Att vara rökare i dessa tider är ingen dans på rosor, eller kanske är det just så det är?
Rosor har ju vassa taggar och det är man som rökare van vid. Alltid möts man av folk som har taggarna utåt och då är det är alltid vi som ska anpassa oss efter deras normer. Att de befinner sig på en plats där rökning är tillåten har ingen betydelse. Usch och fy.
Ska jag fika någonstans så frågar jag alltid om det är tillåtet att röka om man sitter ute. Får man inte det så kan jag välja att trots det ta en fika och röka vid ett senare tillfälle. Fikapausen blir då betydligt kortare eftersom en cigg är något som smakar bättre efter en kopp kaffe.
Får man röka utomhus så anser jag att jag då ska få sitta på den för rökning tillåtna platsen och röka så mycket jag vill utan att det ska kommenteras av ickerökare som har andra alternativ att sitta på men som trots det väljer att sätta sig där rökning är tillåten.
Som rökare har man med tiden fått lära sig att visa hänsyn på de flesta platser och de flesta av oss respekterar det utan vidare gnäll. Men möts vi av samma respekt av andra? Inte alls.
Rökare är den grupp i samhället som det är helt ok att se ner på. Det är helt ok att begränsa deras tillvaro och det är också helt ok att tala om för dem att de inte längre får röka ens på deras obetalda raster. Inga argument är för dåliga, inga påhopp är för låga, ingen hänsyn behövs visa dem och man kan inte vara tillräckligt rabiat eller visa nog förakt mot dem. Allt är tillåtet.
Som luttrad rökare så rycker man mest på axlarna och på sin höjd muttrar man lite om det tillsammans med någon annan rökare som också blivit förvisad till något kylslaget blåshål där de undanskymt och på nåder tillåts stå och puffa på sina rökverk.
Vi rökare är en minoritet i samhället numer, men en stor sådan, betydligt större än andra minoriteter eller människor med andra behov än de ”normala”. Ändå är det sällan vi visas tillnärmelsevis den hänsyn som de betydligt mindre grupperna visas.
Restauranger, skolor, myndigheter et.c. måste vara handikappanpassade för att tillgodose de behov som kan uppstå om det någon gång skulle vara nödvändigt. Kosta vad det kosta vill.
Vegetarianer får naturligtvis vegetariska alternativ var helst de befinner sig. Likaså glutenallergiker m.fl.
Äter man av någon anledning inte fläsk så finns det andra alternativ.
Att dessa och andra grupper får sina behov täckta är det väl ingen som reagerar mot, inte ens rökarna.
Men rökarna däremot, deras behov att få ta ett bloss då och då som rökare gör, de kan man bortse från. De kan man strunta i och deras behov kan man banalisera och negligera med övriga samhällets goda minne. Rökrum försvinner på både flygplatser och sjukhus. Någon MBL är det inte att tala om utan det är något vi ska acceptera utan vidare.
Att tillgodose rökarnas behov är relativt enkelt och billigt. Tekniken finns redan och utnyttjas på ett flertal platser redan idag. Så rent tekniskt finns det inget som hindrar att det skulle gå att ha avdelningar där rökning var tillåtet oavsett om det gäller restauranger, på flyget eller andra ställen. Finns det bara någon typ av ventilation så kan man ordna det på ett smidigt sätt och det kommer dessutom inte att störa omgivningen nämnvärt.
Om viljan fanns vill säga. Det är närmast där det brister skulle jag tro. Det är dessutom politiskt korrekt att klanka ner på gruppen som kallas rökare. Tänk om någon annan grupp i samhället tvingats ta emot så mycket hån och spe. Vilket ramaskri det hade blivit då.
Men eftersom vi rökare är vana vid det så tar vi det omaket det innebär för oss och anpassar oss så gott det går. Undantag finns alltid så klart. Men då anser åtminstone jag att det inte är att begära för mycket att de som inte röker visar oss litet respekt när vi sitter på en tillåten plats och röker. Man skulle kunna säga att det borde vara en självklarhet men så är inte fallet vilket man tydligt kan se i den här tråden bl.a.
Vi rökare är också människor. Fast inte lika länge.
