tjejen havdar att varken hon eller hennes kompisar agnar sig at skvaller och intriger nar de traffas. kan detta vara mojligt eller ar det nagot skumt pa gang? 
annars ar ju mina erfarenheter av thaitjejer i sverige att manga av dem skvallrar och skapar intriger in i det oandliga.
ha det
Neil
Har lärt mig att ignorera alla dessa intriger som dyker upp med jämna mellanrum. I början kunde jag fråga vad som var på gång, men det blev man knappast klokare av. Sherlock Holmes skulle inte ha en chans att reda ut ett av dessa mysterier där "den sa si och då gjorde hon så för att dom inte skulle bla, bla, bla..." 
Verkar vara samma visa överallt, fattar inte varför och bryr mig inte heller längre. Vill på pappret vuxna människor bete sig som tonårsbarn så fine, men blanda inte in mig.
Tur man jobbar i norge!hehe Fast där är det detsamma!
Fast i svedala så har ja hört att de e 6veckor semester
efter 40 å´i norge e de efter 60! Hepp
Mvh
Highlander
Förmodligen känner så gott som alla igen sig i detta. Från början höll inte min fru på med sånt, men det berodde nog på att det bara bodde en till Thai där vi bodde och hon var inte sån heller. Sedan blev de flera och skitsnacket mera utbrett. Frugan vet att jag inte tycker om sånt skit och garanterar att hon inte håller på med sånt. Ibland hör jag henne ändå i telefon. När jag senare frågar, är det alla möjliga undanflykter och krystade förklaringar. Nu är det bättre, men det går i vågor så vem vet.
Vet inte hur många ggr jag funderat över ämnet och konstaterar varje gång att jag inte begriper mig på Thai i det här hänseendet. I Thailand upplever jag inte detta som något problem. Där är det mera verkliga problem som ställer till ordväxlingar och bekymmer och ibland ovänskap. Där är de så många att de kan strunta i och ignorera de som de inte drar jämt med. Därifrån kommer nog "tysta leken". Här är den thaländska gemenskapen mindre och det sättet att ignorera varandra blir svårare att tillämpa.
Här är det hela tiden samma skitsnack om vem som är bäst som orsakar problem. Möjligtvis beror det på att det är en ganska homogen grupp av Thai som kommer hit. De hamnar i stort sett i samma situation i ett främmande land de normala samtalsämnena de brukar samtala om hemma fungerar inte i denna främmande kultur. Bortsett från matsnacket då förstås, så länge de håller sig till det så fungerar det. Frustationen över att inte smälta in i samhället tar de istället ut på varandra. Genom sitt skitsnack om andra försöker de rättfärdiga sin tristess och sina egna tillkortakommanden.
Jag är ingen psykolog och har som sagt inte något egentligt svar på varför. Men det borde ha något med den kultur de växt upp i och den situation de hamnat i i det nya landet. Är mina funderingar helt fel eller kan det ligga något bakom dessa?
Jag tycker nog det är likadant i Thailand som i Sverige, men jag ju majoriteten av året i Udon så de svenska förhållandena ska jag nog inte kommentera så värst mycket.
För ett år sedan sprack det mellan en kompis och hans tjej, självklart tjabblas det om vems fel o.s.v. Tjején blev en dag förbannad lite över det vanliga och sa typ "jag skulle kunna döda honom", några timmar senare fick min kompis ett larmsamtal från en annan farang som berättade med andan i halsen att extjejen hyrt en torped som skulle köra ihjäl honom med sin lastbil så fort han kom ut på stora vägen. Thai eller farang, nog skarvas det rejält, kanske för att som Mange skrev sätta sig på högsta pinnen i hönshuset och då skall det till rejäla nyheter... 
Baa
Jag tycker nog det är likadant i Thailand som i Sverige, men jag ju majoriteten av året i Udon så de svenska förhållandena ska jag nog inte kommentera så värst mycket.
För ett år sedan sprack det mellan en kompis och hans tjej, självklart tjabblas det om vems fel o.s.v. Tjején blev en dag förbannad lite över det vanliga och sa typ "jag skulle kunna döda honom", några timmar senare fick min kompis ett larmsamtal från en annan farang som berättade med andan i halsen att extjejen hyrt en torped som skulle köra ihjäl honom med sin lastbil så fort han kom ut på stora vägen. Thai eller farang, nog skarvas det rejält, kanske för att som Mange skrev sätta sig på högsta pinnen i hönshuset och då skall det till rejäla nyheter...
Baa
Har en släkting som jobbar med polisen i en större svensk stad. Hon närvarade vid förhör där två grupper av thatjejer hade rykt ihop fysiskt offline efter diverse turer på nätet. Försökte såklart pressa min kära släkting på mer info men av det blev det inget.
För min egen del har jag bott i flera år tillsammans med mängder av thailändare i England och har därför fått chansen att på nära håll studera hur man kan vara när man bor som thailändare i grupp långt hemifrån. För att göra det kort (har precis ätit en god middag med gott vin) så tror jag att de regler som gäller i Thailand till viss del ändras när man flyttar till ett nytt land. Världen blir mindre och behovet av att skaffa nya positioner blir större och viktigare. I sådana fall spelar just skvaller en väldigt stor roll eftersom vi där indirekt berättar hur vi själva är i jämförelse med de andra.
Kan ju lätt jämföra hur det är bland svenskar i Thailand med den stora skillnaden att vi inte skvallrar utan bara "utbyter information"... 
Om någon verkligen är intresserad vill jag gärna rekommendera boken Etablerade och outsiders av Norbert Elias . Det är en bland de bästa och mest lättlästa sociologiböcker jag någonsin läst. Här kan man studerar vilken funktion skvaller fyller, vad det beror på och vilka konsekvenser som kan uppstå. En riktigt ögonöppnare.
Hmm... jag kan nog inte avgöra hur mycket skvaller fru Chang själv producerar i umgänget med andra thailändare i Sverige. Men jag har noterat att hon allteftersom blivit alltmer kräsen angående vilka thailändare hon vill umgås med... mest beroende på skitsnacket och förhören om hur mycket jag tjänar, har vi bil, har vi hus, hur mycket ger jag henne varje månad etc.
Precis som om det angår dessa patetiska tydligen helt ogenerade individer! Dom får gärna skryta (ljuga) om sina egna förhållanden, det bryr jag mig inte om. Men kräv inte att vi ska redogöra för våra...
En annan tråkig konsekvens är att det blir allt svårare att locka med fru Chang på en forumträff med okända thaidamer.
Herr Chang har talat.
Jag är helt övertygad att frugan skvallrar lite med dom få vänner hon har men vet inte i vilken omfattning.
Men alla människor skvallrar på ett eller annat sätt harmlöst som allvarligt.
Hon är väldigt restriktiv med vilka hon umgås med och håller sig nästan lite sig undan från andra thai.
Det beror lite på hennes personlighet också för hon gillar att det är bara hon och jag eller att vara ensam.
Hon t.o.m undviker det lokala thai templet pga av det skitsnack som är och dom intriger som delat föreningen i två fraktioner.
Vi var dit i början för hon ville äta den mat som gick att köpa men nu väljer hon att stanna hemma.
Men att säga att thai skvallrar och snackar mer skit än oss svenskar tycker jag inte stämmer.
För är man uppväxt i en liten by på landet som jag är upplevde att jag att det fanns gott av den varan.
.cut...
Men, vad är det då som gör att en grupp människor som är i minoritet i sin stad inte med näbbar och klor försöker hålla ihop, istället för att med nämnda lemmar klösa ögonen ur varandra (metafor)? Är det inte märkligt, mycket märkligt så säg?! De har ju alla förutsättningar i världen att skapa en god sammanhållning. De delar ju samma kultur, tro och i viss mån erfarenheter. Borde inte det vara en bra grund att bygga sammanhållning på?
Mange,
Klokt och intressant som vanligt.
Men, bara för att man råkar ha samma nationalitet i passet så behöver man ju inte ha så mkt mer gemensamt. Thailand är ju kulturellt och socio-ekonomiskt extremt heterogent så jag tror de ofta har mindre gemensamt än man kan tro.
Jämför med Sverige som än så länge är betydligt mkt mer homogent. När jag möter svenskar i Thailand så är det en hel massa jag inte har något gemensamt med trots att vi är svenskar. Visst kan man ta en bira och skvallra lite men annars finns det inte så mkt mer att prata om med vissa.
Möjligtvis beror det på att det är en ganska homogen grupp av Thai som kommer hit. De hamnar i stort sett i samma situation i ett främmande land de normala samtalsämnena de brukar samtala om hemma fungerar inte i denna främmande kultur. Bortsett från matsnacket då förstås, så länge de håller sig till det så fungerar det. Frustationen över att inte smälta in i samhället tar de istället ut på varandra. Genom sitt skitsnack om andra försöker de rättfärdiga sin tristess och sina egna tillkortakommanden.
Tror absolut inte det är en särskillt homogen grupp thai som kommer till Sverige och jag tror det är det som är del av problemet. Personer som aldrig skulle umgås i Thailand försöker få det att funka i Sverige, inte helt lätt. Annars tror jag dock att du rätt ute i dina funderingar.
Mange,
Klokt och intressant som vanligt.
Men, bara för att man råkar ha samma nationalitet i passet så behöver man ju inte ha så mkt mer gemensamt. Thailand är ju kulturellt och socio-ekonomiskt extremt heterogent så jag tror de ofta har mindre gemensamt än man kan tro.
Jämför med Sverige som än så länge är betydligt mkt mer homogent. När jag möter svenskar i Thailand så är det en hel massa jag inte har något gemensamt med trots att vi är svenskar. Visst kan man ta en bira och skvallra lite men annars finns det inte så mkt mer att prata om med vissa.
Tror absolut inte det är en särskillt homogen grupp thai som kommer till Sverige och jag tror det är det som är del av problemet. Personer som aldrig skulle umgås i Thailand försöker få det att funka i Sverige, inte helt lätt. Annars tror jag dock att du rätt ute i dina funderingar.
Att det finns en ganska stor homogen grupp Isaan-damer med medioker skolutbildning i Sverige är nog ingen överdrift (troligen den största thailändska gruppen i Sverige).
Jag skulle vilja säga att det är ganska svårt att i Sverige hitta thailändska kompisar med gemensamma intressen om man som hyfsat utbildad thailändska har växt upp och arbetat i storstaden Bangkok. Det kan bli lite enahanda att som den ”udda” thaitjejen behöva sänka sin egen diskussionsnivå och sitta och lyssna på en hoper fabulerande damer som bara vill snacka lao-dialekt och ”mååååste” stoppa i sig klibbigt ”kao-neo” till varje måltid.
Vid sidan av det vanliga skrytet och skvallret om både andra, och om sig själv och sin egen man och hans inkomster vid matbordet så vill gruppmedlemmarna också ofta tävla i div dibila affärsprojekt och hur mycket odlingsbar mark var och en ska eller har köpt upp på den vidpinade thailändska landsbygden. Det är ett ganska så ointressant spörsmål för en storstadskvinna att sitta och diskutera. Det spelar heller inte så stor roll om det finns någon riktig lagfart eller om det bara finns en obskyr nyttjanderätt till marken eller om man har tänkt ut någon fungerande odlingsplan över huvud taget. Huvudsaken är att man över en phla-rha-kryddad somtam hemma hos kompisarna kan sätta sig i respekt genom att basunera ut hur mycket mark som nu innehavs där ute i obygden och hur mycket man har betalt för den ”fantastiska” jordlotten som ska göra dem rika och vida respekterade.
Det är väl lätt att som jag sitta här och raljera lite över deras skvaller, vanvettsaffärer och ogenomtänkta beslut, men faktum kvarstår att om tjejen inte faller in i den accepterade mallen, så faller hon också oftast ut ur den thailändska (laoitiska) ”gemenskapen”.
Detta ”inre utanförskap” har min sambo lärt sig att leva med, och därför har hon mycket få thailändska kompisar i Sverige.
tja,
Härligt att forummedlemmarnas fruar endast ägnar sig åt harmlöst skvaller.
Nä, det är de andra häxorna vi vill åt!
Skämt åsido, denna gång blev mangeudon drabbad och kände sig tvingad att skriva ett inlägg, vilket är naturligt eftersom det drabbade hans fru på ett eller annat sätt. Men om man inte är delaktig eller intresserad av skvaller så hade nog inte mangeudons fru tagit illa vid sig.
Precis som Changen skriver så är det väl naturligare att minska ner umgängeskretsen ifall det är folk som man väljer att inte umgås med.
Erkki
Tja Siam-Nilsson,
Min erfarenhet är exakt tvärtom, Bangkoksfrun har ett genuint intresse att påtala att hon ej äter lao mat(givetvis gör hon det i smyg...), hon vill bli piiád med automatik p.g.a. sin utbildning och bostadsort. Tyvärr så är hon fruktansvärt slö också.
Hon är därför allt som oftast ensam utan umgänge i Sverige.
Detta är givetvis min generella bild av bangkoks frun, din har jag ju aldrig träffat.
Puss
Erkki
Tja Siam-Nilsson,
Min erfarenhet är exakt tvärtom, Bangkoksfrun har ett genuint intresse att påtala att hon ej äter lao mat(givetvis gör hon det i smyg...), hon vill bli piiád med automatik p.g.a. sin utbildning och bostadsort. Tyvärr så är hon fruktansvärt slö också.
Hon är därför allt som oftast ensam utan umgånge i Sverige.
Detta är givetvis min generella bild av bangkoks frun, din har jag ju aldrig träffat.
Puss
Erkki
samt att hon tillhör eliten och hatar och föraktar risbönder. Nu vet jag ju hur Alisa kommer att uppföra sig när vi flyttat till Sverige..
Ibland undrar jag hur alla dessa fördomar och generalisering tar form hos folk. Måste vara en ganska spännande process.
Detta ”inre utanförskap” har min sambo lärt sig att leva med, och därför har hon mycket få thailändska kompisar i Sverige.
Men på det relativt nedvärderande vis du beskriver de thailändska damerna så verkar det som det är en lösning du föredrar.
Att det finns en ganska stor homogen grupp Isaan-damer med medioker skolutbildning i Sverige är nog ingen överdrift (troligen den största thailändska gruppen i Sverige).
Jag skulle vilja säga att det är ganska svårt att i Sverige hitta thailändska kompisar med gemensamma intressen om man som hyfsat utbildad thailändska har växt upp och arbetat i storstaden Bangkok. Det kan bli lite enahanda att som den ”udda” thaitjejen behöva sänka sin egen diskussionsnivå och sitta och lyssna på en hoper fabulerande damer som bara vill snacka lao-dialekt och ”mååååste” stoppa i sig klibbigt ”kao-neo” till varje måltid.
Vid sidan av det vanliga skrytet och skvallret om både andra, och om sig själv och sin egen man och hans inkomster vid matbordet så vill gruppmedlemmarna också ofta tävla i div dibila affärsprojekt och hur mycket odlingsbar mark var och en ska eller har köpt upp på den vidpinade thailändska landsbygden. Det är ett ganska så ointressant spörsmål för en storstadskvinna att sitta och diskutera. Det spelar heller inte så stor roll om det finns någon riktig lagfart eller om det bara finns en obskyr nyttjanderätt till marken eller om man har tänkt ut någon fungerande odlingsplan över huvud taget. Huvudsaken är att man över en phla-rha-kryddad somtam hemma hos kompisarna kan sätta sig i respekt genom att basunera ut hur mycket mark som nu innehavs där ute i obygden och hur mycket man har betalt för den ”fantastiska” jordlotten som ska göra dem rika och vida respekterade.
Det är väl lätt att som jag sitta här och raljera lite över deras skvaller, vanvettsaffärer och ogenomtänkta beslut, men faktum kvarstår att om tjejen inte faller in i den accepterade mallen, så faller hon också oftast ut ur den thailändska (laoitiska) ”gemenskapen”.
Detta ”inre utanförskap” har min sambo lärt sig att leva med, och därför har hon mycket få thailändska kompisar i Sverige.
Synd om din fru som inte kan få thailändska kompisar. Kanske finns någon "lär-dig-skaffa-thaikompis"-utbildning hon kan gå? 
Annars så tycker faktiskt även jag att skvaller är kul. Vem, med handen på hjärtat, gillar inte att skvallra?
Jag har träffat massor av människor som påstår att dom inte gillar skvaller.
Men ännu inte mer än max 2-3 personer som faktiskt inte skvallrar eller tar del av skvaller själva.
Har ni t.ex hört att prinsen har en hund som är adlad?
Att det finns en ganska stor homogen grupp Isaan-damer med medioker skolutbildning i Sverige är nog ingen överdrift (troligen den största thailändska gruppen i Sverige).
Jag skulle vilja säga att det är ganska svårt att i Sverige hitta thailändska kompisar med gemensamma intressen om man som hyfsat utbildad thailändska har växt upp och arbetat i storstaden Bangkok. Det kan bli lite enahanda att som den ”udda” thaitjejen behöva sänka sin egen diskussionsnivå och sitta och lyssna på en hoper fabulerande damer som bara vill snacka lao-dialekt och ”mååååste” stoppa i sig klibbigt ”kao-neo” till varje måltid.
Vid sidan av det vanliga skrytet och skvallret om både andra, och om sig själv och sin egen man och hans inkomster vid matbordet så vill gruppmedlemmarna också ofta tävla i div dibila affärsprojekt och hur mycket odlingsbar mark var och en ska eller har köpt upp på den vidpinade thailändska landsbygden. Det är ett ganska så ointressant spörsmål för en storstadskvinna att sitta och diskutera. Det spelar heller inte så stor roll om det finns någon riktig lagfart eller om det bara finns en obskyr nyttjanderätt till marken eller om man har tänkt ut någon fungerande odlingsplan över huvud taget. Huvudsaken är att man över en phla-rha-kryddad somtam hemma hos kompisarna kan sätta sig i respekt genom att basunera ut hur mycket mark som nu innehavs där ute i obygden och hur mycket man har betalt för den ”fantastiska” jordlotten som ska göra dem rika och vida respekterade.
Det är väl lätt att som jag sitta här och raljera lite över deras skvaller, vanvettsaffärer och ogenomtänkta beslut, men faktum kvarstår att om tjejen inte faller in i den accepterade mallen, så faller hon också oftast ut ur den thailändska (laoitiska) ”gemenskapen”.
Detta ”inre utanförskap” har min sambo lärt sig att leva med, och därför har hon mycket få thailändska kompisar i Sverige.
Hej S-N
Tror du har helt rätt.
/SatanG
Logga in för att svara.