Som en följdfråga ang.fotot med vice premiärministern,finns det fortfarande ett utbytesprogram?
Utbytesorganisationen lever kvar. Jag har varit involverad som volontär både i Sverige och lite grand i Thailand. Jag återkommer till organisationen i ett senare inlägg.
MÖTE MED VÄRDFAMILJEN
Mätta och imponerade av prakten i regeringsbyggnaden skjutsades utbytesstudenterna tillbaka till de betydligt mer spartanska sovsalarna vid idrottscentret i Hua Mak och där väntade en överraskning. Den unge svenskens värdfamilj skulle egentligen kommit och hämtat honom senare på eftermiddagen men detta hade nu ändrats och dom var redan på plats när han kom tillbaka från lunchen i regeringshuset. Allt gick så rasande fort att vår student aldrig hann bli nervös inför detta första möte. Som tur var hade skolans engelsklärarinna följt med för att tolka.
Första mötet med värdföräldrarna. Båda är nu tyvärr bortgångna.
När hälsningarna var avklarade och den unge svensken vinkat farväl till sina nya kompisar från allehanda länder lastades väskorna in i bagaget och sedan trängde sig pappan, mamman, ena systern samt lärarinnan in i baksätet i familjens ljusgröna och alltför lilla Citroen.
Det var första och sista gången som den unge svensken fick åka i framsätet på den bilen. Nästa gång det skulle åkas någonstans hade han inte längre status av hedersgäst utan familjemedlem och som sådan fick han finna sig i att sitta i baksätet med något syskon i knät.
Avsked av en ny kompis från Australien som år 1999-2001 cyklade jorden runt och då stannade till i Göteborg. Vi håller honom som medskyldig till vårt eget intresse för långfärdscykling ;-) Lärarinnan längst till vänster och till höger om henne en av systrarna.
Värdfamiljen och deras utbytesstudent hade brevväxlat ett par gånger innan de första gången möttes och i de breven hade det berättats att ankfarmer var vanliga i det lilla samhället Banglen och att lukten därför inte alltid var helt angenäm. Den unge studenten som ägnat de fyra dygnen på lägret åt annat än att sova klippte med ögonlocken och kämpade hårt för att artigt hålla sig vaken där han tronade i ensamt majestät i den lilla bilens passagerarsäte.
Vägen var i ett bedrövligt skick, knappt asfalterad, och när bilen rullade upp på bron över floden Tha Chin kunde studenten äntligen blicka ut över sin nya hemort Banglen med ankfarmer och allt. Poletten trillade till sist ner och han insåg att nu var det på riktigt och att han hade ett stor utmaning och ett härligt äventyr framför sig. När han 27 år senare kom trampandes på sin cykel stannade han eftertänksamt till vid samma bro och insåg att denna gång låg äventyret bakom honom. Bron döptes då raskt om till Insikternas Bro.
Pappan i familjen var den som skött brevväxlingen och varken han eller vår student var några mästare på att skriva engelska. Studenten hade i alla fall i ett av breven lyckats utläsa att han skulle dela rum med en jämnårig son i familjen.
Väskor lastades ur och en till synes oändlig rad av familjemedlemmar och grannar kom för att introducera sig. Än så länge var engelsklärarinnan kvar och tolkade medan studenten togs på husesyn. Vår student hade svårt att minnas alla namn men han lyckades lägga namnet på den jämnårige brodern som han skulle dela rum med på minnet, fast hur mycket han än tittade runt i huset verkade det som om det fattades en dörr, nämligen den som ledde till rummet de skulle dela.
Insikternas bro anno 2013
Ingen i familjen hade någonsin tidigare talat med en utlänning och även om dom studerat engelska språket i skolan, var det med stora besvär dem uttryckte de allra mest enkla meningar. När livlinan i form av skolans engelsklärarinna gått hem var studenten hänvisad att klara kommunikationen med familjen på egen hand.
Vid middagstid samlades hela familjen runt ett bord med snurrskiva i mitten. Den färgglada mat som dukades upp varken doftade eller såg ut ut som något den unge svensken tidigare stött på och av hans dagbok att döma tyckte han att det mesta verkade mer än lovligt skumt. Det fanns dock en räddningsplanka i form av tallrik med kokta oskalade ägg. Troligtvis syntes det nog på vår student att han kunde tänka sig ett ägg, för rätt som det var tog ena systern fram ett ägg och klöv det mitt itu och gav till den vilsne svensken..
Bild från någon senare familjemiddag. Vanligtvis åt inte familjen tillsammans så detta måste ha varit något särskilt festligt tillfälle.
Dom är allt bra konstiga i det här landet, konstaterade ynglingen tyst för sig själv när han såg att systern delat hans ägg längs med i stället för tvärs över som man brukar göra i så civiliserade trakter som Älvsborgs län i Västergötland. Ägg är ändå ägg oavsett på vilket håll dom klyvts fast kokta ägg tarvar förstås salt och något sådant fanns dessvärre inte framdukat.
Bäst att börja visa lite initiativförmåga, tänkte den unge svensken, reste sig från bordet och gick bort till köksbänken för att hämta den burk med salt han tidigare lagt märke till. När han sedan tog för sig av saltet och spred ut det över sina ägghalvor vände sig alla 9 närvarande familjemedlemmar med förfärade blickar mot honom.
- Han tar salt på äggen - han kan knappast vara riktigt klok.. tänkte dem nog var och en tyst för sig själva och frågade sig samtidigt hur de kommande 11 månaderna skulle komma att te sig.
Till efterrätt dukades det fram ett fat med färsk ananas som skurits upp i små och vackra bitar. Samma syster som delat ägget sträckte sig då resolut efter saltkaret och tog en rejäl nypa salt som hon spred över fatet med ananas.
- Dom tar salt på ananasen - dom kan knappast vara riktigt kloka.. tänkte utbytesstudenten och bävade för vilka mer överraskningar de kommande 11 månaderna skulle bjuda på.
Det hade varit en lång dag och började bli sängdags och nu väntade den unge svensken ivrigt på att få reda på var det där rummet han skulle dela med brodern egentligen fanns…. ..
555, ja detta med att salta på saker och ting som jag gör men inte på allt fick du med i alla fall.
Underbar läsning.
Det här blir bara bättre och bättre! 
:good:
Mvh
Amja
Underbar läsning ser fram nästa episod.
Tack, och tack på förhand för fortsättningen!
MVH Tommy
TRE BLÅSNINGAR OCH EN DUBBELDUSCH
En kopia på familjens ansökan om att få bli värdfamilj hade skickats till Sverige och av den framgick att den svenske utbytesstudenten skulle komma att dela rum med den jämnårige brodern i värdfamiljen. Van av att även hemma i Sverige en bit upp i tonåren dela rum med sin lillebror såg han inga principiella problem i att dela rum med någon. Tvärtom betraktade han det snarast som en möjlighet att bli lite mer kompis med någon i familjen. Märkligt nog hade han inte riktigt samma generösa inställning till att dela rum med sin egen lillebror i Sverige.
Urklipp ur familjens dokumentation
Under första eftermiddagens husesyn spanade han efter rummet han skulle dela med brodern men hittade det aldrig. Inte heller hittade han någon dörr som skulle kunna leda till något okänt rum. Mystiken tätnade - kanske fanns det någonstans ett hemligt rum som man kunde komma till genom att trycka på en dold knapp och svänga runt ett av klädskåpen.
När det efter middagen blev dags att göra sig i ordning för natten fick mysteriet med den saknade dörren sin lösning - den fanns nämligen inte alls!
Den unge svensken skulle förvisso dela rum med den jämnårige brodern, men även med många andra familjemedlemmar också. I det gemensamma sovrummet fanns två dubbelsängar och den ena verkade bebos av en syster och en brorson medan mamman och en höggravid annan syster sov på golvet mellan dubbelsängarna.
Var skulle nu vår unge utbytesstudent sova?
Jo han skulle dela den andra dubbelsängen med den den jämnårige brodern och en två år äldre syster. Och eftersom detta var en vardag var det lågsäsong. Under helgerna steg beläggningen i rummet och golvet belamrades av fler tillresta familjemedlemmar och släktingar.
Egen säng fixad..
Det var kväll den första dagen i värdfamiljen och vår student hade redan blivit blåst två gånger, först på ett delat rum och sedan på egen säng... Men än var det inte slut. Innan kvällen var över skulle han åka på sin tredje blåsning.
I samma stund som den unge svensken börjat förstå men knappast smälta att han det kommande året skulle bo i något som närmast kunde liknas en sovsal där han skulle dela säng med två främlingar kliver pappan i plötsligt in i rummet.
Pappan i familjen var skollärare av samma gamla stam som förr i tiden kunde uppbådas även i Sverige. Han hade ägnat sitt yrkesliv åt att lära ungarna på orten att läsa, skriva och uppföra sig som folk. Ingen är för gammal för att lära sig något nytt var hans livsmotto och han deltog därför i olika distansutbildningar, bl.a. i engelska. Vår student var dock inte helt imponerad över pappans engelskakunskaper - det där med rummet han skulle dela med brodern och den egna sängen hade ju uppenbarligen blivit helt fel.
Sittandes med benen i kors på golvet mellan de båda dubbelsängarna frågade pappan med myndig skollärarstämma hur hans utländske familjemedlems namn egentligen uttalades. Långsamt ljudade han efter men fick inte riktigt till det utan brast ut i sitt karakteristiska och charmfulla bubblande skratt och sneda leende samtidigt som han spände sin milda men ändå bestämda magisterblick i den svenske studenten och utbrast på långsam och hackig engelska...
- Mai pen rai.. Your name is now Kriangsin Muanlamai.
Den unge svensken blev mållös. Först blåst på rummet, sedan sängen och nu sitt eget namn.
Frågan om vad han egentligen givit sig in på poppade upp i huvudet på den unge svensken? Hade han tagit sig vatten över huvudet och underskattat vad det innebar att så ung flytta in hos en vilt främmande familj i en liten håla i ett land på andra sidan jordklotet och som han dessutom knappt kunde kommunicera med. I det första brev han skickade hem till sin svenska familj beskrev han de första dagarnas kontraster.
”Det var som att springa in i en vägg när man kom till familjen. Först några dagar på ett skitkul läger med de andra utbytesstudenterna och sen direkt ut till ett ställe i bushen. Då kände jag mig inte alltför uppåt.”
Bortre sängen var en säng för tre. . . .
Den unge svensken var på den tiden en sportig kille och tränade och tävlade i terränglöpning. Han spelade även lite fotboll och volleyboll och detta sportintresse var nog en av förklaringarna till att han placerats i just denna värdfamilj. Yngste sonen i familjen, han som utbytesstudenten trodde han skulle dela rum med, var också en sportig kille som spelade mycket fotboll.
Brodern tränade förvisso inte löpning men eftersom han visste att utbytesstudenten var aktiv löpare erbjöd han sig den första morgonen att visa Banglen till fots vilket innebar en 5-6 km lång löprunda i lagom tempo. Rundan förlades så att den passerade skolan där den unge svensken skulle tillbringa sitt utbytesår.
Värdfamiljens hus hade två badrum. Ett större i markplan och ett pyttelitet i direkt anslutning till den gifte broderns sovrum på tredje våningen.
Efter löpturen var det dags för morgontvagning. Svensken och hans värdbror trängde sig in i det mindre badrummet, drog av sig alla kläder sånär som på kalsongerna och tvättade sig därefter grundligt genom att begjuta sig med svalt vatten som skopades upp med en ljusgrön plastbunke ur den murade vattenbehållaren.
Det var sommarlov och därför fanns det gott om tid för löpturer varje morgon, men aldrig mer genomfördes något gemensam dubbeldusch. Allt sedan den första morgonen i familjen har svensken kommit att tillbringa åtskilliga år i samma familj och han har då konstaterat att hans värdfamilj inte skiljer sig från andra thailändska familjer utan är väldigt pryd. Att duscha tillsammans förekommer inte och det är först i mogen ålder som han tror sig ha förstått varför det skulle duschas i par den där första morgonen.
Anledningen stavas förmodligen fördomar. Många thailändare verkar tycka att dom är det renligaste folkslaget i världen och att alla andra är åtminstone lite smutsigare. Kanske var det så att även värdfamiljen närde denna fördom vilket fick självbevarelsedriften att kicka in. Bäst att mota Olle i grind och se till att deras utbytesstudent hade vett att hålla sig ren för vilken vettig människa vill under ett år dela säng med en stinkande farang???
Vilken omställning, skulle kunna ta knäcken direkt på många att veta att man inte ens kommer få sova i en egen säng det närmsta året.
Sjukt intressant berättelse.
Verkligen tuff start! Inte lätt i den där åldern. Men vilken lärdom. Underbart att du skriver, jag vill läsa mera!!!! 100 karma till minst!!!!
TRE BLÅSNINGAR OCH EN DUBBELDUSCH
En kopia på familjens ansökan om att få bli värdfamilj hade skickats till Sverige och av den framgick att den svenske utbytesstudenten skulle komma att dela rum med den jämnårige brodern i värdfamiljen. Van av att även hemma i Sverige en bit upp i tonåren dela rum med sin lillebror såg han inga principiella problem i att dela rum med någon. Tvärtom betraktade han det snarast som en möjlighet att bli lite mer kompis med någon i familjen. Märkligt nog hade han inte riktigt samma generösa inställning till att dela rum med sin egen lillebror i Sverige.
Urklipp ur familjens dokumentation
Under första eftermiddagens husesyn spanade han efter rummet han skulle dela med brodern men hittade det aldrig. Inte heller hittade han någon dörr som skulle kunna leda till något okänt rum. Mystiken tätnade - kanske fanns det någonstans ett hemligt rum som man kunde komma till genom att trycka på en dold knapp och svänga runt ett av klädskåpen.
När det efter middagen blev dags att göra sig i ordning för natten fick mysteriet med den saknade dörren sin lösning - den fanns nämligen inte alls!
Den unge svensken skulle förvisso dela rum med den jämnårige brodern, men även med många andra familjemedlemmar också. I det gemensamma sovrummet fanns två dubbelsängar och den ena verkade bebos av en syster och en brorson medan mamman och en höggravid annan syster sov på golvet mellan dubbelsängarna.
Var skulle nu vår unge utbytesstudent sova?
Jo han skulle dela den andra dubbelsängen med den den jämnårige brodern och en två år äldre syster. Och eftersom detta var en vardag var det lågsäsong. Under helgerna steg beläggningen i rummet och golvet belamrades av fler tillresta familjemedlemmar och släktingar.
Egen säng fixad..
Det var kväll den första dagen i värdfamiljen och vår student hade redan blivit blåst två gånger, först på ett delat rum och sedan på egen säng... Men än var det inte slut. Innan kvällen var över skulle han åka på sin tredje blåsning.
I samma stund som den unge svensken börjat förstå men knappast smälta att han det kommande året skulle bo i något som närmast kunde liknas en sovsal där han skulle dela säng med två främlingar kliver pappan i plötsligt in i rummet.
Pappan i familjen var skollärare av samma gamla stam som förr i tiden kunde uppbådas även i Sverige. Han hade ägnat sitt yrkesliv åt att lära ungarna på orten att läsa, skriva och uppföra sig som folk. Ingen är för gammal för att lära sig något nytt var hans livsmotto och han deltog därför i olika distansutbildningar, bl.a. i engelska. Vår student var dock inte helt imponerad över pappans engelskakunskaper - det där med rummet han skulle dela med brodern och den egna sängen hade ju uppenbarligen blivit helt fel.
Sittandes med benen i kors på golvet mellan de båda dubbelsängarna frågade pappan med myndig skollärarstämma hur hans utländske familjemedlems namn egentligen uttalades. Långsamt ljudade han efter men fick inte riktigt till det utan brast ut i sitt karakteristiska och charmfulla bubblande skratt och sneda leende samtidigt som han spände sin milda men ändå bestämda magisterblick i den svenske studenten och utbrast på långsam och hackig engelska...
- Mai pen rai.. Your name is now Kriangsin Muanlamai.
Den unge svensken blev mållös. Först blåst på rummet, sedan sängen och nu sitt eget namn.
Frågan om vad han egentligen givit sig in på poppade upp i huvudet på den unge svensken? Hade han tagit sig vatten över huvudet och underskattat vad det innebar att så ung flytta in hos en vilt främmande familj i en liten håla i ett land på andra sidan jordklotet och som han dessutom knappt kunde kommunicera med. I det första brev han skickade hem till sin svenska familj beskrev han de första dagarnas kontraster.
”Det var som att springa in i en vägg när man kom till familjen. Först några dagar på ett skitkul läger med de andra utbytesstudenterna och sen direkt ut till ett ställe i bushen. Då kände jag mig inte alltför uppåt.”
Bortre sängen var en säng för tre. . . .
Den unge svensken var på den tiden en sportig kille och tränade och tävlade i terränglöpning. Han spelade även lite fotboll och volleyboll och detta sportintresse var nog en av förklaringarna till att han placerats i just denna värdfamilj. Yngste sonen i familjen, han som utbytesstudenten trodde han skulle dela rum med, var också en sportig kille som spelade mycket fotboll.
Brodern tränade förvisso inte löpning men eftersom han visste att utbytesstudenten var aktiv löpare erbjöd han sig den första morgonen att visa Banglen till fots vilket innebar en 5-6 km lång löprunda i lagom tempo. Rundan förlades så att den passerade skolan där den unge svensken skulle tillbringa sitt utbytesår.
Värdfamiljens hus hade två badrum. Ett större i markplan och ett pyttelitet i direkt anslutning till den gifte broderns sovrum på tredje våningen.
Efter löpturen var det dags för morgontvagning. Svensken och hans värdbror trängde sig in i det mindre badrummet, drog av sig alla kläder sånär som på kalsongerna och tvättade sig därefter grundligt genom att begjuta sig med svalt vatten som skopades upp med en ljusgrön plastbunke ur den murade vattenbehållaren.
Det var sommarlov och därför fanns det gott om tid för löpturer varje morgon, men aldrig mer genomfördes något gemensam dubbeldusch. Allt sedan den första morgonen i familjen har svensken kommit att tillbringa åtskilliga år i samma familj och han har då konstaterat att hans värdfamilj inte skiljer sig från andra thailändska familjer utan är väldigt pryd. Att duscha tillsammans förekommer inte och det är först i mogen ålder som han tror sig ha förstått varför det skulle duschas i par den där första morgonen.
Anledningen stavas förmodligen fördomar. Många thailändare verkar tycka att dom är det renligaste folkslaget i världen och att alla andra är åtminstone lite smutsigare. Kanske var det så att även värdfamiljen närde denna fördom vilket fick självbevarelsedriften att kicka in. Bäst att mota Olle i grind och se till att deras utbytesstudent hade vett att hålla sig ren för vilken vettig människa vill under ett år dela säng med en stinkande farang???
Hej
Det här med att sova i vad som närmast var en sovsal känner jag igen ifrån 80talet i Isaan, husen på pålar hade ofta bara ett rum som på kvällen delades av med tygskynken som skilde familjerna åt, t.ex mamma och pappa, äldsta dottern med familj, övriga tjejer och killar sov också åtskilda av skynken, sängar fanns inte alls utan vi sov på golvet.
Jag som ogift kille fick sova med 5-6 pojkar i varierande ålder och en liten grabb (Gaa) som då var 3-4 år brukade krypa över till mig på natten för att han frös och han kurade ihop sig i min ena armhåla, det gick bra att sova så här, jag fick inte ont i ryggen trots det hårda golvet, men det var lite spännande med alla okända ljud på natten, syrsor, grodor och paddor m.m.
Sen blev det ju till att gå upp samtidigt när tupparna började gala i gryningen, ingen tilläts ligga kvar utom möjligen en utlänning, barnen gick upp och hjälpte till att laga mat, städade och matade djuren, alla var väldigt noga med hygienen och tvättade sig med iskallt vatten ifrån dom stora lerkrukor som stod utanför huset, toalett var en nedsänkt toa i ett plåtskjul en bit ifrån huset.
Ska bli spännande att följa dina upplevelser, jag var själv i 25 års åldern när jag levde och bodde med bybor på landet under mina resor, då fanns det vare sig skyltar på engelska, ingen falang mat, nästan inga varuhus, inga 7-Eleven, svårt att få tag på öl och inget toa papper, men det gick bra ändå fastän att det kunde gå 5 veckor utan att man träffade en enda utlänning.
Med vänlig hälsning isan lover
Hej
. ingen tilläts ligga kvar utom möjligen en utlänning..,
..tvättade sig med iskallt vatten...
Med vänlig hälsning isan lover
I min värdfamilj gjordes inga undantag för utlänningar. Låg man och drog sig en sekund för länge kom snart ena syrran och ryckte av en täcket och körde upp en... ;-) Läs nästa avsnitt så förstår du varför man skulle upp i ottan.
Det där med iskallt vatten känner jag också igen. Vi hade väl iofs hyfsat jämnvarmt vatten, men ledningarna gick ju ytligt så på morgonen var det betydligt svalare än på kvällen. Tidiga morgnar längtade man ju inte precis efter en "ab-naam" i kallvatten och på eftermiddagarna när man kom hem svettig och dan var vattnet varmt. Aldrig är livet helt perfekt... 
SVENSK STUDENT SOPAR SÅPALÖST
Värdfamiljen bodde på den tiden i ett typiskt thaihus. Inte ett sånt där gammalt vackert klassiskt trähus med snidade ornament på taket utan ett fyravåningars smalt radhus i betong med platt tak, järngaller för fönstren och en gallerport lika bred som hela husets framsida. Mellan våningsplanen gick stupbranta trappor och dessa liksom alla golvytor och allt annat skulle skötas natuligtvis skötas om.
Under den brevväxling som föregått den unge svenskens ankomst till Banglen hade det framkommit att alla familjemedlemmar delade på hushållsarbetet. Till exempel sopade varje morgon den gamle pappan allmänningen utanför huset och dammade och putsade därefter för hand av familjens motorcykel och sin egen cykel. Ena systern steg upp kl 04.30 för att laga all mat som skulle ätas under dagen.
Huset nu.
Efter första morgonens löprunda med påföljande dubbeldusch kallade pappan till sig sin svenske familjemedlem för att gå igenom de hushållssysslor denne skulle ansvara för under det kommande året. Sysslorna bestod i att sopa de två översta våningarna med kvast och därefter krypa runt på alla fyra och torka golvet med en trasa som blötts ned i vatten utan rengöringsmedel. För att vinnlägga sig om att utlänningen trots kommunikationsproblemen förstått uppgiften, gick pappan ner på golvet för att handgripligen demonstrera hur jobbet skulle utföras.
Sopa med kvast gick väl an, tyckte utbytesstudenten, men att krypa runt på alla fyra och svabba med en gammal trasa in i minsta skrymsle verkade jobbigare och värre blev det när det stod klart att detta skulle göras inte en gång i veckan, inte heller varannan eller ens varje dag utan varje morgon och kväll från den dagen och under resten av utbytesåret.
Och då...
Lika djupt som den unge svensken suckade för sig själv, lika glad blev förmodligen hans jämnårige värdbror som i med detta arrangemang nu endast behövde ansvara för våningarna längst ned.
Efter ett par veckors krypande började en fråga så sakteliga krypa på vår student där han kröp runt med sin blöta trasa morgon och kväll. Familjen är ju inte rik, men inte heller fattig så en mopp med skaft borde dom väl ändå ha råd med. Det är ju faktiskt skaft på kvasten man sopar med….
Eftersom vår student under alla år behållt en tät kontakt med sin värdfamilj, har nycklar till huset och känner sig som en riktig familjemedlem har han under åren som gått efter utbytesåret tillbragt mycket tid boendes hos dem. När han ett och ett halvt år efter avslutat utbytesår för första gången kom tillbaka på besök noterade han dock något märkligt.. Man väcktes inte längre kl 05.30 vardag som söcken för att ägna en dryg halvtimma åt att krypa runt på alla fyra och städa. Och inte behövde man göra det på kvällen heller. Vad hade hänt?
Medan han under sitt år funderade på att investera en hel veckopeng på att köpa sig ett skaft för att underlätta svabbningen av golvet hade familjen nu hyrt in en tant som kom och svabbade golven en gång om dagen. Hade dom vunnit på lotto eller hur kunde detta annars hänga ihop?
Svaret har krupit fram med tiden. Att familjen de senaste åren inträtt i medelklassen tog pappan i värdfamiljen inte som intäkt för att sluta kräva av sina barn att dom lärde sig ta ansvar för även tråkiga men nödvändiga hushållsuppgifter. Alla skulle lära sig att göra skitjobbet och alltför lätt fick det heller inte vara. Denna princip drabbade alla som bodde under samma tak inklusive familjens svenske utbytesstudent och först när alla barnen gått ur gymnasiet och flyttat iväg för att studera fick det vara nog och han lejde en städerska istället.
Vår student tyckte naturligtvis att det fanns roligare saker med ett utbytesår än att köras upp i ottan även på helgerna bara för att krypa runt halva huset med en blöt trasa, men med dryga 25 års perspektiv och levandes i lättkränkthetens och curlingsföräldrarnas tidevarv kan han inte annat än tycka att pappan i värdfamiljen hade en sund och framsynt inställning till barnuppfostran. Så här i efterhand inser också den numera medelålders svensken att det nog även gjorde honom gott att krypa runt och svabba golv och att han genom detta även fick lättare att knyta an till sin värdfamilj.
Hur har jag kunnat missa denna fantastiska tråd i hela två veckor?
Nåväl, blev desto fler intressanta "avsnitt" att plöja utan en massa väntan emellan istället.
Väldigt intressant, och min första reflektion är att jag nog själv aldrig vågat göra det samma som 17-åring.
Bara tänker på hur mycket lättare livet antagligen var för de utbytesstudenter som valde USA.
Men som du själv skrev så var det antagligen nyttigt och lärorikt och förde dig och familjen närmare varandra.
fantastiskt:-)
Logga in för att svara.
