24-28 december var det Sportdagar för grundskolorna i Krasang, vilket jag tänkte redovisa i den tråd som jag skapade för dessa tävlingar året innan (http://www.maipenrai.se/forum/t/17368-sportdagar-i-krasang/). Jag och Kan var dock bara med fram till lunch den 26 december, då Kan därefter hade tagit ledigt för att vi skulle kunna åka på en liten badsemester till Cha-Am/Hua Hin. Den 26 december var alltså Kans sista arbetsdag som lärare, men hon kommer att avtackas 4 januari. Egentligen skulle jag ha åkt tillbaka till Sverige redan idag (2 januari), men eftersom jag ville vara med vid avtackningen så har jag bokat om hemresan till 14 januari, vilket jag tror och hoppas är OK för mitt företag, då jag kan jobba en del på distans under de extra dagarna här i Thailand.
Innan vi åkte till Cha-Am/Hua Hin tänkte vi dock hämta upp Kans och Bibys UT-kort på Svenska Ambassaden i Bangkok och vi hade bokat hotell i Pak Chong, men vi kom inte iväg från Krasang förrän efter kl 19:30, så efter ett tag blev Kan trött och irriterad, då hon insåg att det skulle bli rätt sent innan vi kom fram till hotellet, särskilt eftersom hon behövde vila längs vägen och inte ville låta mig köra, då jag inte hade något giltigt internationellt körkort och dessutom ännu inte riktigt anpassat mig till tidsskillnaden. Eftersom hon var/är väldigt rädd för vad som skulle kunna hända om bilen gick sönder när det var mörkt, så började hon skylla på mig för att vi inte hade väntat med avresan till klockan 2 på natten, som hon ursprungligen hade föreslagit. Jag hade dock sagt att jag föredrar att åka en bit först och övernatta längs vägen, vilket hon då hade accepterat och hon hade också bokat ett hotellrum åt oss i Pak Chong, men det spelade tydligen ingen roll längre. Hon tyckte att jag inte borde ha gett något alternativt förslag alls, eftersom det var hon som skulle köra. När vi sedan kom fram till hotellet ca 23:30 trodde jag dock att problemet var över, men då vägrade hon gå ut ur bilen eftersom jag hade föreslagit ett färdalternativ som hon inte gillade. Jag tyckte dock att om hon verkligen inte gillade mitt förslag så skulle hon ha sagt det redan från början, inte när vi var drygt halvvägs till Pak Chong. Denna synpunkt ledde sedan till att vi inte kunde checka in och komma i säng förrän tre timmar senare (02:30)!
När vi sedan vaknade ca kl 6 på morgonen 27 december, var humöret fortfarande inte det bästa hos någon av oss, men vi bestämde oss i alla fall för att fortsätta resan och försöka hinna till Svenska Ambassaden innan de stängde kl 12. Detta lyckades vi också med, trots att vi inte kom iväg förrän kl 8, eftersom trafiken flöt på bra. Vi körde till Suvarnabhumi och parkerade bilen där, varefter vi åkte in till centrum med Skytrain. Vi åkte hela vägen till Phaya Thai, där vi sedan köpte nya biljetter med BTS till Nana station, som ligger alldeles intill One Pacific Place, där Svenska Ambassaden är beläget. Klockan 11:30 var vi framme och Kan och Biby kunde hämta sina UT-kort, men då dök nästa problem upp.
Kan hade tydligen (vid intervjutillfället) skrivit under med både för- och efternamn på underlaget för UT-kortet, vilket hon hävdar att hon blivit tillsagd att göra, dessutom av samma Thai-tjej som sedan lämnade ut UT-kortet. I passet hade hon dock bara skrivit under med förnamnet, så tjejen som lämnade ut UT-kortet nämnde att detta kunde bli ett problem senare. Då blev Kan åter irriterad, både på mig och på tjejen som lämnat ut UT-kortet, för att hon inte fått information tidigare om att det måste se ut på samma sätt på båda ställena. Jag tror dock själv inte att det verkligen är ett reellt problem, men Kan ville vara absolut säker och ville få information om vilka alternativ som fanns för att lösa problemet. Att skaffa ett nytt UT-kort skulle tydligen kunna ta upp till 6 veckor sade tjejen som lämnade ut det, men när Kan frågade om hon inte istället skulle kunna skaffa ett nytt pass med signatur som matchade UT-kortet så svarade tjejen inte alls, vilket gjorde Kan ännu mer irriterad, så att hon rusade därifrån utan sitt (men med Bibys) UT-kort. Jag plockade dock reda på det och följde efter, för att fråga varför hon reagerade så häftigt och fick till slut tag på henne utanför byggnaden. När jag frågade hur hon uppfattade situationen, så sa hon att ambassadtjejen också hade sett ner på henne på ett oacceptabelt sätt. Vi åkte då tillsammans upp igen och jag bad ambassadtjejen be om ursäkt för sitt uppförande och svara ordentligt på de frågor hon fått, vilket hon gjorde. Kan skällde också ut henne ordentligt. Vi fick dock aldrig fullständig klarhet i om det verkligen är ett problem om signaturerna på UT-kortet och i passet skiljer sig åt, men man måste väl ha rätt att ändra signatur någon gång?
Vi åkte sedan till Ministry of Foreign Affairs för att skaffa ett nytt pass, men Kan insisterade på att jag skulle ta reda på om detta verkligen skulle lösa problemet, då hon trodde att det fanns en koppling mellan UT-kortet och passet, vilket jag hela tiden hävdade att det inte finns. Det är ju det som är hela vitsen med UT-kortet istället för den stämpel i passet som man tydligen fick tidigare! Till slut fick jag tag på en person på ambassaden som kunde bekräfta vad jag redan hade sagt, så då blev hon litet lugnare. Det visade sig sedan att det tydligen är möjligt att skriva in en ny signatur (på sidan efter huvudinformationen) i det existerande passet, så då satsade vi på det istället för att skaffa ett helt nytt pass, vilket vi hann fixa till innan de stängde klockan 16. Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera som tänkt.
Det blev inga bilder alls från besöket i centrala Bangkok, då jag glömde kameran i bilen, men vi kom i alla fall tillbaka till Suvarnabhumi och gav oss av mot Cha-Am strax innan kl 18. Vi åkte då väg 9 och Rama 2 söderut och litet västerut, tills vi kom till väg 35, som vi följde tills vi kom till väg 4, som vi sedan följde hela vägen till Cha-Am. Nedan en bild på Bhumibol Bridge, som vi åkte över när vi lämnade Bangkok.
Vi bodde de två första nätterna på Regent Chalet i Cha-Am, dit vi kom ca 20:30 den 27 december. Nedan kommer några bilder från vår första kväll där. Först en bild från middagen på hotellets enda restaurang.
Till sist ett par mörkerbilder på dekorationerna på hotellområdet.
