
Vi bjuder väl på en sista bild på Feta Ulla för den här gången när hon plåtar den lilla muslimska fiskebyn som låg bredvid resorten-sen skulle hon till skillnad från mig vara kvar i Manado ytterligare två dagar för att sedan flyga Manado-Jakarta-Bangkok-Los Angeles... En jävligt lång flygning!

Ingen frukost på hotellet 04.30 när jag åkte iväg i ensamt majestät i en stadsbuss. Men en kopp kaffe fick det allt bli medan jag väntade på avgång, det är inte Starbucks kvalité precis...

Men stället var populärt, det var ett av få ställen som var öppna. I Indonesien röker man överallt så jag var omgiven av kedjerökande indonesier överallt på flygplatsen.

Kärran redan på plats, får hoppas att de kör ut bryggan (?) innan vi ska på för annars blir det ett rejält hopp.

Tjurrusning på planet, som tur var hade de numrerade platser så att man slapp Ryanair kubbningen som sittplatser.

Väl framme på Bali så fanns det två bagaeband för inrikesflyg som skulle hantera de 6 flighter som precis landat... Naturligtvis annonserades vårt plan först på fel band så när man stod där och såg kartonger och jutesäckar åka förbi var det bara att byta till nästa bagageband.

Efter ett stopp på Bali där jag bland annat besökte Hard Rock Hotel och åt middag så var det dags att kliva på TG 432 till Bangkok. Den internationella delen av flygplatsen var inte mycket bättre än inrikesdelen.

Jag hade dock blivit uppgraderad till "Premium Economy" men det visade sig vara mindre benutrymme där än när jag åkte "economy" på rad 44 ner till Bali.

Funderade ett tag på att be om att få bli nedgraderad till monkey class igen för att få sitta på rad 44 men jag avstod. Undrar hur de hade reagerat?

Hejdå Bali!

Naturligtvis parkerade planet vid gate C9 på Suvvan, som längst ifrån Immigration som man kan komma så att man fick gå en rejäl sträcka. Men efter det fick man vila i 55 minuter innan man kom igenom Immigration.
Allvarligt, vad fan har hänt med Suvvan i detta avseende? De byggde nya pulpeter för fullt för att minska problemen men jag kan tala om för dem att det är inte bristen på pulpeter som är problemet utan det faktum att endast 25% av dem som redan finns idag är bemannade!
Börja med att bemanna alla pulpeter de har idag innan man funderar på att bygga fler, Amazing Thailand!
Nu var denna lilla reseberättelse slut, jag är tillbaka i Bangkok på Ratchada soi 10 och Feta Ulla har precis landat på LAX. Men det blir fler resor framöver!










