Jag tror inte alls att snack och skvaller härstammar från avundsjuka.
Tror att avundsjuka bara är något som vissa känner - i vissa lägen.
Snarare så tror jag att det är så himla kul för tjejerna med en helt ny värld som öppnat sig för dem,
som skiljer sig från risodlandet/grodjagande/sorkjagande i byn, att dom helt enkelt inte kan bärga
sig utan måste prata om dessa saker.
Sådant som förr var en utopi är nu inom räckhåll för många och att ha en egen bil, eget hus, hög lön
och en massa lyxattiraljer såsom t.ex elvispar, eldrivna burköppnare och ugnar blir dagliga bevis för var tjej
att drömmar kan gå i uppfyllelse.
Om man betänker att många fötts i en sandhög och genomlevt en barndom med trasiga skor (i bästa fall)
så tro fan att dom snackar. Hade jag varit i deras situation hade jag inte gjort annat än att ringa runt polare
och kvittrat om sådant som händer mig och andra.
För en del närvarande är det naturligtvis inte lika spännande längre då man kanske redan vant
sig vid den nya livssituationen eller haft liknande livssituation sedan tidigare.
Minns när mitt ex kom till Sverige första gången och vred på kranen för att hon skulle dricka lite vatten.
Och brände sig för att hon inte haft varmvatten rinnande ur kran förut.
Hon trodde att det var som i Thailand att det blir kallare efter en liten stund.
Naturligtvis ska det ringas och berättas om detta.
Likaså när hon använde spisen och brände riset hon försökte koka.
Hennes kompisar, som satt i mottagarändan, kände kanske ett sting av avund för att hon fick vara med
om dessa saker. Men det var inte därför hon ringde.
Mitt i allt kvitter ska det självklart jämföras, hävdas, uttryckas glädje och allt annat som är mänskligt och som hör till.
Men det är inte därför de kvittrar. De kvittrar för de tycker allt är så spännande och kul.
Att sedan detaljer som kommer fram i kvittrandet används av vissa för att så splitt mellan folk, baktala
eller på andra sätt påverka i sin omgivning är en annan sak.
Tror i alla fall jag. 
