Personer som jag minns...

Hej

Tråden har väl spårat ur lite för tillfället, men jag känner mig tvungen att förklara min syn på skillnader mellan staden

och landet.

Jag jobbar ju i stan men bor på landet och tycker mig märka en markant skillnad.

I stan har vi svårt att samla ihop t.ex ett kompisgäng, jobbgäng eller släktträff beroende på att alla är upptagna inte bara

på arbetstid utan även på en stor del av fritiden, med alla möjliga saker, inte minst övertid och skift.

På landet går folk ihop och reparerar vägen, fiskar hummer, jagar, kanske bastar på fredag, samlas organiserat eller

träffas spontant och ett litet kalas kan uppstå lite när och var som helst o.s.v, man gör mycket tillsammans.

När jag kör i stan så är det max en meters lucka och fort ska det gå, om någon tvekar ensekund är tutandet och

fingerpekandet igång, i rondellerna tränger man sig in och lämna företräde har mer blivit gasa och försök hinna före.

På väg ifrån stan på motorvägen går det undan och trafiken är hänsynslös.

När jag kör av motorvägen och kommer ut på landsvägen så kan man koppla av hastigheten sjunker och folk börjar visa

varandra hänsyn, nu kan man helt plötsligt släppa fram varandra och t.o.m vinka igenkännande till varandra.

Nästa mindre väg blir tempot ännu lägre och nu kan man t.o.m möta en och annan som är onykter och kör, men det vet alla vem

det är och han kör långsammast av alla just för att inte krocka, nu kan man t.o.m stanna om man möter någon och prata lite

med varandra.

Så är det på vardagarna på landet, men på fredag- söndag kommer badgästerna och då är hetsen i trafiken flyttad även till

oss på landet.

Om man handlar i stans stora varuhus så ska det också gå fort och att bli påkörd bakifrån av stressade människor med

kundvagnar är inte ovanligt, skrikande barn dras omkring trötta efter att ha väckts mitt i natten av en mamma som ska jobba.

På landet stannar man i lanthandeln på vägen hem, och kommer man kl 15.00 så bjuds alla kunder på kaffe och bullar

tillsammans med personalen i deras fikarum, ibland även tårta.

Här behövs inga kreditkort eller id alla känner varandra sedan generationer.

Barnen är oftare hemma hos sin mamma och slipper väckas mitt i natten, och att slipper dras iväg mot sin vilja.

Ska man handla virke i stan så är det också i varuhus numera, ingen av personalen är kunnig i det dom säljer och du får s

själv klara det mesta.

På landet åker vi till bonden som sågar hemma, där kostar allt 50% av vad det gör i dom nästan obemannade byggvaruhusen.

Är han inte hemma så har du hans tillstånd att själv lasta och mäta upp det du behöver och kan betala det nästa gång du

kommer förbi.

Är han hemma så bjuds man obligatoriskt på nybakat och kaffe i trädgården och en snaps till är heller inte ovanligt.

En gång satt vi inne hos honom och drack kaffe när en stor Merca körde in på gårdsplanen, jag påtalade att en kund hade

kommmit, men han ignorerade honom helt, till slut kom kunden och knackade på, då bad bonden honom vänta utanför tills vi

hade ätit färdigt.

Han förklarade då att ju finare bilar och kläder dom hade ju mindre pengar hade dom, och dom enda gånger han hade blivit

blåst så var det av såna "folk".

Dom får inte röra någonting utan att betala kontant sa han, och kaffe får dom köpa själv.

En sak som också skiljer stad mot landsbygd är att i stan stirrar man rakt fram i bussar och tåg, man vill inte bli

tilltalad av okända, ev farliga människor, speciellt utlänningar blir osynliga.

På landet missar man nästan aldrig ett tillfälle att prata även med okända människor, detta upplevs mycket positivt av dom

få utlänningar som finns här.

Vi parkerar våra fordon cyklar, mopeder, bilar och traktorer med nycklarna i dygnet runt ingen behöver oroa sig för att

något ska hända, försök det i stan.

Vi behöver inte låsa våra hus eller redskapsbodar när vi inte är hemma, på sin höjd lägga nyckeln under dörrmattan om man

är borta en längre tid, ingen skulle komma på tanken att stjäla något, försök det i stan o.s.v

I stan rusar man omkring och man hinner inte prata med alla man möter, kanske inte ens med sina grannar.

På landet skulle det anses vara direkt oartigt att inte växla några ord med dom man möter även om man egentligen inte har

tid.

Jag skulle kunna hålla på att skriva om skillnader mellan stad och landsbygd länge till men detta borde räcka för att dom

flesta ska se att stora skillnader finns.

Mvh Isan Lover

Bra inlägg men hann tyvärr inte läsa hela.

Det måste vara den där jävla utbildningen som ställer till det for mig, jag är alldeles for komplicerad och mitt liv likaså. Hur jag än forsoker sa lyckas jag alltid hitta delar jag inte gillar bland det jag gillar och vice versa. Tänk om jag vore outbildad och simpel som IL, vad lätt och rosenskimrande mitt liv skulle kunna vara då. Vitt är vitt och svart är svart, inga nyanser som man måste ta hänsyn till och som gor att att det blir svårt och krångligt att vara så där underbart kategorisk som bara en äkta naturmänniska kan vara.

Och nu vet du även att man inte kan lita på personer som kör Merca. Jag vill gärna veta vilka andra bilmärken vars ägare man bör ignorera. Finns det någon lista?

Och nu vet du även att man inte kan lita på personer som kör Merca. Jag vill gärna veta vilka andra bilmärken vars ägare man bör ignorera. Finns det någon lista?

Enligt IL, ju dyrare bil dess mindre kan du lita på dom

Enligt IL, ju dyrare bil dess mindre kan du lita på dom

Men då blir det ju krångligt. En ny Skoda kan ju kosta mer än en begagnad Merca. Nu fick jag verkligen huvudvärk. Åh vad jobbigt det är att tänka. Jag tror jag nöjer mig med att de med tyska bilar är opålitliga. Då kan man väl inte vara helt fel ute, eller?

Men då blir det ju krångligt. En ny Skoda kan ju kosta mer än en begagnad Merca. Nu fick jag verkligen huvudvärk. Åh vad jobbigt det är att tänka. Jag tror jag nöjer mig med att de med tyska bilar är opålitliga. Då kan man väl inte vara helt fel ute, eller?

Glöm då inte dom med fina kläder

En slutsats man kan dra borde ju vara att ingen här som skriver många inlägg kan bo i någon stad. Vi måste vara lantisar allihopa. Bra folk de där MPR'rarna. Fast nu kommer jag ihåg en som alltid skriver att han inte har haft tid att skriva så mycket här eftersom han gjort det ena eller andra, fiskat hummer eller vad det nu kan vara. Kanske är det så att man prioriterar sin tid olika och att folk är olika när det gäller stress även om de bor på samma ställe? Nä nu blev det så där jobbigt i huvudet igen.

Tillbaks till ruta ett. Stad och merca - dåligt. Bo på landet bra. Finns det några speciella bilmärken som är bra? Finns de någon som tillverkas på landet? I så fall tycker i alla fall jag att den bilen är bra.

Nej.. slutsatsen är helt enkelt att ju billigare bil och billigare/fulare kläder - destu trovärdigare i affärer.

Är dina kläder sen trasiga och du desutom sparar in på både schampo, tvål och rakblad så är du i det närmaste garanterad lån på banken.

Varför inte göra som vi gör?

Att bo i stan.

Och ha goda vänner på landet (läs IL med familj).

Och ha goda vänner i Pattaya (läs Nobuzz med familj).

Och ha allt-i-ett vänner (läs Vaxet med familj).

Vi tycker alla är snälla eftersom vi blir bortbjudna ibland.

Nej, skämt åsido.

Vi trivs i ert sällskap.

Och är säkra på att när vi alla ses på riktigt så kommer vi att trivas med varandra.

---

---

Den 30:e oktober har vi sista farväl-ceremoni för min far i Roi-Ett.

Alla som vill och har tid är välkomna.

Nu hoppas vi på att de närmaste vännerna från forumet kan vara med.

Vi ser fram emot att träffa er!

---

Lite info om sista farväl-ceremoni för de avlidna.

I vissa delar av Isan har man begravning. Sedan förvarar man askan i någon slags urna eller en glasburk tills de efterlevande har råd och möjlighet att ha en sista farväl-ceremoni. Efter vad jag har förstått så är själen kvar hos oss tills vi har tagit sista farväl. Sen kan själen vandra vidare till nästa steg. Kanske födas om???

Det är vad jag har förstått. Men jag har pratat med några tjejer från Isan. Det verkar inte vara någon som har fått samma bild som jag.

Vad har jag fått det ifrån då?

Har jag bara drömt om det? Det vet jag inte. Men så har jag uppfattat det i alla fall.

---

Efter ceremonin sätter man urnan eller askan i Thath (mini-pagoda som man ibland er på tempel, eller i muren på tempel, eller på basen på tempelbyggnad. Det motsvarar gravsten, tycker jag. För man brukar ha någon skylt som visar till vems minne denna plats är. Skylten ger ungefär samma information som det som visas på gravsten. Ibland har man foto på den avlidne på skylten också.

---

---

Den här ceremonin är väldigt speciell för mig eftersom jag missade pappas begravning. (En lång historia. Om jag är redo kommer jag kanske att publicera texten här på MPR. Nu är det bara SoiSixten och Banthai som jag känner sån närhet till och tillit att jag vill dela med mig de vissa jobbiga minnen.)

---

En sådan ceremoni kan man göra stor eller liten.

Själv vill jag ha en liten sån. Det behöver inte kosta så mycket pengar, tycker jag.

Men andra som är med och bestämmer vill ha en riktig stor Tamboon (make good merit) och dra in pengar till templet i samband med det här.

Men det kommer att bli kul att alla syskonen samlas igen.

Vi kommer bra överens även om vi har olika mammor. Pappa kommer nog att bli glad.

Nu har tre av hans barn tagit universitetsexamen. Det var hans dröm. Han var första generation från byn som lyckades få sig bra utbildning och bra jobb (enligt Isans mått).

Och så mycket jag ser så har vi varit bra människor och inte tagit på oss för mycket synder - än.

---

Det ska bli kul.

Jag ser fram emot det.

---

Kan tillägga att min lillebror kommer att bli munk en kort period.

Lilla systern har bokat ett stort känt Morlam-grupp för typ 62,000 Baht. Ursäkta att jag nämner belopp. Jag tycker det

---

Mvh

Magrood

Ps Glömde säga tack till Wille och Gubben för era berättelser.

Jag har sett svenska samhället tagit hand om barn och ungdomar som har det svårt och tänker

"Tackar svenska staten", typ.

Hej Magrood

Tack för att du inte tog illa upp, för att några av oss spårade ur i din seriösa tråd.

Jag har ju precis som du vänner i både stad och landsbygd, och både rika och fattiga vänner precis som dom flesta andra.

Men jag trivs bäst med ett lite lugnare tempo och ser det som en fördel om folk känner varandra och har tid att bry sig om varandra, t.ex som i en by i Isaan eller på den svenska landsbygden.

Jag tror faktiskt att dom allra flesta ser och upplever skillnader (både positiva och

negativa) mellan städer och landsbygd, även om dom inte vill erkänna det i den här tråden.

Och jag ser det som helt naturligt att medlemmar på forumet tycker och tänker olika, vi är ju inte stöpta i samma form.

Åter till ämnet, vi skulle gärna närvara men vi kommer inte fram i tid, anländer den 18 november.

Vi har samma uppfattning som dig angående "sista farväl cermonin" och någon annan förklaring har jag aldrig hört i Isaan.

Jag önskar er en trevlig cermoni och en lyckad Tamboon med Morlam och allt.

Mvh Isan Lover

Hej vännen, hoppas allt är bra med er.

läste bara snabbt igenom tråden, har inte varit aktiv

sedan många månader.

Bara hälsning från en vän.

Christian

Hej och tack Magrood. Jag tyckte det var särskilt intressant att läsa om din pappa. Det är inte så ofta man hör positiva berättelser om män i Thailand. Oftast får man höra om dåliga pappor, makar e t c. En pappa som älskar och bryr sig om sina barn är fint att höra om. Jag skulle vilja höra mer om riktiga thailändska familjefäder.

Pele

Nu är ceremonin färdig.

Har en hel del att berätta mer om och lite bilder från de dagarna också.

Får återkomma när tids finns.

---

Pele

Många thaimän som jag känner är väldigt snälla.

---

IL

Hoppas ni har det trevligt i Thailand.

Vad skönt det måste vara för er lille att slippa höstmörker, kylan och massa kläder...

---

Hej vännen, hoppas allt är bra med er.

läste bara snabbt igenom tråden, har inte varit aktiv

sedan många månader.

Bara hälsning från en vän.

Christian

Hej vännen!

Tänker på er också.

Lillen har börjat ta sina första 5 steg nu. (Jag har sett 4 men tror Svarten sa att han hade sett 5... he he he lite kapprustning här, eller? )

Bilder på honom finns på min blogg.

Kramar

Magrood