Nu har man lärt sig att skratta åt saker och ting.

Ja, detta att thaidamerna gärna tror mer på sina thaipolare är ett gissel. Dom kan ju ha råd och tips om vad som helst, inklusive svensk skattelagstiftning både vad gäller privatpersoner och företag. Oftast ren ignorant rappakalja, men det räcker tydligen att till exempel viska i fru Changs öra att "Herr Chang försöker nog blåsa dig på pengar i ditt AB..." för att hon ska bli mycket misstänksam.

Och då är jag skyldig tills motsatsen bevisats... bara för att någon okunnig (och sannolikt avundsjuk) thaiväninna vill hälla lite smolk i glädjebägaren.

Herr Chang har talat.

Ja, detta att thaidamerna gärna tror mer på sina thaipolare är ett gissel. Dom kan ju ha råd och tips om vad som helst, inklusive svensk skattelagstiftning både vad gäller privatpersoner och företag. Oftast ren ignorant rappakalja, men det räcker tydligen att till exempel viska i fru Changs öra att "Herr Chang försöker nog blåsa dig på pengar i ditt AB..." för att hon ska bli mycket misstänksam.

Och då är jag skyldig tills motsatsen bevisats... bara för att någon okunnig (och sannolikt avundsjuk) thaiväninna vill hälla lite smolk i glädjebägaren.

Herr Chang har talat.

Jag hade en förhoppning att detta skulle förändras med åren, men det ser mörkt ut.

Jag har hört talas om en 60årig thaikvinna som levt här ett antal år beter sej likadant... Suck

Vet inte riktigt, men nar man laser manga inlagg sa blir min tolkning att antingen sa brottas manga par med seriosa kommunikationsproblem - vilket skapar flera onodiga konflikter och utdragna diskussioner - eller sa ar manga av tjejerna som beskrivs inte mognare an ett litet barn i trotsaldern (herrar med om man laser en del forslag pa motreaktioner). Oavsett vilket sa ar det ju beundransvart att karleken lyckas overkomma detta i manga fall.

Så klart att det uppstår komunikationsproblem... Men ssv. det finns det ju även i rena Svenne relationer.

Vet inte riktigt, men nar man laser manga inlagg sa blir min tolkning att antingen sa brottas manga par med seriosa kommunikationsproblem - vilket skapar flera onodiga konflikter och utdragna diskussioner - eller sa ar manga av tjejerna som beskrivs inte mognare an ett litet barn i trotsaldern (herrar med om man laser en del forslag pa motreaktioner). Oavsett vilket sa ar det ju beundransvart att karleken lyckas overkomma detta i manga fall.

Egentligen är väl alla konflikter onödiga, bara jag får bestämma, men det är ju inte sanningsenligt, snarare är det väl så att olika personligheter och uppväxt gör ju inte att vederbörande byter skinn bara för att man träffat en olikfärgad, typ farang/Thai eller v/v. Kvar finns ju den kulturella olikheten som man får hoppas kommer att bestå, fast förhoppningsvis på ett fredligt plan.

Hur man hanterar en uppkommen tillspetsad situation är ju väldigt individuellt, men en sak har jag i alla fall lärt mig, SKRATTA inte åt deras misstag, i varje fall inte när någon annan är i närheten, det kan få långdragna konsekvenser.

Om tron kan förflytta berg kan väl kärleken i alla fall skyffla undan en grushög alltemmelan.

Baa

Är det verkligen så att vissa här är så förvånade över att kommunikation ofta blir svårare, och framförallt annorlunda, i ett interkulturellt förhållande? Eller vill man bara få det att se så ut för att, på så sätt, framställa sig själv och det egna förhållandet som lite bättre än andras? Om inte så är det ju helt fantastiskt och bara att gratulera! Jag tror dock att dessa utgör en minoritet, och att kritik ifrån dessa riktad mot övriga, ibland känns irrellevant. Att man, som svensk, ser på tystnad i en konflikt som ett kommunikationsproblem är ju näst intill givet. Dock bör man vara medveten om att detta inte alls är lika givet i andra kulturer -snarare tvärtom! Kanske är det dags för vissa av oss att kliva ned ifrån våra (västerländska) höga hästar genom att acceptera att våra åsikter inte är de rätta i alla lägen?

För min del ter det sig som mer märkligt om jag, som vuxit upp i en kärnfamilj i det svenska välfärdsamhället med allt vad det innebär i form av trygghet, utbildning, värderingar, normer osv. initialt skulle ha så mycket gemensamt med en kvinna, uppvuxen t.ex. i Isaan än tvärtom.

Men kanske är det så att vi jämför äpplen och päron nu? Vad som är rätt i ett förhållande kan ju självklart vara helt fel i ett annat trots att det finns många gemensamma nämnare dem emellan.

Baa skrev:"Egentligen är väl alla konflikter onödiga, bara jag får bestämma, men det är ju inte sanningsenligt, snarare är det väl så att olika personligheter och uppväxt gör ju inte att vederbörande byter skinn bara för att man träffat en olikfärgad, typ farang/Thai eller v/v. Kvar finns ju den kulturella olikheten som man får hoppas kommer att bestå, fast förhoppningsvis på ett fredligt plan.

Hur man hanterar en uppkommen tillspetsad situation är ju väldigt individuellt, men en sak har jag i alla fall lärt mig, SKRATTA inte åt deras misstag, i varje fall inte när någon annan är i närheten, det kan få långdragna konsekvenser.

Om tron kan förflytta berg kan väl kärleken i alla fall skyffla undan en grushög alltemmelan.

Baa"

Mycket bra uttryckt!

Jag skulle vilja påstå att det där är en smaksak samtidigt så generaliseras det ganska kraftigt. Det är ofta inget fel att göra det men för min egen del är det ganska ointressant i just det här fallet eftersom jag endast är gift med en person och inte hela Thailand. Det samma gäller ju alla andra som har träffat eller ska träffa en partner från Thailand. Då haglar det "fakta" om hur en thaitjej är och det spelar liksom absolut ingen roll om objektet är känd eller okänd för det finns så många som tydligen vet hur hon är ändå. Jag känner att jag har mer gemensamt med min fru än med min granne som jag växt upp med. Bara för att man tittar på samma tv-program, går i samma skola, bor i ett likadant hus så betyder ju inte det att man per automatik har samma intressen, värderingar och åsikter.

Om man vänder på steken och tänker sig att man ska beskriva den svenska thailandsälskande mannen. Hur ser en sådan beskrivning ut?

Min poäng är att generaliseringar om den thailändska kvinnan är ganska meningslösa i individuella fall eftersom den verkliga bilden kan vara minst lika fel som rätt. Så istället för att hjälpa så kan råd om hur de är fungera som en låsanordning där man kan ha svårt att se utanför manualen och missar alla tecken som inte passar in.

Givetvis är det i alla fall i början svårt att undvika språkliga och kulturella missförstånd men om man har förmågan och viljan att tänka utanför sitt påtvingade sociala arv och istället försöker förstå sin partner utan att se sig själv som ett offer för yttre omständigheter tror jag att man kan övervinna det mesta. Det gäller ju dock att båda partner delar det intresset och inte bara ser till sitt eget. Vidare tror jag att det är en universiell sanning och att det inte spelar någon roll om man kommer från vare sig Sverige, Thailand, Ekvatorialguinea eller Turkmenistan.

Är det verkligen så att vissa här är så förvånade över att kommunikation ofta blir svårare, och framförallt annorlunda, i ett interkulturellt förhållande? Eller vill man bara få det att se så ut för att, på så sätt, framställa sig själv och det egna förhållandet som lite bättre än andras? Om inte så är det ju helt fantastiskt och bara att gratulera! Jag tror dock att dessa utgör en minoritet, och att kritik ifrån dessa riktad mot övriga, ibland känns irrellevant. Att man, som svensk, ser på tystnad i en konflikt som ett kommunikationsproblem är ju näst intill givet. Dock bör man vara medveten om att detta inte alls är lika givet i andra kulturer -snarare tvärtom! Kanske är det dags för vissa av oss att kliva ned ifrån våra (västerländska) höga hästar genom att acceptera att våra åsikter inte är de rätta i alla lägen?

Jag tycker mig inte sett någon som påstått att kommunikationen inte ofta blir svårare i ett interkulturellt forhållande. Däremot så reagerar jag med flera over att det framställs som om det alltid måste vara enorma kommunikationsproblem. Jag tycker en stor del MPR:are beskriver thailändskor som omogna, själviska och direkt korkade och då kan det väl inte skada om ett fåtal forsoker påtala att det nog inte gäller alla? Är man tillsammans med en bondtjej med 4-års utbildning som spenderat hela sitt liv som manual labour så är det ganska givet att hennes bakgrund skiljer sig rätt mycket från de flesta svenskars. Men 5-10% av alla thailändare (2-4 miljoner thailändskor) är medel- och overklass som gått i privatskolor, åkt på utlandssemestrar och jobbat for multinationella foretag. Risken att råka ut for gigantiska kulturkrockar är givetvis mycket mindre om man träffar en sådan tjej. Dessutom finns det en hel del bondtjejer som trots dåliga forutsättningar jobbar sig till en bra utbildning "den långa vägen" och de är nog inte heller så annorlunda mot svenskor.

Jag påstår inte att den ena tjejen är bättre än den andra men for mig skulle det aldrig funka om det brast redan i alldaglig kommunikation. Det blir ju rätt svårt att bilda en familj och skapa en bra framtid om tjejen bara blir tyst eller säger "up to you" hela tiden.

japp, självklart har vi alla våra individuella erfarenheter och uppfattningar i ämnet. Jag menar inte heller att problemen att kommunicera i ett interkulturellt förhållande behöver vara enorma.

Dock, för att återgå lite till trådens ursprung, tror jag att det i honkens fall mest kommer att innebära spilld tid om han försöker anamma de tips om avancerad samtalsmetodik och aktivt lyssnande ifrån båda parter som han ges i denna tråden. Jag kan dock ha helt fel! Vore intressant om honken eller någon annan med ett lika färskt förhållande med en thaikvinna gjorde ett försök och sedan återkom om hur det fungerade.

Om något var det ju roligt och bra med en livlig diskussion, men jag tänker dra mig ur den nu iaf. Jag har inget mer att säga och tänker avstå från att ge råd om nått från och med nu. Uppenbarligen blir det fel när jag försöker så då får det vara

Om något var det ju roligt och bra med en livlig diskussion, men jag tänker dra mig ur den nu iaf. Jag har inget mer att säga och tänker avstå från att ge råd om nått från och med nu. Uppenbarligen blir det fel när jag försöker så då får det vara

Fortsätt du som du har gjort.

Det finns ju flera medlemmar här på MPR som läser och kan ta till sej av dina råd.

Ja, detta att thaidamerna gärna tror mer på sina thaipolare är ett gissel. Dom kan ju ha råd och tips om vad som helst, inklusive svensk skattelagstiftning både vad gäller privatpersoner och företag. Oftast ren ignorant rappakalja, men det räcker tydligen att till exempel viska i fru Changs öra att "Herr Chang försöker nog blåsa dig på pengar i ditt AB..." för att hon ska bli mycket misstänksam.

Och då är jag skyldig tills motsatsen bevisats... bara för att någon okunnig (och sannolikt avundsjuk) thaiväninna vill hälla lite smolk i glädjebägaren.

Herr Chang har talat.

hej changen

just detta som du skriver i ditt inlägg har hänt mig flera ggr, när jag ber en del av mina kamrater att mitt privatliv samt ekonomi inte är deras flickvänners bord, så händer det ibland att även en falang kan tappa ansiktet.

jag tycker att många thaidamer gillar att ställa till problem för varandra samt att göra sina kamrater itcha (avundsjuk).

lite konstigt att i nästan alla fall när det är problem så är det oftast pengar/rang inblandat.

natuligt vis gäller inte detta alla förhållanden, utan det glädjer mig att det finns medlämmar på forumet som hittat vettiga tanter.

att vinna eller förlora i den thailänska kulturen har större betydelse är vad många på mpr kan förstå ( läs Thailand fever)

postar en länk, inget förvånar mig längre

http://pattayaone.net/news/2009/november/news_03_11_52_2.shtml

Om något var det ju roligt och bra med en livlig diskussion, men jag tänker dra mig ur den nu iaf. Jag har inget mer att säga och tänker avstå från att ge råd om nått från och med nu. Uppenbarligen blir det fel när jag försöker så då får det vara

Tycker du gav en hel del bra råd så inte tycker jag du ska avstå från det i fortsättningen bara för att några få inte finner dom goda. Vad man än säger här i forumvärlden så kommer det aldrig att passa alla, inget att hänga upp sig på.