Hade egentligen tänkt mig att göra en bildtråd "live" och låta er följa med under min resa till Manado i Indonesien. Men tyväär visade det sig att internetuppkopplingen på hotellet varierade mellan svag och obefintlig så det sprack, men här kommer berättelsen i allafall.
De flesta bilderna är tagna med min Iphone 3 som tar usla bilder på det mesta, har tappat den ett antal gånger så det kanske har något med den bristande bildkvalitén att göra? Nåja, se det mer som en resa i dogma style..
Ett större jobb för en affärstidning i resebranschen skulle utföras i samband med en stor turistmässa i staden Manado belägen på Norra Sulawesi i Indonesien.
Jag fick nästan gå hela vägen ut till Ratchada innan jag hittade en taxi, vid 06.30 på morgonen kan det ibland vara en brist på det men iväg bar det i en rasande fart till Suvvan och planet mot Bali/Denpasar som skulle gå 08.50
Efter det sedvanliga köandet vid immigration var det dags för ett lätt frukost i loungen.
För övrigt var det en ganska tom lounge, inte som när man åker till Sverige på kvällen då det ibland är fullsatt.
Thai airways TG431 till Denpasar var en Airbus A340-500 som de också flyger långa non-stop flygningar med
Biljetten var bokad i "Monkey Class" men benutrymmet på min plats 44A slår det mesta.
Hela rad 44 hade groteskt med plats för benen-kn jag rekommendera alla som ska flyga med det planet att begära rad 44
Ännu en frukost på planet och sedan lite film, Money Ball med Brad Pitt som kan rekomenderas. Blev lunch sedan innan vi landade också. Bra att hinna med det på en 4-timmarsflight.
Landat på Bali-här skulle man gå igenom Immigration-betala 25 USD i visumavgift och traska iväg till inrikesterminalen. Hela Balis flygplats ser ut som en mycket sliten kopia på Phukets flygplats-för 10 år sedan. Men man byggde på en ny och det var därför som man höjt avreseskatten till 150 000 Rupiah för utrikespassagerare. Men mer om det senare.
Väskorna dök iallafall upp som det var tänkt.
Donken hade stängt men efter två större måltider på en 4 timmars flygning var jag ganska mätt ändå.
Inrikesterminalen var om möjligt ännu mer sliten är utrikesterminalen, 40 000 rupiah skulle de ha i avreseskatt för inrikesresor. Cash only och eftersom jag inte hade rupiah nog som fick jag betala 5 USD istället.
Det fanns ett massageställe på flygplatsen, söta flickor men jag valde att sitta ner och jobba istället. Fick ett mail från min kollega om att hon blivit försenad i Doha och förmodligen inte skulle anlända förrän under morgondagen.
Att boka biljett med Lion Air är inte det lättaste, försökte boka via deras hemsida och det gick bra ända tills man skulle betala då transaktionen plötsligen avbröts oavsett vilket kort jag använde, va faaaann... Det visade sig sedan att deras bokningsystem inte accepterade internationella kreditkort utan bara Indonesiska. Ett flygbolag som har uppemot 200 plan i trafik över hela Indonesien kan man alltså inte boka med ett visa kort utställt av en svensk bank... Löste det genom att en kompis i Singapore gick ner till deras kontor i Singapore och bokade samt betalade biljetten åt mig. Tur man har vänner spridda över globen som ställer upp.
Så biljetten blev Bali-Makkassar-Manado och åter till slut efter sju sorger och åtta bedrövelser.
Lion Air är ökända för sina förseningar, och mycket riktigt så talade de om i högtalarna att flight JT740 skulle bli 1 timme försenad från start på grund av ett sent ankommande flygplan från Jakarta. Något förvånande var att de delade ut en lunchlåda till passagerarna innehållande en brödbit med obestämbar fyllning och en muffins samt ett glas vatten. Mer än jag fått vid 1 timmes försening från start med bra mycket mer namnkunniga flygbolag.
Muffinsen var så torr att jag var tvungen att köpa en öl för att skölja ner den med. Bintang International Quality Pilsner var det som fanns att tillgå, inget jävla domestic crapp här alltså...
Förseningen blev kortare än förutspått, bara 45 minuter och nu var det dags att kliva ombord på Lion Airs Boeing 737-900ER för flighten till Manado via Makkassar.
Fortsättning följer!

