Resesällskap

22 minuter sedan, skrev Wanchai:

Din kompis vill kanske läsa om Thailand och börjar läsa på diverse thailandsforum. Han kanske reggar sig på MPR och läser denna tråd så löser sig problemet av sig själv.  😁

Knappast troligt.
Han är liksom inte med i Matchen. 🙄  
Han har hittills bara lyckats ta sig fram till en smartphone.

Hum...man skulle ju kunna fortsätta berättelsen med "Kompisens" märkliga utveckling under de senare åren.

1 timme sedan, skrev Batting:

Hum...man skulle ju kunna fortsätta berättelsen med "Kompisens" märkliga utveckling under de senare åren.

 

Snälla!?

MVH

Som ni förstår så har vi inte umgåtts specielt mycket sedan Kroatsien.
Jag har ju fått väldigt svårt för honom efter resan, men han är ju intressant som fenomen.
Han, jag och en gemensam kompis var iallafall ute på en liten krogrunda någon vecka efter resan.
Då visade det sig att han hunnit få korgen av tjejen han träffat precis efter att frun dragit.
Förutom det där snåla draget som han har så var det en trevlig kväll
I vanliga fall så brukar han tycka att man var och en för sig ska gå iväg till baren och beställa två öl.
Och så går man varannan gång.

Jag tyckte det var lite jobbigt då jag kanske inte altid hade lust att hålla hans tempo
Jag ville dricka i min egen takt och förstod inte varför han propsade på att absolut göra så där.
Till slut misstänkte jag att det byggde på att att han skulle passa på att smita hem när det blev hans tur.
Efter några öl bryr man sig inte om vem som köpte öl sist, ja förutsatt att men inte fungerar som han.
Jag bjuder gärna folk på öl, men inte om jag misstänker att någon medvetet försöker snika till sig en.
Nu var ju detta inte något problem då vi var tre.

Jag förstår inte hur man kan bli så där.
I ungdomen så träffade jag en gång på honom i grannstaden, han och hans dåvarande tjej.
Jag var på väg till bussen för att åka hem, men när jag fick syn på dem så frågade jag om jag kunde få skjuts?
Dom skulle ju ändå också hem och hade bilat dit.

”Ja men det kostar 5 Kronor!”, sade han girigt.
Han fick sina 5 Kronor, men jag kommer ihåg att jag skämdes å hans vägnar.
När jag senare berättade detta för en annan i ungdomsgänget så sade han, ”Jo men jag antar att även hans tjej fick betala”, och så himlade han med ögonen.

Han skulle ju verkligen inte behöva vara så där snål.
Han har inga släktingar.
Dom han hade har dött undan i rask takt och han verkar vara den enda och sista avkomman.
När vi var i tonåren så fick han ärva en gård ute på landet av någon slags bonus farmor.
Sedan snurrade det till för hans morfar så han fick överta den kåken som han sedan sålde efter att själv bott där ett tag..
Morfar hamnade i en liten lägenhet där risken för att ramla var mindre.
Några år efter det så dog hans mamma, och sedan även pappan.
Föräldrahemmet - Glufs!
Han var som ett sådant där slukhål, och sedan när även hans mammas kusin insjuknade och dog så ärvde han igen.

Han skulle ju inte behöva vara snål.
Det är en så otrevlig egenskap.
Det handlar inte bara om pengar, snåla människor blir beräknande inte bara när det gäller pengar.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men de verkar bli snåla även med vad som krävs av dem, ja oss allihopa.
Dom behöver aldrig bjuda till.
Det är vi, dom andra som ska anpassa oss.
Känner dom för att släppa blöta fisar i din närhet  så är det bara något som dom tycker att omgivningen ska acceptera.

Plötsligt när vi tre satt där på puben  kläckte den snåle fan ur sig att han tyckte det skulle vara en lysande ide att ställa upp en husvagn på min tomt så kunde han ju bo där…
 …”Du sa vad, sa du att du sa, eh?!!”
Jag mådde dåligt av att bara snudda vid tanken.
Jag förstod ju snåljåpens tanke.
Han hade blivit lämnad med en ganska nybyggd tvåa, och jag antar att den tärde på hans arv.
Nu tänkte han sälja den och flytta in i en husvagn och gå på min toalett, sno åt sig el m.m.

/forts.

1 timme sedan, skrev Batting:

Som ni förstår så har vi inte umgåtts specielt mycket sedan Kroatsien.
Jag har ju fått väldigt svårt för honom efter resan, men han är ju intressant som fenomen.
Han, jag och en gemensam kompis var iallafall ute på en liten krogrunda någon vecka efter resan.
Då visade det sig att han hunnit få korgen av tjejen han träffat precis efter att frun dragit.
Förutom det där snåla draget som han har så var det en trevlig kväll
I vanliga fall så brukar han tycka att man var och en för sig ska gå iväg till baren och beställa två öl.
Och så går man varannan gång.

Jag tyckte det var lite jobbigt då jag kanske inte altid hade lust att hålla hans tempo
Jag ville dricka i min egen takt och förstod inte varför han propsade på att absolut göra så där.
Till slut misstänkte jag att det byggde på att att han skulle passa på att smita hem när det blev hans tur.
Efter några öl bryr man sig inte om vem som köpte öl sist, ja förutsatt att men inte fungerar som han.
Jag bjuder gärna folk på öl, men inte om jag misstänker att någon medvetet försöker snika till sig en.
Nu var ju detta inte något problem då vi var tre.

Jag förstår inte hur man kan bli så där.
I ungdomen så träffade jag en gång på honom i grannstaden, han och hans dåvarande tjej.
Jag var på väg till bussen för att åka hem, men när jag fick syn på dem så frågade jag om jag kunde få skjuts?
Dom skulle ju ändå också hem och hade bilat dit.

”Ja men det kostar 5 Kronor!”, sade han girigt.
Han fick sina 5 Kronor, men jag kommer ihåg att jag skämdes å hans vägnar.
När jag senare berättade detta för en annan i ungdomsgänget så sade han, ”Jo men jag antar att även hans tjej fick betala”, och så himlade han med ögonen.

Han skulle ju verkligen inte behöva vara så där snål.
Han har inga släktingar.
Dom han hade har dött undan i rask takt och han verkar vara den enda och sista avkomman.
När vi var i tonåren så fick han ärva en gård ute på landet av någon slags bonus farmor.
Sedan snurrade det till för hans morfar så han fick överta den kåken som han sedan sålde efter att själv bott där ett tag..
Morfar hamnade i en liten lägenhet där risken för att ramla var mindre.
Några år efter det så dog hans mamma, och sedan även pappan.
Föräldrahemmet - Glufs!
Han var som ett sådant där slukhål, och sedan när även hans mammas kusin insjuknade och dog så ärvde han igen.

Han skulle ju inte behöva vara snål.
Det är en så otrevlig egenskap.
Det handlar inte bara om pengar, snåla människor blir beräknande inte bara när det gäller pengar.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men de verkar bli snåla även med vad som krävs av dem, ja oss allihopa.
Dom behöver aldrig bjuda till.
Det är vi, dom andra som ska anpassa oss.
Känner dom för att släppa blöta fisar i din närhet  så är det bara något som dom tycker att omgivningen ska acceptera.

Plötsligt när vi tre satt där på puben  kläckte den snåle fan ur sig att han tyckte det skulle vara en lysande ide att ställa upp en husvagn på min tomt så kunde han ju bo där…
 …”Du sa vad, sa du att du sa, eh?!!”
Jag mådde dåligt av att bara snudda vid tanken.
Jag förstod ju snåljåpens tanke.
Han hade blivit lämnad med en ganska nybyggd två, och jag antar att den tärde på hans arv.
Nu tänkte han sälja den och flytta in i en husvagn och gå på min toalett, sno åt sig el m.m.

/forts.

Lite onödigt är det väl att han ska lägga pengar på en husvagn.

Du har säkert ett rum i villan som du kan erbjuda honom.

Han är ju som du säger intressant som fenomen och med honom i huset har du ju större möjligheter att studera honom.

6 minutes ago, Alarik said:

Lite onödigt är det väl att han ska lägga pengar på en husvagn.

Du har säkert ett rum i villan som du kan erbjuda honom.

Han är ju som du säger intressant som fenomen och med honom i huset har du ju större möjligheter att studera honom.

Exakt!

Skulle kunna köra reality serier. Tjäna bra med pengar. 

1 minut sedan, skrev Mr atm:

Exakt!

Skulle kunna köra reality serier. Tjäna bra med pengar. 

Men då krävs nog lite sex också för att det skall inbringa de stora slantarna.

On 2021-02-04 at 23:02, skrev Alarik:

Lite onödigt är det väl att han ska lägga pengar på en husvagn.

Du har säkert ett rum i villan som du kan erbjuda honom.

Han är ju som du säger intressant som fenomen och med honom i huset har du ju större möjligheter att studera honom.

Han har redan en husvagn som står och ruttnar ute på landet.
Jag antar att det var den han hade tänkt använda, igen.
När han blev utsparkad första gången så bodde han i den.
Nä jag har nog studerat färdigt, det räckte med en vecka i Kroatien.
Jag har ju många gånger funderat på vad som kan skapa en sådan där människa, och jag har väl iallafall kommit fram till en förutsättning.
Han var ensambarn.
Nu blir ju absolut inte alla ensambarn giriga, men en del, och speciellt han.

On 2021-02-04 at 23:13, skrev Alarik:

Men då krävs nog lite sex också för att det skall inbringa de stora slantarna.

Jo men det tror jag nog att han skulle kunna bidra med.
När vi var unga så var han faktiskt ihop med en väldigt populär tjej.
Han brukar skryta med att han efter att de gjort slut ändå gick hem till henne och tjatade till sig sex.
Det låter ju jättemysigt med tjatsex, men jag antar att det var så han tog sig fram hemma i föräldrahemmet.
 "Jo men jag vill, andra får ju, buhu, buhu...".
 

Jag blev klart sur efter det förslaget.
”Vadå är du helt dum i huvudet?”
Han snäste som vanligt till och undrade varför det skulle vara så konstig ide?
”Äh, lägg ner det där!”, sade jag då, förmodligen ganska irriterat.
Jag menar, vem som helst förstår ju att man inte försätter någon i en sådan situation.
Speciellt inte någon som man tror är en vän.
Då tvingar man ju liksom fram ett avståndstagande.
Enda anledningen måste ju vara om han anser att det skulle vara ett fantastiskt erbjudande.

Nu tyckte jag inte att det var ens en tänkbar tanke så jag gjorde som jag brukade.
Jag beställde tre Jäger och bjöd mina ”Vänner” på innan jag tog bussen hem.
Jag hade ingen lust att vara kvar längre när idi*ten började komma med verklighetsfrämmande förslag.
Jag blev bara arg och irriterad av att tvingas förklara självklarheter för Puckot.

Sedan hördes vi inte av på ett tag.
Jag kommer ihåg att han dök upp en gång då han bl.a. stod och glodde in i mitt kylskåp.
”Vad äter du?”, frågade han när han konfunderad tittade in i kylen.
”Öh, ja mat!”, sade jag lite tvekande.
Vad fan, är karl helt hjälplös?

Sedan gick det ett tag innan vi hördes igen.
Jag hann resa till Thailand, London och Thailand igen.
Bangkok, Pataya, och Patong för att var mer exakt, och varje gång kändes det som om jag lyckats smita iväg.
När jag kom hem från Patong så började det pratas om något slags virus.

/ Forts.

8 timmar sedan, skrev Batting:

Sedan hördes vi inte av på ett tag.
Jag kommer ihåg att hen dök upp en gång då han bl.a. stod och glodde in i mitt kylskåp.
”Vad äter du?”, frågade han när han konfunderad tittade in i kylen.
”Öh, ja mat!”, sade jag lite tvekande.
Vad fan, är karl helt hjälplös?

Varför börjar du plötsligt benämna honom hen?

Kom din kompis med inviter?

2 timmar sedan, skrev Alarik:

Varför börjar du plötsligt benämna honom hen?

Kom din kompis med inviter?

 

Ett förhållande handlar ju om att ge och ta och redan som barn lär vi oss att kärlek alltid börjar med bråk.

45 minuter sedan, skrev Rillex:

Ett förhållande handlar ju om att ge och ta och redan som barn lär vi oss att kärlek alltid börjar med bråk.

Ja, i skolan räknade man med bråk.

3 timmar sedan, skrev Alarik:

Varför börjar du plötsligt benämna honom hen?

Kom din kompis med inviter?

 

Det hoppas jag verkligen inte DET var en ren feltryckning, men visst, inget skulle längre förvåna mig. 

Ja nu vet vi hur illa det där visruset drabbade oss.
Just nu känns det som om det aldrig kommer att bli någon mer resa.
Det var bara att ställa in sig på att det inte skulle bli någon semesterresa 2020.
Nu skulle det iallafall inte bli någon resa den sommaren vare sig med eller utav virus, men det viste jag ju inte då när jag kom hem från Patong.

Jag hade ansökt om ganska lite semester p.g.a. att jag tänkte mig en Jul/Nyårs resa till Thailand som vanligt.
En sådan resa kändes plötsligt väldigt långt borta, och den blev ju än mer avlägsen när magen pajade ihop mitt i trädgårdsarbetet under min korta semester.
Jag låg där på sjukhuset och försökte glädja mig åt att jag iallafall hunnit med några resor innan alla dessa hinder tornade upp sig.
Nu fick jag väl snarare hoppas på att slippa leva med en påse på magen.

När jag lite senare var ute och gick med min droppställning i sjukhuskorridoren så ringde min mobil.
Dom hade talat om för mig att det var viktigt att hålla igång.
Jag tittade på displayen och konstaterade att det var min f.d. reskamrat.
Jaha tänkte jag, han hade förmodligen fått reda på att jag låg på lasarettet.
Det var väl lika bra att svara, att liksom få det undanstökat.

Jag stod där med telefonen mot örat, och höll upp landstingsbyxorna med den andra handen.
Varför är det så dåliga resår i de där kläderna?
Jodå, han hade mycket riktigt hört att jag mådde dåligt.
Han erbjöd mig att ringa när som helst om jag fick det långsamt.
Det var ju snällt, och sedan försäkrade jag mig om att han förstod att jag inte fick ta emot besök.
”Det är ju trist, men du vet denna jävla pandemin sätter ju hinder vägen”, förklarade jag.

”Ja det är illa, man får ju knappt gå på puben längre”, fortfor han, ”men jag och
   damen var iallafall ute på en liten krogrunda i Lördags”.

”Damen?”, replikerade jag då lite frågande.

”Jag jag träffade henne på Gran Canaria”

”Gran Canaria?”
 

Ja det har jag berättat, sade han då lite forcerat precis som om han blivit påkommen.

Själv tyckte jag ju att detta lät förträfflig.
Han hade uppenbarligen träffat på ett annat resesällskap, och sedan träffat en dam som också tyckte om att resa
TOPPEN!
 

/ Forts.