Var igår och tittade på lite fotboll, ja alltså korpfotboll.
Brandförsvaret mot Asiatiska brorsorna, ja så hette lagen.
Brandförsvarets lag bestod av rätt korpulenta 30-50 åringar, Asiatiska av vältränade grabbar 20-35 år.
Asiatiskas spelare var så jädran snabba, tekniska och bollsäkra att man fick en känsla av att varenda en borde spela i Allsvenskan, inte korpserien. Och Brandgubbarna, ja de var stora och snabba, d.v.s. utan boll och när de fick springa rakt fram.
Låter ju som utgången av matchen skulle vara given, men nej, brandkåren vann med 1-0.
Helt ofattbart, men så fort matchen började så slutade grabbarna i Asiatiska att spela lagspel. Varenda en i deras lag var oerhört duktig men vägrade passa till sina lagkamrater, det var som om de trodde de inte bara spelade mot Brandförsvaret, de tävlade dessutom emot sina lagkompisar om vem som var bäst.
Brandförsvaret hade inga större problem att stoppa Asiatiska män som försökte dribbla sig fram, och ett enda vettigt anfall räckte för att göra mål. Dessutom klev målvakten i Asiatiska av planen när han släppt in målet, han vägrade spela mer, en annan spelare fick dra på sig målvaktströjan.
Det slog mig att det stora problemet för detta egentligen nästan helt Thailändska lag inte var brist på talang, snarare tvärtom, men deras totala brist i att kunna samarbeta gjorde att de fast de var enormt mycket bättre en och en, inte vann i alla fall.
Är inte detta Thailands stora dilemma, det finns oerhört mycket kompetens i landet, landet är egentligen inte fattigt, men Thailändare har enormt svårt att samarbeta, det är konkurens i allt som görs.
Är det så och varför är det så , tror ni detta går att förändra inom överskådlig framtid ?
