvingad att antingen hata det ena eller det andra. Ni vet diskussionerna Sverige vs Thailand, Pattaya vs Phuket, landsbygden vs turistorten, svensk mat vs thaimat etc.. etc. Bäst är väl att gilla allt och plocka russinen ur alla sammanhang.

Hej Hej!

Jag tycker att det både är roligt och tråkigt att många kännar av detta, känns som att det är mer en regel än undantag att man har dessa känslor, kanske även som tidigare skrivet kallad för "gula febern".

Måste bara betyda att det samhälle som vi lever här i swedala är jävligt strigt och tråkigt, vi lever i ett överflöd, har all världens möjligheter när det gäller utbildning, jobb, välfärd MEN ändå så suger livet av någon konstig anledning, man känner ingen lycka och frihet här i Sverige, jag upplever det så i alla fall.

Åker själv iväg nu på torsdag den 19:e juli, så jag får väl se hur det artar sig sedan när tillbaka färden närmar sig, vill egentligen inte kalla den för hemfärd även fast man åker tillbaka till sitt hem med allt vad nu detta innebär.

Ändå så måste man ju vara rationell i hur man tänker och hur allt ser ut, personligen är det mer eller mindre omöjligt att idag bygga upp en framtid i Thailand. Jag är 30+ har en son på 7 år, bor i villa, har ett jobb som jag trivs med och som betalar bra vilket gör att jag kan göra det som jag vill göra. Känns som man sviker ganska mycket, framför allt min son, om man skulle ta steget och frigöra sig för en framtid i Thailand.

Däremot kan man ju alltid bygga långsiktigt för att sedan göra det som man drömmer om.

Tänkte som avslutning lämna en tankenöt: Vad är Lycka och frihet?

Hej då från mig!

Gula febern är dock inte död.Jag hade 2 veckor tillbaka besök av 2 kompisar som aldrig varit i Thailand.Planen var 2 veckor här,hem och jobba 2

veckor och sen 2 veckor i polen,den ena killens hemland.Efter 2 veckor i mitt kära Thailand så blev det 2+2 i Thailand istället.