Titt som tätt vädras den kinesiska turistinvasionen i Thailand och många förundras nog över hur det Kina, som vi alla växte upp och såg som hopplöst maoistiskt efterblivet, helt plötsligt blivit en världsmakt. Många är nog de västerlänningar, framförallt äldre, som fortfarande inte tror på att Kina är en världsmakt på nästan alla områden.
Tidigare i veckan var jag i Ningde. Om ni aldrig hört talats om staden så oroa er inte över det; är nog inte många i Shanghai eller Peking som känner till staden heller; lite som ett kinesiskt Långshyttan. Ningde ligger i kustprovinsen Fujian, från vilken många av de kineser som flyttade till Sydostasien kom från. Det är ett bergigt område som till för 20 år sedan nästan enbart levde på teodlingar och fiske.
Jag var där första gången för 12-13 år sedan och det tog 6 timmar från flygplatsen i Fuzhou via snirklande vägar runt bergstopparna. Det vackraste landskap jag sett i Kina men också den sorgligaste förstörelsen. Stålverk, pappersbruk och cementfabriker som pumpade ut tusentals kubikmeter obehandlat avfall rakt ut i havet bland ostron- och räkodlingar. I förrgår tog det 1.5 timme från flygplatsen via ett 20-tal kilometerlånga tunnlar och istället för ett gästhus bodde vi på ett hotell som får Grand i Stockholm att blekna (man får inte titta för noga givetvis eller försöka öppna några lådor, men ändå). På kvällen var jag ute och käka med en av våra svenska servicekillar som varit där mycket. Vi hamnade på en schysst restaurang där ett band med västerlänningar spelade; en trummis från Ukraina, en basist från Lettland, en Grek på gitarr och en slovakiska med stor snok, och lyckligtvis ändå större bröst, vid micken. Min kollega berättade att det fanns en restaurang till med ett internationellt band samt flera barer med blonda brudar från Rumänien och Moldavien samt några fakeblondiner från Uzbekistan och Tajikistan. Han hade också träffat på flera engelskalärare från England och Australien.
Varför skriver jag det här? Därför att jag tycker att det är intressant, om än lite skrämmande, att det sker ett så tydligt paradigmskifte i världen. Vi är vana att Asiater kommer till Europa och tar skitjobb som ofta är illegala och helt utan anställningstrygghet. Att som västerlänning jobba i Asien har generellt sett alltid betytt en välbetald expat i någon managementposition. När nu unga EU-medborgare tar jobb i provinsiella industristäder i Kina och får lön i handen så är det nog dags att på allvar inse att vår tid som Herren på Täppan börjar gå mot sitt slut. Inte så att inte Kina har en miljon problem, för det har de, men de kommer en dag vara nummer ett i världen och många av dagens unga i Europa kommer en dag jobba för kinesiska företag, precis som många av dagens unga kineser jobbar/jobbat för västerländska, japanska och koreanska företag.
