Jag ska inte gå närmare in i diskussionen eftersom jag tycker Per ger bra och användbara svar i ämnet.
Eftersom vi haft några skilsmässofall i Thailand under åren kan jag tillägga att det enklaste och billigaste förfarandet vid en skilsmässa i Thailand mellan en thailändsk och en utländsk medborgare är att komma överens via ett upprättat avtal. Då kan kommunen (amphur) utfärda ett skilsmässointyg både snabbt och enkelt utan inblandning av domstolen i frågan.
Att driva skilsmässo- och bodelningsfrågan i en thailändsk domstol via en thailändsk advokat är både kostsamt och tidsödande. Frågan är om kostnaden motsvarar det mervärde man kan tänkas få ut den vägen.
Ett upprättat äktenskapsförord underlättar alltid en kommande separation – något som oftast glöms bort när kärleken spirar och förberedelserna inför äktenskapet pågår.
Vidare kan man redan från början ta med i beräkningen att man ev. kan förlora gjorda investeringar i hus och mark i Thailand. Då kanske det inte känns så betungande när det väl inträffar.
Ytterligare möjligheter finns om man är gift och överens:
Som gift med en thailändsk medborgare:
No Mo 0710/vor 792 den 23 mars 1999, Thai Property Law, om en thailändsk medborgare vars make är utlänning, har ändrats till förmån för en thailändsk medborgare med en utländsk make. Sådana par kan nu lagligen äga mark i Thailand. Men marken måste registreras i den thailändske medborgarens namn.
Utlänningen skall underteckna en försäkran att de medel som används vid köpet av marken är den thailändske medborgarens och att han/hon (utlänningen) avstår från all rätt till ägande av marken.
Ett Habitation Contract (nyttjanderättsavtal) fungerar ungefär så här!
En man som är gift med en thailändsk medborgare kan ges en nyttjanderätt till hus och mark. Han kan ha den rätten tills han dör. Avtalet kan vara livslång och vara registrerat i lagfarten. Han får även tillåtelse att utfärda en "Yellow Book" som är husets registreringsbevis vilken ges till utlänningar. Hans fru ska via egen vilja överlämna nyttjanderätten av marken och huset till honom. (om huset inte redan finns i hans namn). Han får inte driva någon näringsverksamhet på marken och har ingen egen rätt till något ägande av marken om frun dör.
Mvh Roffe