Vi åkte sedan tollway rakt igenom Bangkok utan några som helst bilköer!
Här har vi kommit till en tollway-station.
Några fler byggnader längs vägen genom Bangkok.
Slutligen ett par bilder från när vi hade kommit ca halvvägs mellan norra Bangkok och Pak Chong.
Vi hann till Pak Chong strax innan kl 18 och eftersom det var mycket mer folk än vanligt så fick vi parkera på en bit längre ned än vanligt.
Mellan parkeringen och templet fanns ett stort hönshus, som tydligen drevs av munkarna.
Det var tydligen också två tempel intill varandra, så jag är inte säker på vilket tempel som hade hönshusen. Vi skulle dock till det övre, Wat Klong Talong.
Detta är ett krematorium för det nedre templet.
Innan vi gick ända upp till templet stannade vi och åt litet på denna lilla restaurang. Jag och Biby åt Khao Pad Moo och Kan åt en nudelsoppa.
I början när vi kom dit var det helt fullt i templets övervåning, så Kan och Biby satte sig istället på varsin stol på nedervåningen.
Man kunde därifrån via TV-skärmar se vad som skedde på övervåningen.
Kan och Biby var inte ensamma om att sitta och be på nedervåningen, men så mycket folk har det aldrig varit där tidigare. Enligt Kans syster var det tydligen ca 5000 personer totalt.
Så här fullt var det i själva tempelsalen på övervåningen.
Kan och Biby fick alltså inte plats inne i tempelsalen, så de satte sig istället strax utanför ingången.
Det var alltså fullt med folk även på de längsgående balkongerna på båda sidorna, där folk satt i tredubbla led med en smal gång däremellan,
Ett par bilder riktade mot huvudmunken längst fram i templet.
En bild riktad bakåt i lokalen, från en position längst fram.
Ca 20:40 var det ett avbrott, då många gick ned för att hämta något att dricka och en del förberedde sig också för att senare lägga sig i någon av sovsalarna.
Vi satt dock kvar, eftersom vi kom litet senare och vi hade redan tagit med oss vatten upp. Då träffade vi Kans vän Jeab, som nyss gift sig i Norge.
Många ställde sig också i kö för att få en almanacka av huvudmunken.
När det satte igång igen efter pausen lyckades Kan fixa platser till oss strax innanför ingången istället för strax utanför.
Kans syster Toy var också där och vi träffade henne när hon kom tillbaka efter pausen.
Det var många TV-kameror igång under evenemanget. Tidigare har de bara haft en eller två kameror och främst visat bilder på huvudmunken, men denna gång hade de åtminstone fyra kameror och vi (framför allt jag) var i fokus och visades på TV-skärmarna flera gånger. Det var förresten också officiella fotografer från templet som gick runt och tog bilder och när Kan kollade på deras hemsida på Facebook efteråt så fanns en bild av mig och en bild av Kan och Biby i kön för att få en almanacka huvudmunken med bland de utvalda bilderna från nyårsnatten.
När klockan började närma sig 23 var Biby trött och lade sig för att sova bredvid mamma.
Jag drog mig också tillbaka litet efter 23, men jag gick inte och lade mig direkt, utan gick först runt och tog några bilder.
Jag väntade också på att det skulle bli dags för fyrverkerier nere på stan, som då skulle synas bra uppifrån balkongen till den lokal där jag sedan skulle sova.
De två bilderna nedan visar folk som sitter på balkongen bakom tempelsalen, där de inte ser särskilt mycket av det som händer därinne, men de hör förstås bra även därifrån.
De som syns på den här bilden har inte ens ett fönster att se in i tempelsalen genom, men målningen är fin.
På markplanet pågick försäljning av T-shirts och andra klädesplagg med tryck som visar att man stödjer templet. Det var också många som köpte en sådan T-shirt för 199 THB.
Jag såg också många som hade träningsoverall med sådant tryck på, men jag vet inte hur mycket de kostade.
Innan jag gick och lade mig tog jag också ett par bilder från bönen på bottenvåningen, eftersom jag passerade det när jag hade varit på toaletten och borstat tänderna.
Nedan ett par bilder från den sal där jag sov tillsammans med ett par hundra andra, främst män och barn, som inte orkade eller ville be hela natten.
Min bädd är den som är riktad vinkelrätt mot alla andras. Troligen är det inte så lämpligt för en Buddhist att göra så, men det gäller ju inte mig. Det kan förstås också vara så att det bara är av praktiska skäl som alla andra bäddar är riktade ut från de längsgående väggarna och pelarna, men det fanns inga sådana platser kvar när jag kom, så jag fick ta vad som blev över. Jag hade dock mjukare bädd än alla andra, eftersom jag tagit med både kudde och ett tjockt täcke att ligga på och ett annat täcke att ha över mig.
Jag tog några bilder på dekorationerna i omgivningen. Först några elefantvaser utanför ingången på övervåningen.
Sedan litet dekorationer på avsatsen mellan våningarna.
Det fanns också en massa små keramikmunkar i trappan upp till övervåningen.
Det var också många skor i trapporna och skoställen, eftersom man inte får ha dem på inne i templet.
Skulle vara kul att se när allt var slut och alla skulle hitta sina flipflops 
Mvh
Amja
Jag tog några bilder på dekorationerna i omgivningen. Först några elefantvaser utanför ingången på övervåningen.
Sedan litet dekorationer på avsatsen mellan våningarna.
Det fanns också en massa små keramikmunkar i trappan upp till övervåningen.
Det var också många skor i trapporna och skoställen, eftersom man inte får ha dem på inne i templet.
Är det någon speciell anledning man åker till detta tempel?
Varför be i 12 timmar?
Hej BpaijingKatai,
Min fru och många andra (bland annat två av hennes systrar och flera andra som hon känner från Buriram och Krasang) gillar särskilt detta tempel, eftersom de tillämpar Vipassana Kammatan-meditation i samband med bönerna. Frun säger också att hon respekterar munkarna i detta tempel extra mycket också pga deras livsstil. Hon gillar inte många munkar som håller till i andra tempel i städerna, som ju inte alltid uppför sig exemplariskt, men ofta ber om en massa pengar för att ställa upp på något. Alla munkar vid detta tempel är tex vegetarianer och äter bara ett mål mat om dagen och begär inte en massa pengar av folk. Det kan också nämnas att en av fruns systers söner har varit munk vid detta tempel några månader och kommer att synas på några av de bilder som jag tänkte lägga upp härnäst.
Jag vet inte riktigt varför man skall be i just 12 timmar, men det görs vid speciella tillfällen, tex vid nyår. Ibland hålls det också "kurser" i Vipassana Kammatan vid templet och då brukar frun försöka åka dit om hon har möjlighet. Kurserna är dock ofta en hel vecka, men ibland har hon bara har möjlighet att delta ett par dagar.
/Mikael
Intressant att se och läsa om maratonbönen. Men det känns rätt skönt att min kära fru inte är mer religiös än jag. Det underlättar vardaglivet rätt mycket.
Nedan kommer några bilder från frukosten på nyårsdagens morgon. Maten kostade inget, då den var donerad av några av deltagarna.
Det fanns tre olika köer, beroende på vad man ville äta. Bilden nedan visar två av köerna.
Kan och Biby ställde sig dock först i den tredje kön.
I denna kö fick de någon slags soppa.
I anslutning till sopputdelningen fanns förstås ett bord med socker, chili, fisksås och andra kryddor.
Nedan ett par bilder på en av de andra matutdelningarna.
Här är Kans syster Toy, som redan hade ätit färdigt.
Här har Kan och Biby ställt sig i en annan kö efter att de ätit upp soppan.
Här har de nästan kommit längst fram i denna kö, då Toy kom och gav Biby ett par munkar, vilket jag också fick.
Här visar Biby upp sina munkar
och här visar Kan upp vad de nyss stått och köat för.
Efter frukosten var det dags för utdelning av mat till munkarna, ca 07:30, en timme efter frukosten.
På bilden nedan har folk förberett sig och lagt upp kassar med mat på stolar.
Här står Kan och Toy och väntar. Kan hade köpt tre matkassar för 100 baht styck, en var åt sig själv, mig och Biby. Dessutom tänkte hon att vi skulle ge litet pengar till alla munkarna. Toy tänkte bara ge pengar.
Här står folk och väntar på att munkarna skall komma i backen längst bort.
Här har Biby tagit en bild på Kan och mig, där jag håller i matkassarna.
Det var också kamerabevakning på denna aktivitet.
Här kommer nu munkarna, med huvudmunken i spetsen. Toys son Golf syns som nummer fem av munkarna, trots att han egentligen står som nummer 9 eller 10, men några av munkarna däremellan är korta eller dolda av någon annan anledning.
Eftersom munkarnas matskålar blev fulla ganska snabbt, tömdes innehållet successivt över i större korgar, som sedan bars iväg till annat ställe.
Här ser man hur huvudmunkens matskål har blivit full.
Nedan några närmare bilder när några av de andra munkarnas skålar fylls.
Här kommer Toys son som nummer tre av de munkar som syns ordentligt. En väldigt kort munk är dock strax framför honom.
Här är Toys son som nummer tre av munkarna.
och här syns han ännu bättre längst till vänster.
Nedan kommer ytterligare några bilder från utdelningen av mat till munkarna vid templet Wat Klong Talong i Pak Chong, på nyårsdagens morgon.
Som synes var det inte bara jag som tog bilder på munkarna.
Här ser man hur mycket mat som samlades in.
Efter utdelningen av mat till munkarna gav vi oss iväg mot Krasang.
Innan vi kom till bilen passerade vi dock den skola som hör till templet nedanför.
Liksom på Kans skola hade de bilder av lärarna på väggen.
Det fanns också palmer med ganska mycket kokosnötter vid skolan.
Vår bil var en av de sista som var kvar på parkeringen, klockan 8.
Det var också utdelning av mat till munkarna nere på stan i Pak Chong, men vi gav inget till dem.
Efter 20 minuter kom vi till Lam Takhong-dammen, där vi stannade en stund, så att jag kunde ta några bilder och Kan kunde vila en stund, eftersom hon ju inte sovit något på hela natten och vi hade tre timmar att köra hem till Krasang.
Först tog jag några bilder på själva dammen och naturen kring dammen.
Efter en stund bad några ungdomar att jag skulle ta en bild av dem vid en sten som säger "gateway to Isan", vilket jag gärna gjorde. Jag bad då dem ta en bild av mig också, trots att jag fortfarande hade tempelkläderna på mig.
Slutligen tog jag några bilder av de fasta och mobila matstånd som fanns på platsen.
Logga in för att svara.
