UTRESAN OCH ANKOMST
Fredagen den 13 mars 1987 kl 13 klev den unge mannen in på Arlandas utrikesterminal för att checka in på Thai Airways flight till Bangkok. Reveljen hade gått kl 04.30 och det hade varit en lång bilresa från hemmet i västsverige till Arlanda. Innan dom skildes åt stack ynglingens pappa till honom 500 extra kronor samt diverse förmaningar medan hans ömma mor kämpade med att hålla tårarna borta.
En öm moders sista koll på att väskan är ordentligt låst
Vår student hade bara flugit någon enstaka inrikesresa tidigare men nu skulle det minsann flygas på riktigt. Planet var stort och saknade förvisso speldosa men hade den tidens moderniteter i form av analoga hörlurar med gummislang. Studenten bläddrade så fascinerat i utbudet av dov och skrapig men samtidigt exotisk thaimusik att han helt och hållet glömde att ta notis om kvaliteten på flygplansmaten. Det enda han tycks ha reagerat över var mängden eftersom han i sitt första brev hem skrev:
- På planet försökte dom få oss att äta ihjäl oss. Hela tiden mer mat.
Trots att Thailand låg lika långt bort 1987 som det gör nu, tyckte ynglingen att det var en väldans lång resa. Han kände för att roa sig och tog en promenad runt i flygmaskinen och hamnade i pentryt i aktern. Någon öl eller annan stark dryckesjom bjöds inte, ty för sådant var han alltjämt alltför ung och saknade faktiskt även intresse för. Däremot stod där en tysk och en svensk och drack öl och utväxlade vitsar.
Flygplanet. Vår student satt på högersidan och vinkade..
Inte för att det blev någon dråplig historia typ ”tysken, svensken och utbytesstudenten” av detta möte, men roliga historier om intimumgänge med kameler i öknens sand och andra stolligheter utväxlades och enda anledningen till att denna händelse nästlat sig fast i studentens minne är att detta var sista gången han ledigt kunde umgås på tyska. Snart skulle han för första gången få prata engelska och ge sig i kast med ett krumelurspråk som var betydligt mer utmanande än att lära sig rabbla tyska deklinationer och ackusativstyrande prepositioner.
Efter 10 långa timmar svävade flygmaskinen äntligen in i thailändskt luftrum och den unge mannen fick för första gången skåda morgonljuset i sitt nya hemland. När han tittade ner såg han ett stort och dimmigt slättland där oändliga mängder fyrkantiga åkrar i olika gröna och gula nyanser låg sida vid sida. Det kan tyckas märkligt, men han gjorde en konstig association och trodde för ett kort ögonblick att piloten navigerat fel och att planet nu befann sig över Skåne en tidig augustimorgon.
Misstanken om att han var i Skåne vederlades i samma sekund som det lokala marsvädret gav sig till känna i glipan mellan flygplanskroppen och den långa korridoren in till terminalen. Don Muang var under ombyggnation och ganska rörig med folk överallt och längs ett staket stod en munk och tittade slött på de nyanlända lätt rosafärgade nordeuropeerna med framträngande svettpärlor i pannorna. Den unge svenske studenten fick nästan nypa sig i skinnet för att våga tro att det han nu såg omkring sig var på riktigt. Dom där munkarna han läst om i böcker fanns alltså i verkligheten.
Volontärer för utbytesorganisationen AFS
Volontärer från utbytesorganisationen väntade i folkvimlet och lyckades med något som lärarna hemma i Sverige trots idoga försök aldrig lyckades med - att få studenten att vilja tala engelska.
Tre svenska och två norska studenter med tillhörande packning lastades in i två alltför små personbilar. De unga skandinaverna drabbades av sin första lilla kulturchock när de fick närkontakt med den thailändska trafiken. Det var stekhett i bilen som på sin väg från Don Muang till förläggningen på idrottsanläggningen i Hua Mak i östra Bangkok passerade genom megastaden Bangkok. Storögt blickade de ut genom de nervevade bilrutorna och försökte ta in vad de såg runt om sig. Förvirringen förstärktes av det kassettband den thailändska föraren tryckte in i bilstereon. Pampiga tempel med tak som glittrande i morgonljuset passerades medan Roxettes musik dånade i bilens högtalare.
103 utländska utbytesstudenter med vår svenske student sittandes i rosa tröja ungefär i mitten
Totalt 103 st. studenter från länder i Amerika, Australien, Afrika, Asien och Europa skulle tillbringa fyra dagar på ett ankomstläger där dom skulle få sina första duvningar i det thailändska språket, kulturen samt lite kunskap i hur man vet hut i Thailand. Med dryga hundra jetlaggade ungdomar från jordens alla hörn som förlagts i stora sovsalar, blev det en hög stämning och alltför lite sömn. Vår unge svensk hade aldrig vistats bland så många nationaliteter tidigare och hans kunskaper i tyska försvann lika snabbt som en snögubbe på Sanam Luang en dag i april.
Utomhuspool tyckte den unge svensken var exotiskt. Tyvärr var schemat alltför späckat för att slappa länge vid poolen
Underbart är kort och på fjärde dagen var det dags för den internationella samlingen av förväntansfulla ungdomar att kamma håret och dra på sig sina finaste kläder. Det var nämligen dags för regeringens officiella välkomnande av årets kull av utbytesstudenter.
Bussarna med studenterna ledsagades av eskorterande motorcykelpoliser och stannade alldeles utanför ingången till regeringshuset. Egentligen skulle dåvarande premiärminister Prem ha tagit emot men han hade åkt på besök till Indien och studenterna fick istället hålla till godo med vice premiärminister Bhichai Rattakul som höll ett tal och bjöd på lunch. I ett brev hem beskrev studenten den vice premiärministern som en kul prick som skojade mycket och pratade väldigt bra engelska.
I Thailand måste man fotograferas i allsköns kombinationer och så gäller även om man träffar en vice statsminister. Vår student fick till och med en egen bild på sig och ministern ståendes hand i hand. Det var första gången den unge svensken fick träffa en livs levande höjdare och han är allt sedan dess mycket stolt över detta fotografi och undrar om dagens utbytesstudenter i Sverige får möjlighet att skaffa sig motsvarande bilder?
Tänk vilken trofé det måste vara för en ung mexikansk eller kenyansk utbytesstudent i Sverige att få en bild med sig själv ståendes med sina fingrar gulligt inflätade i självaste Jan Björklunds trygga hand..
