Pengar till henne...

Hur har ni som fått hem era respektive på UT löst det rent ekonomiska innan hon fått egen inkomst?

Jag har en fundering som jag ventilerat med några bekanta, att jag ger henne 3000:-/månad som ska räcka till "allt" hon kan tänkas behöva. Det ska räcka till pengar hem, fika/mat ute i skolan om hon vill, busskort, "tjejgrejer" som smink osv. Det som blir över får hon spara eller skicka hem eller vad hon vill. Kläder mat och hyra står jag för. En del säger att thaikvinnor är "värdelösa" med pengar och slösar bort dem omgående (Jag tror väl knappast att ALLA är sånna), en del tycker att det är för mycket/litet...

Min tanke är att hon ska känna sig lite fri, inte behöva komma med mössan i hand när hon vill ha pengar, utan kan känna att hon har eget kapital.

Hur gjorde/gör ni?

Hm lurigt det där.

Eftersom att vi är gifta och bor ihop så har vi gemensamt ansvar, nu är det ju som så att jag som man är den som drar in mest pengar vilket jag antar att det är det vanligaste i familjebildningar med utländska medborgare.

Min fru vet hur mycket pengar som kommer in och hur mycket utgifter vi har, så vi delar givetvis på ansvaret och eftersom det är min fru och inte mitt barn som ska få "månadspeng".

Så jag förstår inte varför man ska ge sin fru någon form av "månadspeng", min fru är vuxen nog att vara delaktig i familjens ekonomi, vi har dubbla bankkort jag till hennes bank och hon till min bank.

Hon sköter oftast räkningarna då jag stundtals är borta på jobb i längre perioder.

Jätteenkelt fungerar hur bra som helst.

min tirak (älskling) har eget visacard som är knutet till mej, jag ser hur mycket hon har på kortet men kan inte föra över från hennes till mej, jag ser till att hon alltid har 1000kr, så får det bli tills hon börjar tjäna egna pengar, funkar bra tycker jag,

Kanske låta henne sköta mat kontot så får hon ju pengar så att säga samt du slipper handla

och innan hon har nån inkomst så behöver hon ju lite för att inte känna sig som en fånge.

Som det är nu har min fru ingen egen inkomst så hon får lite fickpengar överförda till sitt Visakort som ska räcka till det nödvändigaste.

Behöver hon mer pengar för inköp av tex vinterkläder eller dylikt så betalar jag.

Hon är ansvarig för hushållskassan och dom pengarna ska räcka till mat och alla småsaker till hushållet.

För oss fungerar systemet bra och det har aldrig varit något strul om pengar.

Inte för att måla fan på väggen men bara för att du ger henne 3000:- så är det inte säkert att hon känner sig fri.

För det är alla fall dina pengar som du ger henne och inte nått som hon tjänat själv.

Men du ska göra det som känns bra för dig och inte skadar din ekonomi.

Hm lurigt det där.

Eftersom att vi är gifta och bor ihop så har vi gemensamt ansvar, nu är det ju som så att jag som man är den som drar in mest pengar vilket jag antar att det är det vanligaste i familjebildningar med utländska medborgare.

Min fru vet hur mycket pengar som kommer in och hur mycket utgifter vi har, så vi delar givetvis på ansvaret och eftersom det är min fru och inte mitt barn som ska få "månadspeng".

Så jag förstår inte varför man ska ge sin fru någon form av "månadspeng", min fru är vuxen nog att vara delaktig i familjens ekonomi, vi har dubbla bankkort jag till hennes bank och hon till min bank.

Hon sköter oftast räkningarna då jag stundtals är borta på jobb i längre perioder.

Jätteenkelt fungerar hur bra som helst.

Uniefär så har vi det också. Jag jobbar och frun går på komvux med ett bidrag på ca 2500kr/mån. Vi har ett gemensamt bankkonto men varsitt kort. Därför vet min fru hurdan inkomst vi har samt hur mycket utgifter, vi delar självklart på allt. Det fungerar toppen här också.

Som det är nu har min fru ingen egen inkomst så hon får lite fickpengar överförda till sitt Visakort som ska räcka till det nödvändigaste.

Behöver hon mer pengar för inköp av tex vinterkläder eller dylikt så betalar jag.

Hon är ansvarig för hushållskassan och dom pengarna ska räcka till mat och alla småsaker till hushållet.

För oss fungerar systemet bra och det har aldrig varit något strul om pengar.

Inte för att måla fan på väggen men bara för att du ger henne 3000:- så är det inte säkert att hon känner sig fri.

För det är alla fall dina pengar som du ger henne och inte nått som hon tjänat själv.

Men du ska göra det som känns bra för dig och inte skadar din ekonomi.

Skulle det inte vara er ekonomi, verkar som att många har en benägenhet att de sina utländska fruar/sambos på ett konstigt sätt

Jag ger min sambo mitt visakort och hon får ta ut det som anses nödvändigt. Hon har bra koll på det mesta. Det där med månadspeng känns... uhm... lite oseriöst i mina ögon iaf. Såklart att hon frågar om det är nåt specifikt som kanske springer iväg i ett antal kronor. Men jag vill att hon ska känna sig som en partner och inte behöva be om självklara saker.

Fan, tänk själv om du flyttar till andra sidan jordklotet till din nya brud.. och sen behöva be om pengar eller att hon köper allt och sen är det bra. Det är ju ändå ett stort steg att lämna allt vad man hade i sitt dåvarande land med jobb och egen inkomst och allt annat som tillkommer. Nej, jag tycker du ska skita i det där med månadspeng. Om du inte är villig att ge henne ditt visakort, så ta ut några tusen åt gången och lägg dom i ett skåp eller nåt, och säg till henne att använda dom pengarna när hon vill ut och handla. När det börja sina är det bara ta ut mer deg.

Tjåck dii!

Mhmmm, marigt... Vi är/blir ju bara sambos, inte gifta och ett relativt nystartat förhållande. Min tanke var ju att hon skulle känna sig, ja, lite oberoende, inte behöva komma och be om pengar till minsta lilla. Min tanke för framtiden är ju att vi ska ha delad ekonomi. Att alla pengar hamnar i en gemensam pott typ där det sen plockas efter behov. Inte som jag haft det en annan gång, alla kvitton sparades och sen en gång i månaden skulle vi räkna, dra av och lägga till och sen betala. Jag är inte snål och tyckte att det var ett ganska trist förfarande...

Om allt funkar som jag flaggat för kommer hon att arbeta sida vid sida med mig i min verksamhet, sköta bokföring och hjälpa till i det dagliga arbetet och bli min partner/kompanjon. Jo, jag drömmer väl lite då Men i ett sånt läge sitter vi ju liksom i samma båt med full koll på alla inkomster och utgifter.

Men fram till dess, känns det dumt att ge henne pengar, som lön typ, eller ska hon få komma och be? Jag lutar ju åt att sätta in 3000:- på hennes konto... Inga kommentarer om summan?

tomurdoc: Känns bra att ha kommit till den punkten kan jag tro, jag vill dit jag med. Men som jag skrev, nu kommer hon ju, utan pengar. Lite skillnad att berätta hur du har det nu Gav du henne inga pengar innan hon fick egna inkomster?

Serath: Jag gillar att handla! Dessutom bor vi lite avlägset från intressanta butiker

Lappen: Jag vill inte göra det som känns bäst, utan det som ÄR bäst, för oss.

Jag vet inte, jag kanske utgår från hur jag känner och tänker. Hon kanske tycker att det känns olustigt att få pengar så, hon kanske hellre vill be om pengar vid behov... Jag vet inte, därför min frågeställning, hur ni med tjejer/sambos/fruar som flyttat hit, hur ni löste första tiden. Inte hur ni gör nu efter flera år...

3000:- är inga pengar för mig direkt. Men någonstans finns ju ändå en gräns, finns ju en hel del historier om "pensionärer" som levt kung i Thailand och sen när kvinnan flyttat till Sverige insett att här har hon det bara marginellt bättre än hemma. Jag vill liksom inte utmåla mig som någon form av pengamaskin som genererar det goda livet i Sverige. 3000:- känns som en reell summa, med hemskick på kanske 1000-1500:-, busskort, lite fika och tjejgrejer... Räcker det inte så får vi väl ha en omförhandling... *S*

Eller säger en fixerad summa att jag inte litar på henne? Att jag inte litar på henne såpass att hon kan få tillgång till företagskontot?

Jag vet ju att kulturkrockarna kommer komma, jag försöker bara undvika en

Mhmmm, marigt... Vi är/blir ju bara sambos, inte gifta och ett relativt nystartat förhållande. Min tanke var ju att hon skulle känna sig, ja, lite oberoende, inte behöva komma och be om pengar till minsta lilla. Min tanke för framtiden är ju att vi ska ha delad ekonomi. Att alla pengar hamnar i en gemensam pott typ där det sen plockas efter behov. Inte som jag haft det en annan gång, alla kvitton sparades och sen en gång i månaden skulle vi räkna, dra av och lägga till och sen betala. Jag är inte snål och tyckte att det var ett ganska trist förfarande...

Om allt funkar som jag flaggat för kommer hon att arbeta sida vid sida med mig i min verksamhet, sköta bokföring och hjälpa till i det dagliga arbetet och bli min partner/kompanjon. Jo, jag drömmer väl lite då Men i ett sånt läge sitter vi ju liksom i samma båt med full koll på alla inkomster och utgifter.

Men fram till dess, känns det dumt att ge henne pengar, som lön typ, eller ska hon få komma och be? Jag lutar ju åt att sätta in 3000:- på hennes konto... Inga kommentarer om summan?

tomurdoc: Känns bra att ha kommit till den punkten kan jag tro, jag vill dit jag med. Men som jag skrev, nu kommer hon ju, utan pengar. Lite skillnad att berätta hur du har det nu Gav du henne inga pengar innan hon fick egna inkomster?

Serath: Jag gillar att handla! Dessutom bor vi lite avlägset från intressanta butiker

Lappen: Jag vill inte göra det som känns bäst, utan det som ÄR bäst, för oss.

Jag vet inte, jag kanske utgår från hur jag känner och tänker. Hon kanske tycker att det känns olustigt att få pengar så, hon kanske hellre vill be om pengar vid behov... Jag vet inte, därför min frågeställning, hur ni med tjejer/sambos/fruar som flyttat hit, hur ni löste första tiden. Inte hur ni gör nu efter flera år...

3000:- är inga pengar för mig direkt. Men någonstans finns ju ändå en gräns, finns ju en hel del historier om "pensionärer" som levt kung i Thailand och sen när kvinnan flyttat till Sverige insett att här har hon det bara marginellt bättre än hemma. Jag vill liksom inte utmåla mig som någon form av pengamaskin som genererar det goda livet i Sverige. 3000:- känns som en reell summa, med hemskick på kanske 1000-1500:-, busskort, lite fika och tjejgrejer... Räcker det inte så får vi väl ha en omförhandling... *S*

Eller säger en fixerad summa att jag inte litar på henne? Att jag inte litar på henne såpass att hon kan få tillgång till företagskontot?

Jag vet ju att kulturkrockarna kommer komma, jag försöker bara undvika en

3000 sek låter väldigt generöst, Hur mycket bränner du själv i månaden på dig?

tycker du ska ge henne lön för dom timmar hon lägger ner, då tjänar hon själv pengar och tar sitt egna ansvar.

3000 sek låter väldigt generöst, Hur mycket bränner du själv i månaden på dig?

tycker du ska ge henne lön för dom timmar hon lägger ner, då tjänar hon själv pengar och tar sitt egna ansvar.

LOL!

Hur mycket bränner du själv i månaden på dig?

Jag lägger väl kanske 1-2000:- på egna intressen, öl, internet och poker!

LOL!

Timmar hon lägger ner på hans företag, Inte ligger ner som du tänkte...

Jag ger min sambo mitt visakort och hon får ta ut det som anses nödvändigt. Hon har bra koll på det mesta. Det där med månadspeng känns... uhm... lite oseriöst i mina ögon iaf. Såklart att hon frågar om det är nåt specifikt som kanske springer iväg i ett antal kronor. Men jag vill att hon ska känna sig som en partner och inte behöva be om självklara saker.

Fan, tänk själv om du flyttar till andra sidan jordklotet till din nya brud.. och sen behöva be om pengar eller att hon köper allt och sen är det bra. Det är ju ändå ett stort steg att lämna allt vad man hade i sitt dåvarande land med jobb och egen inkomst och allt annat som tillkommer. Nej, jag tycker du ska skita i det där med månadspeng. Om du inte är villig att ge henne ditt visakort, så ta ut några tusen åt gången och lägg dom i ett skåp eller nåt, och säg till henne att använda dom pengarna när hon vill ut och handla. När det börja sina är det bara ta ut mer deg.

Tjåck dii!

Kunde inte ha skrivit bättre själv...

Timmar hon lägger ner på hans företag, Inte ligger ner som du tänkte...

Hehehe.. Ja, då får jag be om ursäkt till Serath!

Tjåck dii!